• Marma

    När räknas det som änglabarn? Mest nyfiken bara...

    Vet inte om det blir rätt nu.
    Men har funderat lite på när räknas det som änglabarn? Abort räknas såklart bort....men efter vilken vecka kan man räknas som änglaförälder? Liksom nån som får mf innan v12 är väl inte änglaförälder? Vart går gränsen....ca?

    Ska sammtidigt be om ursäkt ifall nån tar illa upp av detta...säg då gärna till så kan jag kolla ifall det går att ta bort.

  • Svar på tråden När räknas det som änglabarn? Mest nyfiken bara...
  • grön banan

    Dompans mamma skrev 2009-03-15 11:57:05 följande:


    Dock kan jag lägga till att om jag skulle mista ett barn sent i graviditeten eller under eller stax efter förlossningel eller senare skulle mitt liv gå under! Skulle inte klara av vardagen då. dock klarar jag vardagen med pyret i mitt bagage, så för mig är det viss skilnad även om båda är efterlängtade liv som ryckts ifrån än. Det finns så många här på familjeliv som har en ängel eller änglabarn i bagaget och jag tycker att ni är starka!! jag fattar inte hur ni klarar av att överleva. Många kramar till er alla! Barnen lever vidare i minnet, jag ser det som så: Ni som har bilder på era änglabarn i galleriet, ni har inte er älskade ängel i livet, men alla dem som hör talas om eller ser biler på era älskade för vidare minnet av dem. Jag brukar ofta kika in i olika gallerier för känsliga bilder och tänka på förlusten, livet som inte fick fortsätta, familjerna som ska försöka fortsätta att leva hur orätvist livet är och det är svårt att hålla sig för tårarna när era änglar är så vackra. och jag blir aldeles varm i kroppen då jag läser att ni fortsatt era liv så gott som det går, att ni fått ett syskon till ängeln och att vardagen blir ljusare för varje dag som går. Men Viktor, Emma, Elvira, Engla, Pyret, ja alla dessa änglar som lämnat jorden ettsar sig fast i våra hjärtan och lever vidare i vårat minne. och så fort vi tänker på dem slår de ut sina vingar och gör oss påminda om livet som måste levas för att föra vidare minnena.
    Fast jag har inte läst om en enda änglamamma som gått under. Man har en överlevnadsinstinkt.
  • CoolaSuperMamsen
    JA77 skrev 2009-03-14 06:49:17 följande:
    Dött liv upp till vecka 28 räknas som foster, därefter registreras det som ett (dödfött) barn.
    nej nya lagen säjer fram till v 22 eftersom fler och fler som föds så tidigt överlever. enligt min bm.
    stolt mamma till 4 flickor och en liten änglapojke,
  • grön banan

    Dompans mamma skrev 2009-03-15 19:40:20 följande:


    Jo, visst, men menar att ni klarar era liv. Att ni inte bara har gett upp och ligger och går åt i en säng. Ni är oerhört starka och önskar er all lycka i framtiden då ni redan stått inför det vi fruktar mest här i livet. Att barnen förvinner innan än själv.
    Ligger och går gör nog en del en tid. Men de allra flesta är ju aktiva i att ge sin ängel ett värdigt avslut och upptagna med det. Sen hjälper det säkert att få ha en grav om man vill o inte som förr, att bara förväntas glömma. Samt inte minst att dessa människor har Änglarum, där de kan prata om sina barn precis som vi överallt kan prata om våra jordebarn. Jag önskar också att de änglaföräldrar som vill, orkar o vågar berätta mer öppet om sina änglar.
  • grön banan

    Dompans mamma skrev 2009-03-16 08:37:38 följande:


    Ja, som sakt, tycker ni är väldigt starka!
    Snällt sagt, men de VÄLJER inte att va starka, om de inte går ner sig så djupt att de blir apatiska o det är vad jag vet sällsynt. Många har ju barn sen tidigare eller iaf en partner i de flesta fall.
  • Dompans mamma

    Nej, vet att de inte väljer, men hur ska jag förklara mig?? Jag höll på att gå under när jag fick missfall. Skulle jag inte haft min son vet jag inte vad jag skulle ha gjort.
    Ni är världa alla omtankar i världen!

