Anonym (fia)

Äldre 24 Mar 17:30

2096 svar

vuxna med adhd add as

Kaxelina skrev 2009-03-24 16:51:39 följande:

Nästan. Men vissa saker skall ha sin plats, alltså det skall ske efter visst mönster eller symmetri och liknande. Om saker hamnar på fel ställen så blir jag så frustrerad och arg. Eller mitt vikande av godispapper osv osv. Samma sak på jobbet. Jag har en viss ordning och en viss följd som jag måste göra för annars blir allt fel.

Kanske kan va ditt sätt att hantera stöket i huvet då, om du har stök i huvet alltså? Jag har fått förklaring på mitt sånt maniska inrutande av tillvaron när jag hade anorexia i tonåren i allafall. Att det skulle bero på adhd röran i huvet, att jag gjorde mig en ordnad ruta att leva i för att orka. Men detta kanske var för långsökt, vet inte. Men tänkte på att jag då va sån att allt skulle göras i en viss ordning annars rasade hela dagen samman.

Anonym (fia)

Äldre 26 Mar 17:22

#735

Ysta skrev 2009-03-26 14:57:36 följande:

Nu har jag varit och fått min "dom" hos Arbetsförmedlingen... Till att börja med så kunde hon se drag av ADHD i de tester som jag har gjort men det är inte hennes jobb att utreda det, men jag väntar ju på tid inom psykiatrin för det.Sen sa hon att jag har problem med muntliga instruktioner, lättare med skriftliga om de inte blir för invecklade. Om något är för svårt för mig och jag inte kan lösa en uppgift så blir jag arg, ledsen och/eller jättestressad och så ger jag upp direkt.När det gäller minne så ligger jag väldigt långt under genomsnittet för min ålder, extremt lågt faktiskt. När det gäller att räkna och skriva så gör jag det bra men det tar längre tid än för genomsnittet.Jag är extremt bra på att uttrycka mig i tal och har bra språklig förmåga sa hon. Däremot så märks det att jag alltid måste tänka innan jag pratar för att jag ska formulera saker rätt för jag är så otroligt rädd för att göra fel.Hon berättade en massa saker som hon fått fram genom testerna men eftersom jag har problem med minnet så kommer jag inte ihåg det *s*. Hon skulle skriva en sammanfattning som jag ska få hem med posten. Nu har jag papper på att jag har ett neuropsykologiskt funktionshinder och en hjärnskada som gör att jag har problem med inlärning och en massa andra saker, däribland det visuella och perception. Nästa steg är att hitta en praktikplats där jag ska få arbetsträna under fyra veckor tillsammans med en arbetsterapeut som ska se hur jag fungerar i praktiskt arbete och om det finns sätt att underlätta för mig i ett arbete.Allt det här känns jättebra för äntligen är det någon som tror på mig och förstår mig! Så himla skönt att kunna säga till mina föräldrar att jag är INTE ALLS bara lat eller dum utan jag har faktiskt ett funktionshinder!!

Vad roligt att höra, så bra för dig! Det verkar ju ha vart en bra sak detta med arbetspsykologen, så omfattande o va bra att ha något att utgå från nu. Så skönt att du blivit tagen på allvar o att det finns vägar att gå framåt nu. Jag känner verkligen uppriktig glädje för din skull, härligt du! Spännande eller hur, att ha en riktig plan att se fram emot? Skulle jag ha tyckt, i alla fall. Jag tror faktiskt jag kommer att försöka mig på detta när jag skriver in mig på af igen, efter sjukskrivningen som går ut sista mars tror jag. Känns ju hoppfullt när du har berättat hur det gick till för dig, jag tror jag ska ta upp det med dem direkt. Tack för du delar med dig ysta!

