behöver hjälp nu ang 4-års trots...orkar inte mer..

Vilken bra tråd. Massor av bra tips och råd å jisses vad jag känner igen vår son i många situationer
Blir lätt att jag/vi faller in i dåliga vanor och sen har svårt att ta oss ur dem.
Sambon och jag är inne i en sån period nu och vi kämpar för att hitta en väg ut tillsammans med vår 4.5 årige son.
Vår son är så otroligt gnällig och arg. Ena stunden hur go som helst och man kan sitta och prata med honom eller leka, spela spel eller vad som. Sen bara vänder det! Han gnäller och gråter och många runt oss undrar om ha är trött för han är så gnällig. Då skäms man lite
Tycker vi har försökt allt, försöker att få honom att förklara vad han vill och att det inte hjälper att gnälla.
Har ni några tips eller förslag hur vi kan minska den gnälliga och ledsna tonen hos vår son? Klart att han ska få vara arg, ledsen och gråta och det har vi förklarat för honom men nu är det bara för mycket och det får mig att inte vilja/våga åka till vänner för han är så gnällig och vi bråkar..
Sorry för långt inlägg...

Jag har än inget barn i trotsåldern men la förlänge sen en diskussion med en förskolelärare på minnet, för att ha vid jobbigare tider. Kanske något som kan fungera för någon av er...

Det är okej för barn att bli arga etc... men när man inte kan få dem att lyssna så lyfte hon alltid iväg barnet till ex. närliggande soffa. Då händer det något som bryter barnet maniska "ilska" och på soffan förklarade hon att det var okej att vara arg men inte att slåss etc... och att barnet fick sitta där och vara arg. Sen kan det ju självklart bli svårt att få barnet att sitta still.

Jag har bara en fråga,
Jag har en kille som e 4,5år och som gärna spottas, retas, inte lyssnas osv. precis som alla andra verkar ha det.
Det jag nu undrar över är:
HUR gör ni mammor och pappor för att behålla ert lugn? Jag försöker och försöker att vara lugn och konsekvent mot både han och hans lillasyster som är 2,5år men ibland vill jag verkligen bara... kasta ut han! jag har vid flera tillfällen grabbat tag en en bok eller dylikt o slagit den i en vägg eller ett bord, Jag blir sååå arg när han kör hela sitt register att jag håller på att gå under!  Jag förstår att detta är en fas vi ska ta oss igenom men jag pallar inte, Jag HAR inte tålamodet! Hjälp mig snälla nån som har nått konkret man ska göra/tänka på????
Är det okej att gåiväg och slå huvudet i väggen?? jag tänker ju att det e ju bättre att jag drämmer en bok i bordet än att jag lappar till honom. Har haft sååå många gråtande kvällar. Men vi, efter våra utbrott kramas alltid och ser till att vi har en liten gosig stund!
Jag älskar honom av hela mitt hjärta och han är en underbar kille men han vet hur han ska trigga mig!

låter som min 4åriga son..han är inne i en jättetrotsperiod..och jag blir snart galen av allt!

Ts, du är inte ensam, som du förstås redan har märkt av att läsa här. Min kille är bara tre men jag känner igen allt som du skriver. En del barn ÄR mer krävande än andra. De testar gränser så till den milda grad att man som förälder skulle behöva var gjord av ett VÄLDIGT starkt material för att orka stå emot.

Det är otroligt frustrerande att som förälder känna att ens barn beter sig illa. Det vrider om något inom en och får en att känna sig väldigt misslyckad. Dock har jag lärt mig att (försöka) se varje situation, varje konflikt och vredesutbrott som ett inlärningsmoment och ett steg på vägen. Jag försöker (återigen) också komma ihåg att för så här pass små barn handlar det inte om att inte kunna skilja på rätt och fel utan om bristande impulsontroll (vilket är normalt). En känsla (frustration, förvirring, osäkerhet, islka, upprymdhet...) utlöser en impuls som man inte lärt sig att stoppa. Du har säkert själv kännt de impulserna, man blir så arg att man får lust att göra nåt dumt. Skillnaden är att du har lärt dig att hindra impulserna, det har inte han.

Försök hitta andra i liknande situation som du kan prata med och sug i dig av allt positivt som andra säger om din son. Det hjälper inställningen litegrann. Försöka att mota bort det dåliga samvetet för det hjälper varken dig eller din son. Lär dig att komma ihåg och uppmärksamma de bra dagarna och tänk vid slutet av de sämre dagarna:  Imorgon tar vi nya tag!