HeddaBigBum skrev 2009-09-30 04:06:22 följande:
Därav mitt tungbitande i affären. Men vad vet jag? De flesta kanske lägger sin frukt i affärens frukthögar och sedan tar precis den bananen de lagt där? Jag har varit lika benhård hela tiden (och jo, jag vet vart det kommer ifrån ), så det har liksom inte funkat att tjata och gnälla på mig, från dag ett. Det var samma när jag växte upp. Ju mer man gnällde och tjatade, desto mindre fick man. Jag har fått bära ut en Alexis från en department store, eftersom hon inte fick en docka hon sett. Vi stod utanför i kanske 15 minuter hon och jag. Hon skrek. Jag väntade. Hon skrek ännu högre. Jag väntade. Till slut insåg hon att skrikandet ledde noll och ingenstans och vi gick in igen (till pappa och Luke). Sedan dess har vi faktiskt inte haft någon dramatik i affärerna.När jag var yngre kunde en konversation mellan min pappa och mig låta så här:Hur länge får jag vara ute?Elva.Men Sabina får vara ute till tolv!Elva.Aaaalla andra får vara ute till tolv!Halv elva.Jag kommer bli den fööörsta som måste gå hemTio.Ja, ni inser ju hur långt jag kom med tjat och gnäll när jag växte upp. :-SNu menar jag inte att alla barn funkar som mina, men jag tror många föräldrar svackar och ger med sig lite för lätt i affären speciellt...
Jag onskar sant dar hjalpte pa mina pojkar. flickorn har fattat poangen ganska snabbt, men pojkarna. Vet inte om det ar for att de ar tva, och de darfor tror att de kan manipulera sig till det de vill ha? Iallafall sa har foljande scenario han.
Gar in i affaren, de ser nagot de vill ha, mamma sager: Nej. forklarar att det itne ar nagot jag vill lagga pengar pa, men att de garna far kopa det nar de sjalva har pengar.
Pojken ifraga blir da jattearg, och vagrar ga. vgrar flytta pa sig och skriker hogt. Sa mamma yfter upp barnet for att ga ut mot utgangen, vilket leder till att pojke tva, ta tag i mig, for att hindra mig ga.Eller staller sig framfor, ocksa for att hindra mig ga, sa jag satter ner den skrikande pojken, och forsoker 'dra' bada pojkarna ut mot utgangen.. Vilket kan ta en evig tid da de verkligen gar framfor, pushar mig tillbaka.. Osv.
De ger inte upp heller, trots att de anda pa nagon niva maste forsta att det gor inte jag heller. Deras forsok har ALDRIG gett dem det de velat ha, men de fortsatter likval.
Tillslut kommer man da fram till affarens utgang, och ska frsoka fa ut tva barn, som haller sig fast i alt de kan na, for att stanna kvar i den magiska affaren.. Som att det skulle hjalpa..
Val till bilen, sa ska man forsoka fa in tva skrikande, sprattlande pojkar i bilstolarna, utan att en av dem springer sin vag..
Detta beteende har lett till att vi idag helst gar utan barn till affaren.
Det var ett tag sedan sist, men det borjade nog vid ungefar tre arsaldern, att dessa utbrot hande. Och det ar inte bara affaren, utan kan ske aven pa badhuset, hemma, skolan, kyrkan, lekparken you name it. Vill de ha nagot/inte vill ga hem sa hindrar de mig/pappa att ga.