Anonym (fia)

Äldre 27 Mar 19:54

#769

Carolin E skrev 2009-03-27 19:14:12 följande:

Tack för välkomnandet :DÄrligt talat vet jag inte riktigt vad jag ska svara, eftersom jag ännu inte är förälder själv, men jag uppskattar verkligen att du inte försöker försköna föräldrarollen med en problematik. Och jag uppskattar att du svarade så ärligt.Det är sådant jag oroar mig för ska hända. Jag VILL ju bli en bra och lugn mamma, och önskar jag kan bli det fastän jag också har jättekort stubin. Visst kan man absolut till 100% vara en bra mamma fastän ens egna "problem" går ut över barnen, så jag menar inte att under några som helst omständigheter kritisera dig. Men jag har fått upp nån slags bild i huvudet att jag kommer lugna ner mig när jag blir mamma. Någon illusion om att föräldrarollen kommer plocka ner mig på jorden och bli ansvarsfull. Jag förstår innerst inne att det troligtvis inte kommer hända automatiskt, men man får väl ändå en gnutta mer motivation till att vara en bra förebild som mor?Jag vill inte att mitt barn ska behöva uppleva mig i det stadiet jag befinner mig i just nu. Jag känner mig egoistisk som "vill ha ett barn" och min plan lyder att jag förhoppningsvis om inget fysiskt hindrar mig, kunna bli gravid innan jag eventuellt sätts på medicinering. Folk påstår att det finns bra läkemedel mot adhd och det låter logiskt tycker jag. Det är ju en konkret diagnos till skillnad mot min borderline jag inte kan medicinera mot och måste lära mig leva med. Dock tar det emot, hela kroppen skriker efter ett barn, och det tar emot att behöva vänta först på att utredningen blir klar, sedan testa medicin som förhoppningsvis fungerar, och efter det måste jag sluta medicinera för att bli gravid.Förlåt att det blev så långt inlägg. Det är bara skönt att få diskutera med andra i liknande situationer.

Hej. Jag är mamma till 2 barn som är 3 o 5 år. Jag har diagnosen add o har nyligen börjat på concerta, vilket har gjort superskillnad i mitt samspel med barnen särskilt. Visst är det rätt det du tänker att man mognar när man blir förälder, det gjorde jag med men kanske mer instinktivt, o att man blir automatiskt ansvarsfullare o får en slags grund mammakänsla. Men tillvaron i övrigt har vart skitsvår för mig ändå, känner mig barnsligare jämfört med jämnåriga i mkt. Speciellt när det kommer till alla tråkiga ansvar o plikter, ekonomi o sånt. Matlagning har jag också behövt tydliga direktiv av sambon för att få till på rätt sätt, eftersom jag haft anorexia o har svårt för en del sånt. Och KORT stubin, eller snarare INGEN stubin alls... Allt detta har blivit tydligt bättre på bara några veckor, känner mig jämnare o ser klarare på tillvaron. Och har mkt bättre samspel med ungarna som sagt. Har av o till självmedicinerat mej med cs under deras liv innan, så vet när det har funkat bra respektive mindre bra. Men mammagrejen den kommer i takt med att magen växer vare sig man vill eller ej. Fast jag tror jag mognade långsammare in i det än många andra, fattade nog inte helt o fullt hur stort det är förrän jag hade fött nr 2. Jaha, det var lite om mej. Du verkar ju sund o klarsynt o det bådar ju gott, lycka till med ditt barn projekt....

Anonym (fia)

Äldre 30 Mar 12:13

#814

Anonym (Ironiskt?) skrev 2009-03-30 08:25:51 följande:

Ja, jag känner väl igen mig från mina patienter. Eftersom jag arbetar med barn känner jag väl igen mig från hur jag var som liten, hur det fungerade för mig etc. Jag vet ju vilka kriterier som ska ingå och vet att jag uppfyller dessa. Min psykolog jag gick till sa att jag troligen uppfyller kriterierna, men att mitt liv ändå verkar fungera ganska bra. Jag funderade på det efteråt och jag har ju många strategier jag använder mig av och även att min sambo får göra en massa saker jag har svårt att klara av. Lycka till med träffen med psykologen!

