TWINS födda Jan-Feb-Mar 2007 (tråd 12)

Fia: jag tyckte nog att det planerade snittet var lättast pga att jag gjort snitt förut och även haft 2 vaginala förlossningar. Och så fick jag ett bikinisnitt denna gång. Första gången sprättade de upp halva magen (har ett snitt nerefrån och upp till naveln pga att det blev väldigt bråttom att få ut sonen). Kanske var det också det att jag bara ville ha ett slut på grav då jag hade en jobbig grav.

Frida: Beklagar verkligen det som hänt! Det går inte att föreställa sig alla känslor som rör sig i dig. Jag hoppas verkligen, för din, J:s och barnens skull att ni hittar ett sätt att hantera hela situationen. Vi tänker på er!

Fia: Vad jobbigt för dig med tankar kring snitt och allt. Knäpp läkare och bra BM, verkar det som. Hoppas verkligen att du får en superbra läkare under snittet - det är du värd! Mitt snitt med Axel och Gustav blev ju akut; eftersom vattnet gick i 33+1, och värkarna dessutom kommit igång, var det ju ingen tvekan om att de skulle ut. Överläkaren bestämde i princip att det skulle bli snitt - vi var dock helt inställda på vaginalt, även om vi visste att "risken" för snitt fanns. 8.30 togs beslutet och 9.17 och 9.18 kom de ut. Med andra ord, inte så mycket tid att fundera innan - på gott och på ont. Eftersom jag hade värkar för fullt, och körde profylaxandning, hann jag än mindre med att tänka på snittet, men det kunde lägga bedövningen mellan två värkar. Eftersom M är extremt spruträdd var jag själv inne på salen, men det hade vi bestämt i förväg och vi hade bra (men mycket!) folk som jobbade, precis som Virris sa. Och snabbt gick det som sagt, så man inte hann fatta vad som hände. Jag fick se dem en snabbis innan de rusades iväg till barnsalen, båda skrek direkt. Strax därefter kom M in tillsammans med barnen och jag fick hålla dem en stund innan de åkte ner till neo och jag till uppvaket. Det var overkligt - jag fattade nog inte att jag hade två barn någonstans där nere - endast M:s bilder i kameran skvallrade om det. Det dröjde några timmar innan jag kunde åka ner och säga hej till dem, och sedan låg de ju kvar på neo i drygt tre veckor. Vi hade ju dessutom Gustav på Huddinge i 5 dagar medan Axel låg kvar på SÖS, så någon vila och återhämtning för mig efter snittet blev det ju inte tal om. Men en så'n resa hoppas jag verkligen att ni slipper!

Basse: Grattis igen! En så'n söt liten grabb! Fint namn, tycker jag!

Ego: Allt är bra på de flesta sätt; Melker är snart 11 månader och kommer att börja dagis i augusti - pytteliten, men jag kommer jobba 50%(ev. 75%) och vi pysslar ihop korta dagar för alla tre så gott det går. Vi kunde inte ens vara säkra på en plats i januari om vi tackat nej till platsen, och att ha dem på olika förskolor kändes som ett mycket dåligt alternativ, om inte annat för att jag inte har ngt körkort som möjliggör resor till och från på morgon och eftermidddag. Känns ändå som att det kommer bli bra. Sara Jane, visst började dina grabbar runt ett år? Hur tyckte du att det gick?

Storkillarna lever och frodas . Just nu är Axel tokharmonisk och Gustav har en grymt jobbig trotsperiod, som flera av er andra också vittnat om. Bläähh! Tokgullig däremellan, men stundtals näst inpå omöjlig att kommunicera med. I goda stunder är det dock, på båda håll, mycket sånger, dans, dockor och bilar, bokstäver (Axel kan alla utom Y och frågar hela tiden vilken bokstav olika ord börjar på), fantasilekar där stenar blir glassar och legobitar är pasta och bacon, de leker att de handlar med sina små handväskor och cyklar på sina trehjulingar. Och gud nåde den (oftast Melker, stackarn) som rör deras flak/kastruller/stenar/bollar!

M har tre veckor kvar på sin semester och den 10 augusti börjar jag jobba igen. För första gången ska vi nu jobba båda två sedan Axel och Gustav föddes. Även om jag inte kommer att jobba heltid så blir det ändå en utmaning att få ihop vardagen.

Annax-
Tack för att du delade med dig!!!! Härligt att allt är bra med er! Blir nog kanon med dagis, syrrans kille Fredrik började vid 1 år och han hade ALDRIG funkat att ha hemma längre. Han behövde dagis! Man märker på barnet ifall det är för tidigt eller inte.

Hej!

Fia: Lycka till med snittet, det kommer gå bra ska du se! Jag hade planerat, var livrädd för att föda vaginalt så var lättadöver att få göra ett planerat snitt. Men vattnet gick en vecka innan planerat så det blev lite halvakut, men ingen panik, men vi hann inte gå på infon innan och inte heller ligga och vänta natten innan, måste vara svårt att sova
Snittet gick fort och smidigt, dock hade de problem att sätta in bedövningen och då var det ändå en narkosläkare som gjorde det, gjorde djävligt ont, men gick bra. Men jag var arg över att läkaren inte sa att det kunde göra ont. Johan fick ta emot barnen och klippa navelsträngen, de visade upp de för mig, en och en och sen la de de vid mitt ansikte och jag fick pussa och hälsa på en i taget, de var geggiga och underbara
Jag var världens lyckligaste och kände ingenting av när de sydde ihop och sen somnade jag till på uppvaket, mot slutet blev jag lite otålig låg där i två timmar, det var helg och fick därför inte ligga bland andra mammor utan på vanliga uppvaket. Sen kom en jättetjock bm och klämde helt grymt på min mage, gjorde så ont så jag slog henne, ha, ha, hon hade skägg och var galet ful
Sen fick jag äntligen träffa barnen på riktigt i vårt fina rum som vi sedan stannade i fem dagar, det här var på SÖS. Jag tycker snittet och hela vistelsen var super och som omgiven av rosaskimmer och lyckorus . . . morfinet hjälpte nog till en del

Förlåt om det blev långt.

Lycka till! Kram

Anna X: våra killar var 13 månader när de började på dagis och gick jättebra! Lycka till med pusslandet, det är inte lätt. Men först önskar jag er en underbar sommar

Basse: Grattar en gång till till underverket, tycker också det är ett fint namn!!! Och vad söt Emil är!

Beklagar sorgen Frida! Tänker på dig. Kram!

Hej allihopa!

Jag har verkligen gått på semester. Det är så underbart!! Just nu är kanske inte vädret det bästa, men det kommer väl tillbaka.

Ikväll sitter jag och läser ikapp för alla semesterveckor och det är alltid så mysigt att få läsa om era liv och småttingar. Espressovälling kanske är nåt?