Utomkvedshavandeskap (X)

Ooohhh detta frustrerande väntande! Har äntligen slutat blöda efter opertionen men vad hjälper det?

Inte vågar vi ha oskyddat innan jag varit på återkoll. Men inte ringer läkaren heller som utlovat! Den läkare som ringde i måndags lovade att se till att min läkare skulle ringa så vi fick reda ut alla missförstånd. (blev lovad spolning i slutet av sommaren och för mig innebär inte det oktober/november utan Juli/august...)

HAr bestämt mig för att åka på det nybesök vi bokat in inför IVF 20 augusti trots att jag inte varit på återbesök på SÖS innan dess. De borde väl veta om det är någon idé att göra IVF innan dess. Men hade ju varit sååå underbart att bli gravid spontant 3:e gången gillt... men samtidigt skönt att vara under uppsikt från dag 1 ifall jag skulle få utomkved igen.

Hej alla!
Jag har en liten fråga hoppas jag får ställa den här.

Hur länge var ni sjukskrivna efter ert X? Jag har varit det i två veckor och jag tog bort ena äggledaren. Mitt problem är att jag inte alls känner mig redo att börja jobba igen. Fysiskt har jag ont när jag rör mig för mycket och psykiskt är det som en bergochdalbana. Tror ni det finns möjlighet att vara sjukskriven längre? Jag arbeta 100% och har ett inte så slitit jobb fysiskt men psykiskt.

Klart du kan vara sjukskriven längre. Det ärofta psykiskt väldigt jobbigt en tid, så prata med din läkare du så är det säkert inga problem.

Själv var jag sjukskriven tre veckor efter första gången men jag hade tappat så mycket blod så det var därför. Mitt hb låg på 85 och mitt över-blodtryck på 75, så det vart några påsar blod och en massa järn både intravenöst och piller. Och jag hann gå så mycket längre i graviditeten och att jag även hade ett foster i livmodern vars hjärta jag sett ticka några gånger, sörjde mycket att det fostret dog.

Andra gången var jag hemma en vecka, men andra gången var inte alls lika jobbig som första, varken fysiskt eller psykiskt. Första gången borde jag däremot varit hemma mycket längre.

Ojojoj, kunde väl aldrig ana att jag skulle bete mig så här nu efter operationen för X! Trots alla motgångar med att inte kunna bli gravid och sen i snabb följd 2 mf och nu dessutom ett X så har jag ändå hela tiden bara tänkt på framtiden och nya försök, men sen någon dag tillbaka så beter jag mig något fruktansvärt mot min sambo! Igår var vi på IKEA och såg säkert tusen stolta magar (så att tom han reagerade på att alla vi mötte var gravida). Jag kräktes på alla äckligt lyckliga och sen har jag startat helt onödiga bråk här hemma och säger vidriga saker om mig, själv, min sambo och vår bekantskapskrets. Min sambo blir nästan mörkrädd då han aldrig sett mig så här labil tidigare och jag själv reagerar också över min ilska!

Det är så illa så jag hävt ut mig vid 2 tillfällen att jag hoppas att hans bror+fru ska få mf! (fick veta att de är gravida i samma vecka som vi skulle ha varit om det inte blivit X). JAg överväger att ställa in vårt bröllop i höst då jag just nu inte ens kan tänka mig att bjuda en enda som är gravid. Och det funkar kanske inte om jag vägrar bjuda min svägerska som jag eg. intehar något som helst emot...

Usch, trodde aldrig att jag skulle kunna bete mig så här illa utan att ens ha riktig ångest över de vidrigheter jag säger.

Någon mer som blivit helt psykiskt störd efter upprepade mf+utomkved?

Just nu är jag mest arg för att inte läkaren ringer som hon lovat och för att vårt återbesök+ spolning inte är förren i oktober/november. Blir ju inte direkt yngre... Det är nog denna väntan i ingemanslandet som gör mig mest knäpp. Gråter över mina humörsvängningar och tycker så synd om min sambo som får utstå allt detta...

Kan inte bara detta helvete ta slut? Lämnade blodprov idag för att kolla hcg (gör det en gång i veckan sen operationen för X) och nu har det stigit igen! Måste in och lämna nytt imorgon bitti och sen ska jag träffa överläkaren vid 13 och då får jag förmodligen cellgifter också.

Vet inte hur mycket mer jag ska orka! Har hållt på med detta mf och utomkved i över en månad nu! Vill bara gå vidare och bli gravid igen! Orkar inte mer!

