Måste bara fråga. Jag har köpt en Devon Rex hona på 6 år för 1200 kr, var detta för dyrt? letat lite på nätet men inte hittat någon prisuppgift på katter som är äldre. Dock kostar dem mellan 5000-10.000 kr som kattungar. Min Devon Rex är ren raskatt med stamtavla, registrerad hos SVERAK.
Ska försäkra henne, Kan jag dra en vit lögn ang inköpspriset. vet att många gör det, kan jag säga att jag köpt henne för 5000 kr? Finns inget kvitto på inköpet.
Hej!
Nej, detta bör diskuteras, inget emot det.
Skulle det inte finnas familjemedlemmar som har kattallergi skulle vi kunna ta vilken katt som hällst och då skulle jag häldre skaffat en katt från ett "katthem". Men nu kan vi inte ha vilken katt som hälst, så vi testade en devon Rex och det går bra.
och ja, betalar man mycket för en sak är man mer rädd om den. Gäller både djur å fin porslinet, har jag inte rätt?
och ärligt talat skulle jag nog kunna betala hur mycket som hälst för Alva, jag har haft många katter som yngre, men en katt som denna... Nej, hon är... en prinsessa!
och ju bättre foder katten får, ju bättre mår katten. den man älskar vill man ge det bästa! och då, nu upprepar jag mig igen... då det finns allergiy677777777777777
Haha, alva tycker att det ät jättekul att gå på tangentbordet. så. när det finns allergi så är bra foder att föredra. Då ett bra foder gör pälsen bättre.
Tycker inte att du betalat för mycket!
Personligen ogillar jag uttryck som "för dyrt" när det kommer till djur, om du förstår. Om man ska sätta ett minimipris på katt så är det 1500, och en kattunge till det priset ska komma med full vetvård. Och vara omsorgsfullt uppfödd och socialicerad naturligtvis. Oavsett ras, hårlängd eller teckning. Gillar du din katt, och är nöjd med hennes temperament, personlighet och hur hon ser ut, så har du ju gjort en jättebra affär:)
Jag räknar med att lägga 20.000 för nästa katt, då jag funderar på import. Och jag räknar inte med att gå back, för även om det är en "hobby"(ett annat uttryck som känns helt fel att använda!) så hade jag lagt ner om jag bara gått back hela tiden. Den förtjänst jag gör kan jag sedan lägga på till exempel fler fadderbarn, alltså är det inte en felprioritering att lägga ner de pengarna på en katt. Men för mig har det alltid varit naturligt att syssla med avel, medan det finns andra som inte vill, utan bara njuta av en enskild individ. Jag kan ju reta mig på att människor gör felprioriteringar hela tiden(titta bara på vad folk lägger i sina korgar i affären;)) men det är ju deras pengar... Att lägga 10.000 i inköp på en katt(ett friskt och vackert djur) känns inte som "en sjuk" summa. Och tycker man att det är dyrt, så avstår man väl från att köpa? Det är ett fritt land.
Lägger mig inte i försäkringsfrågan, men tycker absolut inte att du betalade för mycket! Dvs, om hon är välskött.
Det är klart att katter ska kosta pengar! Är man inte beredd att betala lite för katten så ska min inte ha katt.
Dock kan man inte låta katterna föröka sig vilt i ladugården och sedan ta tusentals kronor för dem. Nej, kastrera katterna så att det hålls under kontroll. Försäkra dem och håll dem vaccinerade, och ge dem bra mat. Även stallkatterna!
Och de ungar som blir - ta in dem, socialisera dem, grundvaccinera, avmaska och ID-märk dem. (ID-märkning kan också göras senare, i samband med kastrering.) Då är det fullt rimligt att ta ca 1500:- för dem. Det täcker det mesta av utgifterna, och katten är frisk och blir förmodligen väl omhändertagen.
Raskatter kostar, och bör kosta mer, dels för att kostnaderna för uppfödningen är högre, dels för att man vet vad man får och uppfödningen är kontrollerad.
(Personligen har jag en övergiven hittekatt som senare blev novisgodkänd som europé (hon är gammal), hennes dotter som aldrig blev såld, en underbart vacker siames köpt för 6 000:- (I praktiken 5 500, uppfödaren sänkte priset eftersom han redan var 5 månader och två köpare redan ändrat sig efter tingning), samt en katt, som hittades moderslös i en ladugård vid 2 v ålder, togs om hand av en snäll kvinna som flaskmatade henne mm och skötte henne som man ska, och därefter omplacerad till oss för 1 500:- (tror jag... Kvinnan ville sänka till 1 000:- eftersom vi valde att sköta kastreringen själva senare, minns inte hur det faktiskt blev.))
Oj detta var en "het" tråd.
JAg har nyligen köpt två siameser för summan 9000 tillsammans. Har haft bondkatt innan och har nu längtat och sparat till dessa underbara små liv!!
Tycker inte du betalat för mycket.
Älskar alla katter, men har fallit pladask för siamesen och dess temprament!!
Det är UPP till var och en vad man betalar för!!!
Bra sagt ezder och nettan78, håller med er helt!
Min Devon Rex var värd varenda krona, det är en investering för mig, jag avgudar henne, det är min livskamrat tills döden skiljer oss åt. Jag är en kattmänniska, jag skulle inte betala lika mycket för en hund, en häst eller en giraff (även om det vore lite kul med en giraff här hemma...) oavsett om de är "värda" mer pengar på marknaden, jag vill ha en katt.