Känns igen. Inte för att jag har jobbat med adhd barn, men när min son började visa tecken så läste jag allt jag kunde hitta om det och insåg att det var jag som hade det. Mycket faller på plats tycker jag när man har fått diagnosen, jag fick add för ett tag sedan. Har valt att låta det förklara en del krångel i mitt liv som hänt, vilket känns rätt så befriande. Sen att man har lärt sig leva med det är ju inte konstigt när man är i 30 års åldern som jag. Men visst är det komiskt när man inser att sånt man trodde alla fick göra, enbart gäller för en själv o andra npf personer. Man har ju gjort det normalt för sig själv. Det kan ju kännas mycket smidigare, har jag insett nu när jag börjat på medicin. Det är mycket som har klarnat, t ex att jag trodde det var barnen som stökade till här hemma. Men nu sen jag fått medicinerat ett tag, har jag insett att det var jag som inte kunde hålla ordning! För nu har det bättrat sig alltså. Tycker det kan va meriterande att jobba som du gör om du har det själv. Bra! Och lycka till med ditt!

Anonym (fia)

Äldre 3 Apr 19:38

#929

Aquagreen skrev 2009-04-03 19:05:35 följande:

Vet inte vilken sida i mig som är så orädd för konflikter, ibl söker ja upp dem, knaaas.

det beror väl på det där stimulansbehovet man har, att man muckar för att slippa somna av uttråkning

Anonym (fia)

Äldre 7 Apr 12:57

#992

Himmelkropp skrev 2009-04-07 11:52:32 följande:

De värsta jag vet när jag går in i en butik eller är i ett köpcentrum. Säljarna viftar, vinkar och tjoar om att jag ska dit och titta på deras super fina erbjudande. jag får panik när dom börjar så jag kurar ihop mig och små springer eller så tittar jag åt ett annat håll om jag är förbered på att dom ska anfalla och så går jag snabbt.

Hehe, min sambo brukar säja när han blir attackerad att han har betalningsanmärkning. Det brukar funka. Men i julas var vi o handlade tillsammans, och så kom det ju en sån abonemmangsförsäljare o min sambo sa som han brukar. -Men inte din tjej väl? sa säljaren och jag sa jo. Då sa säljaren men det kan vi fixa! Ja detta lät roligt i verkligheten men inte i skrift ser jag nu. Men ni fattar väl grejen ändå att liksom vad skulle han göra åt det. Dom vet inte till sig så gärna de vill sälja saker till en. Han var så ivrig att han till o med va villig o betala mina skulder eller?

Anonym (fia)

Äldre 7 Apr 13:20

#995

HellviHumle skrev 2009-04-07 08:28:59 följande:

Jag ignorerade dina stavfel om det fanns några. Satt och fnittrade åt din slutkläm!Frågan är ju vem som är dummast, NPF eller Vägverket? Kan man då äntligen ta körkortet för gott av alla alkoholister ,och andra missbrukare?Kan man då också ta körkortet av alla kriminella? Då vore det ju en skitsak att komma åt MC-gängen!AS är ju kända för att följa regler till punkt och pricka. Går de fria med automatik då?Har Vägverket gjort nå'n koll av de som varit inblandade i trafikolyckor? Finns NPF överrepresenterade där?Jävla puckon!