Är så arg, ledsen och frustrerad om vartannat och vill bara så räkna dagar till ÄL och BIM.

Stella 78 - jag lider med dig.
Hoppas hcg gått ner igen imorgon, då slipper du säkert cellgifterna. Jag förstår precis hur du känner, har gått igenom samma oro med hcg nivåer som gick upp och ner och hot om cellgift (jag slapp) och denna längtan till äl och bim dagar.

Vad ligger hcg nivån på nu?

Hcg låg idag på 9000. 3 dagar innan operation (fre) hade jag 9000 sen på måndag när jag opererades hade det stigit till 18000! Förra veckan (1 vecka efter op) låg det på 7000 och idag (2 veckor) som sagt var på 9000.

Hade du opererats innan dina höjningar och sänkningar?

Tråkigt att du varit tvungen att gå igenom detta helvete, men skönt för mig att få din respons som vet vad det handlar om...

Oj vad högt det ligger. Jag låg runt 100 under 6-8 veckor, gick upp och ner men innan skrapning. Efter skrapning gick hcg inte ner något nämnvärt, så min läkare tror jag hade en graviditet någon annanstans men de kunde aldrig hitta den. Därför hot om cellgifter för att få bort det sista, som tur var gick det ner till slut efter någon månad. (jag hade en hinnsäck i livmodern också, så förmodligen har jag återigen haft dubbel graviditet dvs en i livmodern och ett x men jag kommer aldrig få veta säkert denna gång)

Min första mens kom för en månad sedan så nu har jag äntligen kunnat få lite distans men det var en fruktansvärd tid, jag grät och grät. Kändes så definitivt med cellgifter. Men som min läkare sa, att det är snabbt och effektivt sätt av få bort det sista. Jag tycker du ska boka tid med en kurator för det är en väldigt jobbig tid att gå och vänta på besked och oroa sig.

Har du fått någon hint om vad det kan handla om när hcg:t leker bergodalbana efter op? Du måste berätta allt vad läkaren säger i em. Lycka till!

Hej!

Här är en till med X i vänster äggledare. Fick cellgift idag och hoppas att det ska ta död på cellklumpen snabbt. Mitt HCG låg på 490 i lördags och 630 idag. Inga höga nivåer men ändå på stigande.

Vi har försökt bli gravida i ett år o två mån. före det här. Känns hopplöst!!!

hann aldrig till återbesöket... Åkte in och tog blodprov på morgonen och sen åkte jag till jobbet. Ca 2 timmar efter det fick jag superont i magen och trodde jag behövde gå på toa. Men väl där så blev det bara värre och kändes som bomull i huuvdet. Höll på att svimma och svetten bara rann över hela kroppen. Till slut tog jag mig ut från toa och fick skjuts ner till Sös gynakut. Blev direkt inlagd och hade massa blod i magen, en stor klump med blod på äggledaren och sen en cellklump som börjat växa i ledaren igen. Det sistnämnda är nog svaret på att hcg inte sjunkit utan ligger och hoppar lite upp och ner. De senaste 2 dagarna har det sjunkit pyttelite, men ligger fortfarande på 8490. Fick själv ta ett svårt beslut; antingen operera bort äggledaren eller cellgift. Hade sån ångest inför detta beslut då olika överläkare säger olika saker och det finns inte tillräckligt med studier som bevisar vilket som är bäst. Vä sida är ju klart skadat nu efter ett X och operation. Men efter 2 dagar utan mat blev ajg desperat och valde till slut att ta cellgift. Fick min injektion för några timmar sen och fick åka hem. Har fortfarande fruktansvärda smärtor men är hellre hemma än ligger och ruttnar på sjukan (även om sköterskorna är helt gudomligt underbara!).

Tydligen kommer antagligen smärtorna tillta ytterligare och isåfall ska jag åka in så de får koll. Har ju som sagt var massa blod och redan smärtor i mage, underliv, bröst och axel.

Så min never ending story fortsätter. Dock skönt att ha tagit ett beslut och återigen kunnat äta lite mat och slipper droppet och att ligga inlagd.

Ja, mina värden är alldeles för höga och det är därför läkarna velar mellan opertion och cellgift. När jag opererades så var först planen cellgift men eftersom det chockhöjdes så snabbt så fanna inga alternativ.

Men, men det leder väl förhoppningsvis till något gott i slutändan..