behöver hjälp nu ang 4-års trots...orkar inte mer..

Haha - både jag och syrran har gjort så, det är rätt skönt om inte annat. Får en liksom att förstå var ungen får ut av det.  =)

Jag är inte främmande för att avbryta shopping och lyfta ut skrikande unge i famnen vid såna beteenden. Sen när alla inblandade lugnat sig tar vi ett snack om varför det inte är ok att bete sig så (det är däremot helt ok att känna sig ledsen och besviken, men man får faktiskt lära sig att hantera det på andra sätt), och inför varje besök i en affär ett tag efteråt återkopplar jag till det samtalet och berättar vilket beteende som ÄR ok och att det är det jag förväntar mig, och vad som händer om det ändå blir ett utbrott: raka vägen ut ur butiken och hem. Strategin måste justeras lite om det handlar om en klurig unge som hatar att vara i butiker och kommer på att det är ett bra sätt att få ut familjen därifrån...

På tal om att få ur sig känslor förresten:
hur ställer ni er till svordomar? Min 5åriga bonus har lärt sig både av sin mamma och på förskolan att man inte FÅR svära. så kommer jag som motvallskärringen och säger att det får man visst det. Jag tycker nämligen att svordomar är ett svåröverträffat sätt att snabbt få ur sig och kommunicera frustration! Och det FUNKAR som inte lika bra att säga "järnvägar!" när det är jävlar man vill säga. Alltså har ungen snabbt lärt sig att det är ok att svära här, men lilla språkpolisen far i honom ibland ändå när han hör nån utomstående som svär och han påpekar att man inte fååååååår det (jag är lite extra allergisk mot ungar som lägger sig i vad andra får och inte får dessutom).
Däremot brukar vi prata om att man ska spara svordomarna tills de verkligen behövs, och inte använda dem när man inte är arg eller irriterad - för då betyder de ju inget längre.

Här går det jättebra att hälla upp mjölk numera. Inget spill alls istället säger han "mamma, titta, jag kan själv till strecket, spiller inte!" Duktig kille som fattad det hela

Gällande svordomar så nonchalerar jag de riktigt fula orden. Men vi säger "fy bubblan" "attans oxå" " Aj som". Det är okej för mig.
Men att säga fan, helvete, döda, m.m. är inte okej i vårt hus.

Har förklarat att ibland blir man arg och det får man bli och då får man säga dem orden så kan det kännas bättre, men bara när man blir arg.
På dagis är det grova hemska ord som sägs bland barnen och där personalen anser att barn är barn och att det är okej. Skönt att vi byter dagis till hösten och bara går 1 vecka till.

I affären har jag börjat med att skriva ut bilder på ett A4 papper, typ mjölk, bananer, bröd, toapapper m.m. och godispåse på lördagen. Det funkar, han hämtar fint vad han ska och sist ville han ha en penna att kryssa över det han tagit. Det tar dock lite tid för oss och gäller att planera men det gör inget. Handlandet är så mycket bättre. Han kör sin lilla kundvagn med påse och scannar och stoppar i. så duktig så och han får mycket beröm. Man ser hur han lyser av stolthet.

Vad roligt att ni har hittat sätt som fungerar för er, verkligen påhittigt det där med att skriva ut bilder på varorna! Det ska jag komma ihåg

Ja det känns som om man får tänka i bilder hela tiden för att det ska fungera, för oss. Läsa kan han ju inte och han måste ha utmaningar hela tiden annars blir han uttråkad och då frusterad och då blir det bråk.
Det är inte lätt alltså, det gäller att komma på saker som kan funka. Allt funkar ju inte som vi provat.
Jag har numera en mapp på datorn med bilder på diverse saker vi handlar, då slipper jag sitta och googla varje gång

Det har jag gjort. När min äldsta son var 3-4 år. han var som tokig i leksaksaffären och låg och skrek och sparka på golvet. Så jag gjorde som han.
Ungen reste sig upp och tyckte det var jättepinsamt, och gjorde aldrig om det igen

Känner igen mig i det du skriver. har en son som blir 4 år om några månader. Han är oftast "snäll" och väldigt go kille men sedan när han blir trött eller hungrig (vilket han ofta är eftersom han typ aldrig äter något...) så lackar han ut och han orkar ju inte med sig själv. Då vill han gärna slåss. Vi accepterar givetvis inte detta beteende. Oftast väntar jag dock ut honom och pratar med honom när han lugnar sig. Ingen idé att försöka prata med honom när han är som han är. Om han slår mig så säger jag "det där accepterar jag inte, ska du göra så här så får du vara själv på ditt rum" och sedan går jag därifrån, sedan får han skrika av sig lite själv eller vad han nu gör. I bland kommer han ut och då får han göra det. Sedan tar jag honom i famnen och pratar med honom om det som hänt.
Funkar oftast men jobbigt innan han lugnar sig.

Ett tag fick han lägga sig och vila i sängen när det blev sådär eftersom det oftast är kopplat till att han är så trött.

Den här tråden är någonting som jag måste läsa igenom ordentligt för jag har en son som slår sig själv när han blir arg, nyper sig i händerna, slänger saker...
Blir så frusterad när han slår sig själv och jag försöker få honom att sluta men det blir bara värre så jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Funderar på om det är uppmärksamhet som han vill ha och om jag skulle nonchaler när han gör men det känns inte heller bra. Håller jag om honom när han blir arg och slår sig själv så blir det bara värre...

Haha, kan se det framför mig. Men detta är alltså en metod som funkar. Kanske ska lägga den på minnet

Ni med barn som slår andra, sig själva m.m.

Har ni provat att ge dem en speciell plats att slå på, typ en viss kudde eller så.

Vet inte om det funkar alls. Men läste det i någon föräldrartidning. Var en familj som hade en sådan hörna. Dock vill jag minnas att deras barn var sjuk med mer ilska än normalt.
Detta funkade för dem, de bar dit barnet när de var argt och så fick de slå av sig.

Vet inte själv vad jag tycker om det...

Funkar det är det såklart bra...

Tror säkert det kan vara bra. Hörde en barnpsykolog som sa att alla barn reagerar ju olika och visar ilska på olika sätt och det är ju fel att skuldbelägga barnet för att de visar känslor. Däremot  inte sagt att det är rätt att slå på någon, vår son gör ju det ibland när han blir trött/arg, och det är inget vi tolererar. Meen istället för att skuldbelägga så är det nog bra att försöka lista ut VARFÖR de slår och om det finns något de kan göra i sället...om de är 4 år så går det ju att prata med dem och då kan man ju faktiskt prata med dem i ett lugnt skede och säga att detta är inte ok men om du känner att du vill slå på något så har vi denna (t ex) kudde som du kan slå på. Tror det är en bra idé. Ska fundera på om det är nåt man kan använda.

Såg ett av alla nannyprogram. Hon har ju lite konstiga idéer ibland men denna tyckte jag var bra. Hon gjorde ett "avreageringsrum"...alltså det var en pojke i 4-5 årsåldern som blev arg och slogs och när han gjorde det fick han gå till detta rum och vara själv och lugna ner sig. Där fanns lite kuddar att sitta på, ett stativ med ritblock som han kunde måla på, några böcker etc. Så han fick  lugna sig själv och det fanns något rofyllt att greja med. verkade bra tycker jag!