TWINS födda Jan-Feb-Mar 2007 (tråd 12)

Grattis Basse och Tholi till lillkillen! Och grattis Emil och Linus till lillebror!

Pico: Axel och Gustav älskade Sagotåget, men nog var det lite läskigt första gången med stora råttan Tjoffsan i Nils Karlsson Pyssling och Katla på slutet. Men sedan ville de åka en gång till och nu så här en och en halv månad efteråt är det "det läskiga" som de kommer ihåg och vill se igen. Resten är inte läskigt, bara spännande till tusen, och hela Junibacken var överlag en jättepositiv upplevelse i vår familj (första gången för alla fem och alla fick ut mycket av det, tom Melker). Så det är väl en avvägning tror jag beroende på de barn man har - Axel är mycket mer ängslig och blev också lite rädd första gången, men det gick bra för honom. Hoppas ni får en bra vistelse oavsett hur ni gör!

Bra gjort, Frida! Så fort jag ammat klart ska jag också återanmäla mig!

Frida: Beklagar verkligen det som hänt! Det går inte att föreställa sig alla känslor som rör sig i dig. Jag hoppas verkligen, för din, J:s och barnens skull att ni hittar ett sätt att hantera hela situationen. Vi tänker på er!

Fia: Vad jobbigt för dig med tankar kring snitt och allt. Knäpp läkare och bra BM, verkar det som. Hoppas verkligen att du får en superbra läkare under snittet - det är du värd! Mitt snitt med Axel och Gustav blev ju akut; eftersom vattnet gick i 33+1, och värkarna dessutom kommit igång, var det ju ingen tvekan om att de skulle ut. Överläkaren bestämde i princip att det skulle bli snitt - vi var dock helt inställda på vaginalt, även om vi visste att "risken" för snitt fanns. 8.30 togs beslutet och 9.17 och 9.18 kom de ut. Med andra ord, inte så mycket tid att fundera innan - på gott och på ont. Eftersom jag hade värkar för fullt, och körde profylaxandning, hann jag än mindre med att tänka på snittet, men det kunde lägga bedövningen mellan två värkar. Eftersom M är extremt spruträdd var jag själv inne på salen, men det hade vi bestämt i förväg och vi hade bra (men mycket!) folk som jobbade, precis som Virris sa. Och snabbt gick det som sagt, så man inte hann fatta vad som hände. Jag fick se dem en snabbis innan de rusades iväg till barnsalen, båda skrek direkt. Strax därefter kom M in tillsammans med barnen och jag fick hålla dem en stund innan de åkte ner till neo och jag till uppvaket. Det var overkligt - jag fattade nog inte att jag hade två barn någonstans där nere - endast M:s bilder i kameran skvallrade om det. Det dröjde några timmar innan jag kunde åka ner och säga hej till dem, och sedan låg de ju kvar på neo i drygt tre veckor. Vi hade ju dessutom Gustav på Huddinge i 5 dagar medan Axel låg kvar på SÖS, så någon vila och återhämtning för mig efter snittet blev det ju inte tal om. Men en så'n resa hoppas jag verkligen att ni slipper!

Basse: Grattis igen! En så'n söt liten grabb! Fint namn, tycker jag!

Ego: Allt är bra på de flesta sätt; Melker är snart 11 månader och kommer att börja dagis i augusti - pytteliten, men jag kommer jobba 50%(ev. 75%) och vi pysslar ihop korta dagar för alla tre så gott det går. Vi kunde inte ens vara säkra på en plats i januari om vi tackat nej till platsen, och att ha dem på olika förskolor kändes som ett mycket dåligt alternativ, om inte annat för att jag inte har ngt körkort som möjliggör resor till och från på morgon och eftermidddag. Känns ändå som att det kommer bli bra. Sara Jane, visst började dina grabbar runt ett år? Hur tyckte du att det gick?

Storkillarna lever och frodas . Just nu är Axel tokharmonisk och Gustav har en grymt jobbig trotsperiod, som flera av er andra också vittnat om. Bläähh! Tokgullig däremellan, men stundtals näst inpå omöjlig att kommunicera med. I goda stunder är det dock, på båda håll, mycket sånger, dans, dockor och bilar, bokstäver (Axel kan alla utom Y och frågar hela tiden vilken bokstav olika ord börjar på), fantasilekar där stenar blir glassar och legobitar är pasta och bacon, de leker att de handlar med sina små handväskor och cyklar på sina trehjulingar. Och gud nåde den (oftast Melker, stackarn) som rör deras flak/kastruller/stenar/bollar!

M har tre veckor kvar på sin semester och den 10 augusti börjar jag jobba igen. För första gången ska vi nu jobba båda två sedan Axel och Gustav föddes. Även om jag inte kommer att jobba heltid så blir det ändå en utmaning att få ihop vardagen.

Fia: Grattis här också! Tråkigt att hon går ner och billirubinet upp. Axel och Gustav solade båda två, flera gånger på neo, men det är ju lite enklare att greja med när man fortfarande är inlagd. Hoppas det ger sig snart!
För mig gick skavsår och ömmande bröstvårtor lite i vågor med Melker; med A och G hade jag inga problem alls, vad jag kan minnas. Det höll nog inte i sig så länge varje gång, om jag skötte det hyfsat, men det kom som sagt tillbaka lite då och då, konstigt nog. Han hade också bra tag, men han låg nog lite för långt ner (orkade och hann inte bulla upp lika mycket runt honom som med storebröderna..). Med M köpte jag bröstvårtsskydd, som små hårda "burar" av hårdplast som sätts i speciella amningsinlägg. Då får bröstvårtorna vila mellan amningarna och luftas (om man inte kan gå runt utan b-h).

Heoo: Stort grattis till dig med!! Vad mysigt med alla småttingar här i tråden! Hoppas du mår bättre snart (been there, done that, minus oron för hormonvärden och annat skräp som du får dras med). Vi hade också en tom hinnsäck när Melker låg i magen, och då är ju Axel och Gustav IVF:are, och vi har inga tvillinganlag. Knasigt! Vi kände också att det var skönt att det bara blev en.

Roligast just nu: Axel och Gustav springer och säger: "Tjeeena brorsan" till Melker och till varandra stup i kvarten, på renklingande stockholmska. Man inser vad mycket så'nt man snackar själv när man hör dem ibland...

Pico: Jag är ensam med alla tre barnen den 6:e (Martin jobbar och dagis börjar den 10:e) så jag tar mig ingenstans, men ni är hjärtligt välkomna hit en sväng om ni har lust och det passar i schemat. Vill någon annan komma går det så klart bra, men är det dåligt väder är det inte jättestort inne. Fia, du kanske också kan komma då? Vill ju så gärna ses, som sagt. Annars tar vi det en annan gång. Tjejerna är tokgulliga alla tre, och lillsnorpan var nog mest lik pappa, tror jag.