  • Cinza

    Dompans mamma skrev 2009-03-16 09:09:29 följande:


    Nej, vet att de inte väljer, men hur ska jag förklara mig?? Jag höll på att gå under när jag fick missfall. Skulle jag inte haft min son vet jag inte vad jag skulle ha gjort. Ni är världa alla omtankar i världen!
    Jag förstår vad du vill ha fram och att du menar väl, men om jag skall vara riktigt ärlig så är det tröttsamt att hela tiden få höra att jag är stark. För jag känner mig inte stark. Tiden fortsätter att gå och jorden fortsätter att snurra och jag liksom de flesta andra har inget annat val än att följa med. Jag lever för min man, för mina föräldrar och för alla andra som älskar mig och för att jag tror att Elias hade velat att jag lever vidare. Jag lever också för drömmen att Elias en dag skall bli storebror.
    Jag tror inte att jag är stark. Jag tror att jag helt enkelt gör det bästa mitt brustna hjärta förmår.
  • Dompans mamma

    Cinza:
    Jag har gått igenom väldigt mycket i mitt liv och folk kallar mig stark som lever idag men känner inte mig heller stark. Men klarar man att leva och Har dem tankarna som du har så är du stark, även om du bara skulle vilja krypa under täcket och gråta.

  • grön banan

    Dompans mamma skrev 2009-03-16 09:09:29 följande:


    Nej, vet att de inte väljer, men hur ska jag förklara mig?? Jag höll på att gå under när jag fick missfall. Skulle jag inte haft min son vet jag inte vad jag skulle ha gjort. Ni är världa alla omtankar i världen!
    Jag förstår. Jag höll på att gå under medan jag hade svårt att få barn o ännu mer vid ett tidigt missfall.
  • nixxia

    måste få säga deta herre gud , ja miste våra dotter i 5 mån o den smärtan önskar ja ingen annan,,, o alla känner olika respektera vad alla kännerm. annars skit i å läs tråden mene men ja sj kämpade i näsatn 5 år o förlorade min dotter i 5 mån o det var det vårsta som hänt ska ja tala om, önskar ingen tille det ja vait med m

  • misselise

    Idag på RUL fick vi reda på att våran bebis hade slutat växa i ungefär vecka 12 och jag var alltså i vecka 18+2 idag. Jag känner mej tom. Det känns som att jag har förlorat en bebis. Inte ett embryo utan Vårat barn, vårat väntade barn. Jag är en änglamamma i mina ögon, även fast barnet inte var så gammalt så har jag ändå knytit band till det.
    Hela min värld har rasat och jag tycker inte att någon har rätt att Inte kalla mej för änglamamma.

  • janniahlholm
    grön banan skrev 2009-03-10 18:50:33 följande:
    I vecka 6 ser det väl ändå inte ut som ett barn? Rätta mig om jag har fel.
    men det var väl inte nödvändigt att säga? :( folk lider ju.. då behöver man väl inte rätta? :(
  • Flätad

    Vi miste vår gosse i v 17 och jo.... Jag ser mig som en änglamamma. Jag hade känt honom böka runt i magen ett par veckor och jag fick föda fram honom. Han var jättefin och man såg redan drag av likhet med storasyster.
    Med all respekt för er som mist betydligt senare eller ett redan framfött barn...

  • ruby84
    sörjer skrev 2009-03-11 11:25:07 följande:
    Jo, det är ett BARN men vill föräldrarna bara låtsas som om det inte hänt så får de väl göra det. Det finns ju de som inte vill veta något som bara vill glömma och gå vidare och inte ens veta könet. v 30 var ett exempel, vet ingen som gjort så sent men runt v 20. Det är deras beslut men jag kallar dem inte ÄNGLAFÖRÄLDER, läs mina inlägg en gång till innan du lägger ord i min mun. Om man sen ångrar sig och ändå vill kalla sig änglamamma skulle jag aldrig säga emot heller, allt är inte svart eller vitt.
    men asså bara för dom inte klarar av att se det betyder inte att dom inta ha ett ängla barn du tänker kostigt tycker jag
Svar på tråden När räknas det som änglabarn? Mest nyfiken bara...