Saras UNDERBARA Måbra-Tråd inne på 4:e året

Monsa: KUL å se dig här igen Du hänger kvar du va?

SE: Härliga bruden! Vad såg jag inte när jag öppnade FLs tidning idag? Jo, en liten annons om SE och den här tråden!!! Nu ska ni se att vi får många "nya" medlemmar!

jag har inte fått tidningen, synd. Har fått de andra även fast jag inte e plus medlem, men inte denna.

Idag har jag minsann gjort plankan. 3x30 sek på knä. Gäller att börja låååååångsamt men det kändes i magen trots den korta tiden!

Åh jag har inte läst så grundligt. Kanske ska göra det nu Ikväll hoppas jag att det blir en promenad. Får se om jag hinner!

Jag har ikväll varit ute och promenerat med en kompis och vi behöver båda gå ner i vikt. Slutet av promenaden handlade om hur otroligt dumma vi varit som tillåtit oss själva att gå upp så här mycket. Jag menar hur dum är jag??? Jag har ALL kunskap för att gå ner i vikt varför utnyttjar jag inte den och gör något åt saken?

I alla fall ska vi försöka gå ut och gå så ofta det går när man båda har familjen och andra saker.

Min mamma var här igår och berättade idag att hon i vår papperskorg hittade 14! kak papper ( ja hon kollade kan ju fundera vad hon har att bry sig i) Men så här i efterhand kan jag tänka VARFÖR satte vi i oss så många??? Jag åt flest och är väl såledest dummast för de första var goda men INTE de sista! Nu ska jag nog ner och RENSA kyl och skafferi innan jag lägger mig.

Vill så gärna visa mina föräldrar som tappat all tro på min förmåga att gå ner i vikt att jag kan och att jag VILL. Såklart mest för min egen skull och inte för deras men det är inte kul att få höra att vi förstår ju att du är nöjd som du är. Du försöker inte ens o.sv. Jag är inte alls nöjd som det är bara dum som inte tar mina kunskaper och era och gör nåt åt saken.

Känns verkligen som att jag fått en riktig AHA upplevelse idag. Så nu ska jag utnyttja min kunskap BÄTTRE och gör något åt min övervikt och visa att jag kan och jag VILL.

Oj vilket långt EGO inlägg hoppas ni orkade läsa allt

Prommis! Du är inte alls "dum"! Jag får nästan tårar i ögonen när jag läser det du skriver. Visst kan vi av en massa olika anledningar göra val ibland som vi mår mindre bra av (t ex att prioritera något annat - familj, jobb osv - framför tid för vår egen motion och välmående) men det som verkligen är DUMT är att dissa sig själv och tycka att man är värdelös och inte värd att må bra.

Att räkna kakpapper i pappeskorgen är aldrig OK. Det är en integritetsfråga och skulle inte vara OK i något läge. Att komma med negativa kommentarer om någon annans vikt/kropp är inte heller OK. Dina föräldrar menar väl, men jag tror inte att de hjälper dig att hitta nya vägar till att må bättre och hitta balans i livet.

Dock är det jättebra att du har insett att du HAR kunskapen och viljan och att du har en kompis att promenera o prata med. Idén att "rensa" kyl o frys o skafferi från sånt som man inte mår bra av är inte heller tokig. Se till att byta ut onyttigheter mot sådant som du verkligen tycker om och som ger dig kraft o energi, typ goda frukter o bär, grovt nyttigt bröd med magert pålägg, nötter o frön. Maten kan baseras på protein av hög kvalitet, fräscha grönsaker o god olivolja. Du behöver absolut inte "plåga" dig för att minska i vikt o må bättre!

LYCKA TILL o KRAM

K

Kaya: Tack! Nja jag menar kanske inte att jag är dum men att man liksom inte tänker alls. Jag har inte alls tänkt vara extrem på något sätt för jag har ju kunskapen för att fixa det. Jag har ju lyckats tidigare fast då mådde jag väl inte så bra egentligen som jag gör nu. Men genom att äta "rätt" mat så ska det ju funka. Jag kan också känna att det inte är OK att räkna papperna men det känns liksom som en väckarklocka.

Det jag mer kan tänka är att hur kan det komma sig att jag låtit vikten skena väg om ni förstår. Egentligen riktigt korkat. SEdan är jag ju samma person oavsett om jag vägen 100kg eller 60kg.

Så nu ska jag försöka göra "rätt" val och inte behöva svulla sådär.

