USA tråden.

Starline: Jag var tvungen att ga tillbaka till skolan pa halvtid nar sonen var fyra manader och pa heltid fran sju manader for att inte forlora mitt visum. Vi hade honom hos dagmamma sa att det skulle bli sa hemlikt som mojligt, och det gick jattebra, aven om det var tungt i borjan for han var sa liten. Hur ni gor maste ni bestamma sjalva, men det jag vill saga ar att jag inte tror att det ar sa otroligt farligt for barnen att inte vara med mamma och pappa i ett helt ar som manga i Sverige verkar tro. Vad det galler Elliot som nu ar fyra ar sa marker vi absolut inte att det skulle ha skadat hans relation och anknytning till oss sa jag tror att det i de allra flesta fall gar bra och att det ar varst for foraldrarna. For Elliot blev dagmamman hans extramamma. Daremot hade jag inte velat satta honom pa dagis sa tidigt, och hade vi haft rad hade det allra basta nog varit att ha en nanny hemma.

Till allihop: Nu ar vi tillbaka igen efter en manad i Europa hos mina och makens foraldrar. Vi har haft det jattebra, men det ar ocksa skont att vara hemma igen! Resan hem gick hur bra som helst, bada barnen var jatteduktiga. Det var bara en sak som inte var klok. Pa platserna framfor oss satt tva barn som var kanske fem och sju ar gamla. Vi trodde forst att de reste sjalva, men det visade sig att mamman satt i business class med en karl (som enligt barnen inte var deras pappa) och lamnade barnen vind for vag dar bak. Hon kom inte ens och tittade till de da och da, utan bad min man att saga till henne om det var nagra problem. En gang gick min man faktiskt upp till henne och sa till henne att flicka grat. Da kom hon dit och sa till flickan att om hon tankta halla pa och grata sa dar fick hon inte folja med nasta gang de reste nagonstans (!!). Jag fattar inte hur man kan bara lamna sina barn sa dar och rakna med att framlingar tar hand om dem. De kunde inte ta pa sig sakerhetsbaltet sjalva, kunde inte skara maten och forstod inte vad flygvardinnorna sa (barnen pratade bara franska). Darfor fick min man hjalpa dem med allt. Det gjorde han ju garna (aven om vi hade fullt upp med vara barn) for det var jattegoa barn, men jag tycker verkligen att det ar skmligt att vara sa egoistisk som den mamman. Dessutom fattar jag inte att det accepteras av flygvardinnorna (som visste hur det lag till men inte gjorde nagon extra insats for att hjalpa barnen). Usch, jag blir sa arg over sadant, stackars barn som maste be manniskor de inte kanner om hjalp for att mamma skall kunna ha det trevligt i business class utan barn ivagen!

Eftersom manga har uppfostrar barnen tvasprakigt tankte jag att jag skulle beratta om Elliots framsteg pa det omradet. Innan vi akte talade han spontant kanske 85% engelska med mig trots att jag aldrig pratar nagot annat an svenska med honom. De forsta ca tio dagarna vi var i Sverige gick det lite trogt med svenskan, t ex bad han mig saga saker pa svenska till barn pa lekplatsen och han fortsatte att prata huvudsakligen engelska med mig osv. Sedan plotsligt var det som att dra korken ur en flaska, och han borjade plotsligt babbla pa svenska som om han aldrig gjort annat. Allt fanns ju redan inne i hans huvud passivt, och det rackte med nagra veckors sprakbad for att det skulle bli aktivt. Det konstiga var att aven efter vi akte fran Sverige till Belgien fortsatte utveckligen av svenskan och han blev battre och battre for varje dag. Det var som om hans hjarna forsatte att bearbeta alla intryck trots att vi inte var dar langre. I Belgien gjorde han ocksa framsteg pa franska, men dar borjade han pa en lagre niva och vi var inte dar lika lange, sa han hann aldrig bli lika flytande som han nu ar pa svenska. Nu misstanker jag ju att han successivt kommer att tappa en del av svenskan ju langre tiden gar, men det var anda roligt att se att han faktiskt kan och att alla anstrangningar har gett resultat! Det ar roligt ocksa att kunna ha ett riktigt samtal med honom enbart pa svenska utan att han blandar in engelskan alls!

hewa: Ja, det har tidvis varit lite jobbigt och tjatigt med svenskan sa det ar verkligen roligt att det faktiskt fungerat. Elliot har ju dessutom ett litet "handikapp" eftersom han har tva frammande sprak hemifran. Det roligaste ar att han borjat experimentera med spraket. Aven om han inte kan ordet pa svenska tanker han ut vad det mojligtvis kan heta. Nar han t ex ville saga "inte putta mig" blev det "kasta mig inte med handen" och en slangkyss kallade han blaspuss. Det tycker jag visar att han kanner sig bekvam med svenskan nu, vilket han inte gjorde tidigare.

Tack for valkomnandet! Nu har jag inte hangt med riktigt pa sistone, men har jag fattat det ratt att bade MG och Mealla ar gravida? Grattis till bada i sa fall!

Ar det vanligare i USA an i Sverige att man steriliserar sig? Jag har nog aldrig hort talas om det i Sverige, men har kanner jag flera.

Mealla: Jag vill garna ha en liten trea, men det ar i nulaget inte mojligt for oss och aven om det vore det ar min man inte saker pa att det ar det han vill, sa enda sattet jag skulle kunna fa det ar nog om det blir ett "ooops". Men lura till mig ett barn vill jag ju inte sa det maste handa genom en olycka.

Alla: Ar det bara i Chicago de har andrat pa flygplatsen sa att man aven om man har green card maste sta i utlanningskon (och inte i den for amerikanska medborgare), eller ar det en generell regel numer? Nar vi kom i sondags stallde vi oss i medborgarkon eftersom familjen bestar av 50% amerikaner, men nasta gang jag flyger sjalv maste jag nog sta i megakon for utlanningar.

Jag skulle nog inte vilja att min man steriliserade sig aven om vi visste med 100% sakerhet att vi inte vill ha fler barn (det vill f o inte han heller). Sa mycket kan handa som gor att man angrar sig aven om man ar jattesaker just da.

Nena: Jassa, det ar ett mindre ingrepp, det visste jag inte. Galler det aven om man raknar bort sjalva snittet for att na aggledarna? Dvs om man anda gor en operation som KS ar resten av ingreppet anda mer omfattande an vid manlig sterilisering?