Hur tänker ni?

TS, jag är också adopterad och jag har adopterat barn inte som ensamstående utan tillsammans med min adopterade man

Jag har inte sådana åsikter som du har så du talar ju helt utifrån dig själv. Du har rätt att känna som du gör, trista åsikter du har tycker jag men du har rätt att ha dem.

Så har jag också uppfattat att det förhåller sig, att det hör(de) till pappersinsamlandet.

Sedan borde det väl framkomma i hemutredningen också. Precis som par måste redogöra för sitt samliv antar att jag också ensamstående måste göra det.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-07-24 19:55
Ja min svenska mamma är inte min RIKTIGA mamma men klart att hon är min mamma och att jag älskar henne men jag menar blodsligt.
För det andra, jag säger inte att det är bättre att barnen har en pappa som sviker eller så, jag tycker att alla som adopteras ska ha rätt till en jävla pappa.
För det tredje NI har ingen anning om hur adipterade barn känner sig, så ge fan i att kalla MIG elak för att jag säger hur jag känner.
Det är fan NI som är riktigt jävla elaka och själviska!!!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-07-25 13:37
Med riktig mamma så menar jag Biologiskt så klrat, vad vet ni om det spellar roll eller inte.
Jag har en biologisk bror alltså är han min riktiga bror, min syster är min syster men inte biologiskt därför säger jag inte riktiga, det är samma sak och det är inge elakt med det, min mamma vet att jag har en bror hon tycker inte att det är något fel med att jag säger att han är min rirktiga bror!
Det tycker inte jag att ni heller borde ha om det visar sig att era barn har "riktiga" syskon, då kan ni ju inte säga att det inte är okej, eller elakt.

Äh, du....jag kan bara beklaga att du har den synen på dina föräldrar som du har...måste vara jobbigt att känna så, både för dig och dina föräldrar.

Jag är också adopterad som sagt och jag kan säga att jag bara har EN riktig mamma och det är hon som har tagit hand om mig i alla år, skyddat mig från spöken, stoppat om mig om natten, torkat kräks när jag varit sjuk, läst sagor för mig, sagt att hon älskar mig, stöttat mig och bekräftat mig, tröstat mig när jag varit ledsen, kramat och pussat mig och gett mig mat....det är mamma för mig. Blod, nej, vi delar inte samma blod och nej, hon har inte burit mig i nio månader men jag växte i hennes hjärta i bra länge tid än de 7,5 månader jag låg i min biologiska "mammas" mage....

Jag vet inte vad du har för erfarenheter och uppväxt, men det är en ganska viktig detalj att veta om att det inte är lika "lätt" att adoptera nu, som det var när du adopterades. Jag har ofta fått känslan av att de vuxna adopterade som är arga över adoptioner av olika anledningar, inte inser att det faktiskt krävs väldigt mycket av oss som vill adoptera idag. Med all rätt!!!
Utbildningen är obligatorisk, och utredningen ska se till att givarlandet får en mycket ordentlig bild av de blivande föräldrarna, vilket kräver att soc måste vara noggranna. Dessutom är kostnaderna för allt arbete organisationer och barnhem lägger ned inte liten, utan lämnar djupa hål i de allra flestas ekonomi.

Att adoptera, som ensamstående eller som par, är inget som man bara råkar göra. Det är något man får fundera över i många år, betala dyra pengar för samt "rättfärdiga" många gånger innan man har den enorma lyckan att få tillfredställa sin 'egoistiska' önskan att bli förälder, till ett mycket efterlängtat barn!

Att man ser sin icke-biologiska mamma som sin riktiga mamma betyder ju inte att eventuella biologiska syskon INTE skulle vara ens riktiga....

ditt prata om ensamstående kunde jag väl på nåt sorts sätt försöka respektera, så tycker du. sen klämmer du in homosexuella med?

du pratar alltså om rättigheten att känna sig normal i en onormal situation?
ja men jag tror faktiskt inte föräldrarnas utgångspunkt, singelskap eller partnerval förändrar särskilt mycket faktiskt! för jag tror, efter dom vänner jag haft som vrit adopterade, att ALLA adopterade ibland kan få känslan av utanföskap. käns rätt naturligt när dom ändå förflyttats från ett annat land och bytt anhöriga, även om det var tidigt i livet.

jag tror helt enkelt att du har fel angående familjesituationen och jag tror att vi har lika många förträffliga föräldrar bland singlar och homopar, men också lika många idioter såklart!

Håller fullkomligt med.

exakt!

Jag kan för övrigt säga dig TS, att jag är biologisk dotter till min mor, och har ett biologiskt barn. Min mor har jag inte skapat en relation med när jag låg i magen.. det kan jag lova dig .. . Och min dotter är jag en bra mamma till VARJE DAG! För det är så man bygger en relation som mamma. Jag tror att det spelar noll roll för henne att vi har samma trista råttfärgade hår och potatisnäsa. Det är vad vi gör, hur jag och min man formar henne, som kommer att göra avtryck.

Nej, jag skulle inte kunna kalla mig mamma till min dotter om jag hade fött henne och inte varit mamma till henne efter det. Rent tekniskt sett så skulle jag vara biologisk mamma, men hon skulle inte ha ngt arv förutom gener, eller avtryck från mig alls. Det vi formas av är kärlek, tillit, och obegränsat med trygghet.

Den som givit mig detta skall jag kalla mamma.

(och även pappa naturligvis om jag finge ha två. Pappa & pappa går alldeles utmärkt för mig också, om de är mina egna kärleksfulla föräldrar, eller bara mamma.. eller bara pappa).

Jag kan bara beklaga, du måste ha haft det jättejobbigt. Att inte kunna kalla sin egen syster för "riktig syster" måste kännas fruktansvärt. Hoppas ni hittar er relation igen! Ni är ju ändå de enda som har delat barndom, den enda barndomen du har faktiskt? Och det finns inget mer unikt än det.

Hur vi vet om det spelar roll att ha en "riktig" mamma eller ej? Ja, vi är nog många som har haft riktiga mammor, adopterade som biologiska fl-anhängare, och på något sätt så vet man ju om man har en mamma.

Vi har ganska många adopterade i vår släkt, och ingen av dem upplever det du gör. De har sina riktiga mammor och pappor hos sig. De har sina riktiga syskon i sitt liv. Nu börjar de bli fastrar och morbröder och jag vet inte allt. Vi är en helt vanlig släkt med riktiga människor.