MItt första mål är 10 kilo tills efter sommaren. Sambon fyller år i september så till dess hoppas jag väl att jag har fixat det!

Idag ska vi åka till Sundsvall och bo på hotell 2 nätter . Ska bli riktigt skönt

Prommis: Jag hade blivit jätteledsen om min mamma hade sagt/gjort så. Men det är ju bra att det blev en väckarklocka för dig.

Jag har fått hjälp av en vän som är väldigt duktig på kost. Hon har tidigare tävlat i fitness (en annan Even kan man kanske säga). Jag ska i fem dagar skriva upp allt vad jag äter och sen ska hon hjälpa mig med att hitta det jag äter fel och komma med förslag på andra maträtter osv. Jag ska börja i den änden och så ska jag försöka ta tag i motionen sen. Är fortfarande väldigt trött och sliten efter en vår med allt för mycket sjukdomar i familjen. Men nu håller jag tummarna för att vi får vara friska.

Kaya: Tack för tipset om att spä ut vaniljkesellan, det ska jag testa.

Just nu öser regnet ner i Halmstad. Ser inte så lovande ut inför midsommarafton i morgon. Tur att vi har en altan vi kan sitta på. Vi är ett gäng på 9 vuxna samt 4 barn som ska vara hemma hos oss.

Om vi inte hörs innan så önskar jag er alla en trevlig midsommar!

Prommis: Jag tycker inte heller att det är ok att din mamma räknade kakpapperen i din sopkorg! Det är verkligen inte hennes sak hur mycket kakor du äter. Men det är skönt att läsa att du inte tänker gå ned för deras skull utan för din egen.

Men hur mycket går vi faktiskt ned för vår egen skull och inte för andras? I grund och botten har det i alla fall för mig med att göra hur andra människor ser på mig. Eller att jag ser på mig själv genom andras ögon. Jag har hört sen jag var sex-sju år att jag var för tjock. Var jag hungrig och ville äta så fick jag pikar för det. Jag fick aldrig äta någon macka till maten eller när andra kvällsfikade fick jag sitta utan. Behövde jag nya kläder köpte mamma för små kläder bara för att jag skulle känna att jag behövde gå ned i vikt för att passa kläderna osv osv.  Grejen blev ju att jag smögåt i stället, tröståt och faktiskt gömde mat på mitt rum. HELT sjukt! Dessutom när jag tittar på kort från den tiden så ser jag ju tydligt att jag inte alls var tjock! Inte på långa vägar! Helt revbenssmal var jag iofs inte utan bara "stor". Huvudet längre än alla andra jämnåriga. Först i tonåren började jag lägga på mig lite mer. Sånt där tonårshull, ni vet. Men skadan var redan gjord. Min egen uppfattning om mig själv och min kropp var helt körd i botten. Jag hade så hårt inrutade vanor om att smygäta och tröstäta så det "förstörde" allt! Min självkänsla var verkligen urusel. Jag var naturligtvis jätteledsen för det hela och grät jag ut hos min storasyster eller hos mamma för det hela så var det bara bantningskurer de kunde komma med. Innan jag var 16 hade jag säkert fastat 10 gånger, gått på nutrilett, bananbantat, bara ätit ägg och jag vet inte hur mycket annat dumt. Grejen var ju att jag bara fick bekräftat att jag var ful och fet av dem. De sa aldrig: Du duger som du är och vi älskar dig oavsett vad du gör eller hur du ser ut.

Mycket av det där har jag lagt bakom mig idag även om sorgen över det hela fortfarande river i bröstet. Jag tycker fortfarande inte om min spegelbild men jag hatar den inte så som jag gjorde förut, utan är mer accepterande mot mig själv. Men jag kan fortfarande känna andras blickar på mig och är överkänslig om någon kommenterar min vikt eller mitt utseende. Någonstanns tänker jag att det är för MIN skull jag vill gå ned i vikt och vara vältränad. Visst, men minst 50% av det är just för att jag ska få slippa andras menande blickar och kommentarer. De övriga 50% är av rena hälsoskäl. Jag kommer att få åldersdiabetes och det är ju något jag gärna få så sent i livet som möjligt bla.

Kakis: Usch vad jobbigt du har haft det. Jag har oxå varit "stor" hela mitt liv men har aldrig fått höra det ifrån andra tack och lov. Och visst är det så att vi vill gå ner i vikt för andras skull. Jag vill gå ner i vikt för att jag tycker att andra ser ner på mig för att jag är överviktig så egentligen är det ju inte för min skull jag vill gå ner i vikt.