Saken är sån att det kan dom redan på sätt o vis. Jag har bakgrund som "missbrukare" (dömd 1 gång för amfetamin i blodet). Ena gången körde jag bil, men blev stoppad pga att bilen ej var skattad. De körde bakom mig ca en mil innan de körde om o stoppade, o i polisrapporten står körning utan anmärkning. Ändå fick jag strax besked av länsstyrelsen att lämna intyg om nyktert leverne. Gick under 7 månader o lämna negativa blodprov a 300:- per gång, samt fick ett läkarintyg för 1400:- att lämna in. Sen gick 2 veckor då skulle de ha ett nytt. Jag var arbetslös o hade inte råd en gång till därför drogs mitt körkort in. Utan att jag nånsin gjort en enda trafikförseelse eller vart i klammeri med rättvisan förutom att ha testat positivt på amfetamin en gång. Eftersom det kostar såpass att fixa de intyg som de kräver så är det detsamma som att de kan lätt dra in körkort av vanliga mänskor som inte har råd att betala. Nu väntar jag på handläggning av nytt utfärdande som kostade 1600 att ansöka, har sparat 2 år för att ha råd. Men det var kanske dumt att göra om det nu är förbjudet att ha adhd vilket jag nu har fått. Skit också. Jag tycker de verkar sitta o slå med tärning hur många intyg de ska ha av var o en, det sa i allafall den läkaren som skrev mitt första, att de kan va nyckfulla o sakna motivering många ggr, för att de tjänar pengar på det.
Men tänk om de verkligen tänkte på trafiksäkerheten. Skulle de då inte utarbeta ett sätt att komma åt dem som har körkort men som låtit bilen stå i 30 år för att plötsligt bestämma sig för att köra en runda, det är ju rätt farligt det med.

Anonym (fia)

Äldre 13 Apr 08:42

#1112

carita1974 skrev 2009-04-11 18:44:38 följande:

Hej hej tjejer!Hur mås det?Här är det på väg uppåt iaf...tror jag...Jag tror mitt mående är ¨bättre för att det börjar bli ljusare ute nu...och det känns helt fantastiskt...fick tummen ur röven här för ett tag sen och vårstädade bland kläder.skor,mitt smink...barnens leksaker..jaaa...allt....gubben fråga om jag gick på nått...*s* men det var helt fantastisk...är på bra humör och jag känner att jag orkar ta tag i saker m.mHur mår ni andra nu ?Mår ni bättre nu under vår och sommar????Kram o glad påsk Carira

Jajamen helt klart mår jag bättre på vår o sommar. Varenda år undrar jag varför man bor i detta landet med så kort sommarhalvår, o får ångest över att det snart är höst igen. Lite glädjeskugga alltså. Men i år har vi ny bostad, har äntligen kommit från gettot i stan o ut på riktiga landet, med hönsgård o växthus, man får påta o peta i rabatter o det gror i mina krukor, många fönster att putsa o sy vårgardiner, barnen springer ut o leker, vilken idyll det har blivit, gör mej lycklig i sej. Sen har jag haft nåra dagar nu när jag blivit trött som fasen prick kl 13, och fått kämpa för att inte somna i ett par timmar sen gått igång på nytt. Vårtrött kanske det heter, men ja jag mår bättre i solljuset o fågelkvettret o guvetallt. Duktig du vart, visst känner man sej som världens bästa o nöjdaste när man gjort sånt. Jag tog isär ugnsluckan igår o putsade väck en pannkakssmet som varit där sen vi flyttade hit i höstas, sen har jag gått där o speglat mej i den, tog till o med kort på det o skickade till mamma, så stolt va jag. Oj va jag pladdrade nu har inte tagit morgondosen än så är väl därför förlåt, men kram till allesammans såhär i morgonsolen!

Anonym (fia)

Äldre 13 Apr 09:37

#1113

Ysta skrev 2009-04-12 23:11:58 följande:

Jag har också såna samtal i mitt huvud fortfarande... kanske för att jag är den enda jag har att prata med. Nä men ibland så undrar jag verkligen hur det står till på hjärnkontoret... Jag är inte en person som gillar att använda ordet normal men jag känner mig som en alien bland alla andra.Det där med att hitta på saker och överdriva finns fortfarande kvar, speciellt om jag mår dåligt. Jag gör allt för att bli sedd, få uppmärksamhet... Faaan så svårt det här är att skriva, så här ärlig och öppen som jag är här i tråden har jag aldrig varit.Ibland så känner jag mig som två helt olika personer och enligt min fd sambo så beter jag så ibland... Mitt humör kan svänga på nån minut och när jag blir arg så blir jag så arg att jag säger saker jag inte menar, kastar saker och slår i grejer. Blir så hysterisk att jag inte kan andas om vi bråkar och han hotar att lämna mig och göra slut...Jag är hemsk att vara tillsammans med om man på allt detta lägger enorm osäkerhet, sjukt kontrollbehov och extrem svartsjuka. Så hur blir man bättre? Jag har kämpat i så många år, iofs alltid ensam utan hjälp, men utan framgång.

