JePaLuLi skrev 2009-03-13 22:29:01 följande:
Tyvärr hamnar ju inte alla i den där lyckobubblan vilket är otroligt ledsamt. Men det finns ju de som drabbas av förlossningsdepression och tycker att allt är jättejobbigt och har svårt att ta till sig bebisen. Har en kompis som hade en depression i hennes dotters första 6 månader. Sen fick hon som tur är hjälp, men hon är väldigt ledsen nu över att hon missade bebistiden
jag levde absolut inte i en rosa bubbla efter att ha fått wille men led inte heller av dep...
beror nog kanske mest att jag är lite för realistisk och rak i min syn på saker o ting....
Leos och Vincents mamma skrev 2009-03-13 22:03:27 följande:
Kanske inte nu när du har fött vaginalt, men om du inte hade det så tror jag nog att du hade sett det som fantastiskt. Jag var som hög på droger nästan för det är så häftigt. För mig skulle det inte kännas bra att föda vaginalt, om jag inte hade haft mina tråkiga erfarenheter så hade jag självklart velat föda vaginalt, fast i mitt fall hade det ändå inte gått eftersom mitt bäcken är för trångt, alltid är det nåt Det är samma som amning. Jag kunde inte amma o gjorde inte så stor sak av det, det var alla andra som la sig i o sa sitt o då blev jag ledsen o sårad, men för min del så gjorde det inte så mycket att inte amningen funkade, visst hade jag velat amma, men tyckte att det var huvudsaken att barnen fick mat ordentligt. Likadant med snitt, visst hade det varit mysigt att föda vaginalt, men huvudsaken att barnen kom ut friska o att jag mådde bra psykiskt. Kejsarsnitt o amning är känsliga ämnen för mig, märks det
ammade i 2 veckor sen sket jag bokstavligt talat i det för att det blev en för stor sak FÖR ALLA ANDRA, orkade inte med att mina bröst blev till allmänhetens förundran och att det plötsligt var okej för alla att säga hur o när man skulle göra saker..
Håller med dig att så länge barnet är mätt och mår bra skiter jag i vart maten kommer fårn..