En del förstorar brösten, en del bränner sina slantar på ett aktivt uteliv, en del köper dyra kläder, jag ville ha min Devon Rex.
Å jag ville ha min devon Rex! :)
Det jag menade med att betala för mycket var för att hon är 6 år. Men skulle faktiskt betalt mer för henne om jag behövde det idag, då hon är UNDERBAR! Världens socialaste katt :)
Jag tog förresten den bästa veterinärförsäkringen som fanns, å på 60.000 kr. Vad har ni för veterinärförsäkring?
Tyckte som du innan jag träffade diverse raskatter och dom är inte som en vanlig bonnkatt. Raserna skiljer sig precis som hos hundar.
BimBims Mamma skrev 2009-03-13 06:27:50 följande:
BimBims Mamma skrev 2009-03-13 06:27:50 följande:
oj, viste inte att de oftast är döva. Hur kommer det sig?
Det beror ju på hur man räknar.
Men rasen är relativt frisk, det är inte många tester som behöver göras. Är föräldradjuren friska, så ger de frisk avkomma. Jag håller mig alltid med egen hane, förstås. Omkostnader per kattunge i vetvård ligger på c.a 700, det kanske är billigt? 200 i registreringskostnader per unge, och mat c:a 200/mån och sand 60/mån. Test på katt som ev. ska vidare i avel 600 kr. Högt räknat c.a 2000 i utgifter/per unge. Jag tar 6000 i snitt, har jag fyra ungar blir det 4000X4 kvar.
Jag ställer bara ut ibland, för det är så stressande för katterna, en del gillar det, inte mina. De gånger jag ställt ut, har jag inte heller räknat in i själva uppfödningen, även om man mycket väl kan göra det förstås. Jag är sjukskriven, så jag behöver ju aldrig ta ut semester när det är dags för kull. Jag räknar inte heller in att vi behövt måla om alla väggar, och att möbler och kläder blir nerpissade och förstörda. Men vi har aldrig haft tex kejsarsnitt, eller andra komplikationer. Sedan räknar jag inte in vad föräldrarna kostar i försäkring och så vidare, dem ska jag ju ändå ha. Men som företag sedan ska ju allt räknas in, och då kommer jag också att behöva utöka uppfödningen. Då kommer jag bara att köpa vuxna katter, som har testats och som är garanterat friska. Jag kan också vara helt säker på vad jag får, man slipper oroa sig för att ungen "drar iväg" åt ett annat håll, sas. Importer kommer det att bli, har inte haft det ännu, men det kan behövas; avelsbasen är rätt snäv. Och som företag måste jag gå med förtjänst, vilket jag vet att andra klarar av. Jag planerar att driva på 25-50%, det skulle ju inte gå att livnära sig på det. Men med tur och rätt investeringar; visst kan man gå med vinst, även om den inte är jättestor! Som sagt, skulle jag enbart gå back skulle jag lägga ner.
Sedan förstår jag att man kan använda sig av ordet/ benämnas som hobby/hobbyverksamhet, jag säger bara att jag personligen föredrar att kalla det enbart "uppfödning", när det senare blir ett företag kommer jag fortfarande benämna det "uppfödning". Det är bara ett ord som jag känner mig bekvämare med.
Men i slutändan tror jag nog kanske att vi räknar på lite olika sätt, helt enkelt. Och så har jag kanske haft en massa tur, billigt vetvård och katter som aldrig varit sjuka? Jag har tre väninnor, som alla föder upp rasrent. Och jag ser ju att det kan bli olönsamt när oturen är framme, många snitt, semesterdagar som förloras på stödmatning. Och att det är svårt att sälja ungar periodvis, osv. Så, jag kan inte komma på en bättre förklaring till att det gått bra för mig, än att jag haft tur.
Men jag tror att det finns uppfödare som det går mycket bättre för, än vad som sägs, för att det ska kunna klassas som just en "hobby".
Ja, just det, stödkatterna jag tar hand om gör jag ingen förtjänst på, det går väl på jämt ut. Om man tänker att jag kunnat ha en renrasig kull istället, är det ju en ren förlustaffär! Jag tar 1500 för en stödhemsunge, då är ungarna vaccinerade 2 ggr, avmaskade, chippade och vet.bes. naturligtvis uppfödda på samma mat som mina andra ungar och socialiserade. Jag har tagit in katter som ska skjutas, eller vars avkomma ska avlivas, då tar jag in dem och de får en chans att leva ett långt och lyckligt liv. Men där kommer förtjänsten till hjärtat istället:). Och den är inte heller så dålig;)
Jag ställer ju ut mycket (nåja, allt är relativt). Dessutom fick jag ta ut 4 obetalda semesterdagar iom förlossning. Handmatning av kattungar, veterinärvård, och hela kullen dog. Jag körde dessutom 400 mil för den parningen. Jag importerade en hane som jag inte kan använda visade det sig. Och dessutom fick jag ingen kull (förutom den som dog). Så där var inte mycket till inkomster, däremot väldigt mycket utgifter.
Men det är som du säger, det beror på helt hur man räknar. Jag räknar inte med veterinärvårdsförsäkringarna, däremot avelsförsäkringarna för de hade jag ju inte haft om jag bara hade haft sällskapskatter.