Det är förmodligen till hjälp för dig att du iallafall vågar öppna dig här för oss, tror du inte? Det borde kännas som stor framgång att våga det, beröm till dig för det ysta! Skulle vela skicka jättemycket värme o kärlek till dig i en stor stärkande e-kram från mej till dej, hoppas den kommer fram. Jag känner igen det där humörsvängandet. Fram till för ett par månader sen så hade jag en halvårslång period av ständiga aggressionsutbrott på allt, varje dag vid samma tider mer eller mindre, på folk och ting, blev så arg så det svartnade o hjärtat slog så huvet var sprängfärdigt, skrämde mej själv o va sån, fast kände igen det sen tonåren, innan jag hittade amfetaminet, som fick ner mej på jorden i många år, tills jag sedemera såklart åkte fast för lagen. Men har fått adhdmedicin nu o allt har fallt på plats, alla runt mej är så glada för jag har jämnat ut ilskan, o fått ordning igen. Vad ville jag säja med detta det vet jag inte nu, men kram till dig ysta

Anonym (fia)

Äldre 17 Apr 15:44

#1213

Anonym (Skåne) skrev 2009-04-15 21:29:20 följande:

Jag klarade det.. jag lyckades ta mig till gyn fick både en glad nyhet och en mindre bra nyhet. Mitt blodtryck är ok.. det ligger på 130/80 så det fick godkänt av sköterskan. Sedan så var det bara något som sa mig att jag borde kolla mitt järnvärde då jag känt mig lite tröttare än vanligt.. kan säga att det var inte konstigt att jag har varit så trött och yr.. mitt järnvärde låg på 103 första tagningen och 111 andra.. oas vilket man än väljer att gå på så är det åt helvete för lågt.. så det blev riktigt blodprovs tagning.. de ska tydligen kolla mig för en massa sjukdommar nu :-s men troligast är att det är min koppasspiral som gör att jag blöder mera och därav så får jag dessa låga värdena. så nu går jag tills vidare på niferx.. så får vi se hur jag mår.. min Gyn ville ta ut spiralen redan idag och hon sa rakt ut att om jag på något sätt mår sämre eller börjar blöda mer så ska jag genast ta kontakt med henne så de kan ta ut spiralen. hon tycker att jag ska sätta in en hormonspiral istället för den kopparspiralen som jag har nu. men jag vet inte hur jag ska göra.. för när jag gick på p-piller så mådde jag så dåligt av hormonerna. men min gyn menar på det att denna hormonspiralen inte innehåller östrogen så därav så ska jag inte må dåligt av den. men jag vet inte... jag vet ärligt inte vad jag ska göra.. för jag vill verkligen inte bli med barn och att använda endast kondom känns inte så säkert..det enda positiva som kom ut av detta är att jag nu vet att min orkeslöshet beror på något och att det går att fixa.. så ge mig nån vecka och jag kommer att orka leka och ta hand om lilltjejen igen

Bra tjejen! Jag menar att du tog dig dit o klarade det! Bra gjort.
Jag tänkte bara tillägga att angående hormonspiral så var jag jätteskeptisk och velade ett par år för jag har sån hormonfobi. Men sen fick jag lära mig att hormonerna i spiralen enbart håller sig i livmodern, alltså sprids inte runt i kroppen som andra hormonpreparat utan stannar där de ska verka. Det innebär att inget annat i kroppen påverkas av dem. Jag har haft den i sedan augusti förra året och har inte märkt av den alls, ingen påverkan på nåt sätt förutom att inte ha blivit gravid då. Inget på varken humör hud eller vikt. Inget mensblod heller. Lycka till med vad du väljer att våga dig på. Och lycka till med blodbristen så du får piggna till stackars!

vuxna med adhd add as

INNEHÅLL