• anassio

    behöver hjälp nu ang 4-års trots...orkar inte mer..

    Har läst många tidigare inlägg om trotsiga ungar o jag känner som tur är att jag inte är ensam :)

    Men jag känner ikväll att jag måste få nån hjälp eller tips ang min son... för jaf orkar inte mer, bröt ihop ikväll när hans pappa kom hem o bara grät, sonen tittade på mig, verkade lite ångerfull o sa förlåt, men jag vet att imorgon är det samma sak igen...

    Han är som de flesta, hör INGENTING, säger "nej, det gör jag inte" till allt, äter inget (viklket leder till gringit humör...man får tjata ner några tuggor, o jag vet att det skapar en ond mat-cirkel...)
    det stora problemet är att han skriker så mkt och att han SLÅSS!
    Han slår o sparkar mig, sin pappa, syskon, vill gärna ge nåt slag el knuff mot sin kompis... jag kan inte få nån reson på han alls när han är på det humöret...vad gör jag för fel??? Var för tror han att han kan få slå oss? Vi blir arga o det känns som om man hotar sig igenom dagarna nuförtiden...
    Vart har mitt långa tålamod tagit vägen??? Orkar inte mer..

    Sitter här o skäms för att jag e en sån hemsk mamma...

  • Svar på tråden behöver hjälp nu ang 4-års trots...orkar inte mer..
  • vittra

    Om man tänker att ett fullvärdigt liv är en belöning så förstår jag plötsligt alla de sjuka människor som tex låser in sina barn i en mörk källare för att de alltid är dumma...

  • 3 Barnsmamma 06 09 11

    vittra- Har du någon utbildnig inom barn psykologi?

  • vittra
    3 Barnsmamma 06 09 11 skrev 2010-05-31 22:54:58 följande:
    vittra- Har du någon utbildnig inom barn psykologi?
    Ja, varför undrar du?
  • 3 Barnsmamma 06 09 11
    vittra skrev 2010-05-31 22:57:50 följande:
    Ja, varför undrar du?
    För att du har så himla kloka förklarningar på allt Tänkte att det måste finnas en utbildning bakom all denna vetskap. Verkar så enkelt när du berättar.
  • Weyoun
    Prospero skrev 2010-04-19 09:43:28 följande:
    "Trotsboken" skriver mycket bra om 4-åringar - läs! Det är inte så lätt för dem heller. Fundera på vilka strider ni måste ta och vilka ni kan låta bli. Kan man få honom att inte slåss genom att aktivera honom, låta honom få hjälpa till med saker (duka, tvätta osv)? Eller vara ute mycket och göra av med energin där istället? Tänk på att de är värst med dem de är tryggast med.Sen är det inte så konstigt att man tappar tålamodet ibland, det är mänskligt!
    Tack för tipset! (säger en som bara har läst igenom tråden, men inte kommenterat )
  • Weyoun

    Jag har med en 4-åring som får de flesta att häpna (både på ett bra och ett dåligt sätt).

    Jag kan dock inte jämföra med era underbara ( ) barn, för han har med allra största sannolikhet ett kraftigt funktionshinder...

    Jag känner dock igen mig (Åh, herrejisses vad jag känner igen mig), och sänder ut ett stort lugn till er.

    Konsekvenser kör vi med här. INGA straff!! Jag försöker att inte understryka negativt beteende med mycket uppmärksamhet. Dvs. om han slåss så får han MINDRE uppmärksamhet än om han städar upp EN leksak.

    Visst, inombords så reagerar jag MYCKET mer på att få en rak höger, än om han i förbifarten slänger ner EN legobit i leksakslådan, men jag försöker att kväva det... Det ska löna sig att inte uppföra sig illa.

    KRAM

  • vittra
    3 Barnsmamma 06 09 11 skrev 2010-05-31 22:59:37 följande:
    För att du har så himla kloka förklarningar på allt Tänkte att det måste finnas en utbildning bakom all denna vetskap. Verkar så enkelt när du berättar.
    Tack
    Ja det kan ju låta enkelt men jag vet såklart att det är betydligt svårare i praktiken, men bara man försöker jobba åt rätt håll så blir det åtminstone enklare...
  • 3 Barnsmamma 06 09 11
    vittra skrev 2010-06-01 09:08:02 följande:
    Tack Ja det kan ju låta enkelt men jag vet såklart att det är betydligt svårare i praktiken, men bara man försöker jobba åt rätt håll så blir det åtminstone enklare...
    Ska försöka tänka på det. Några bra tips för att undvika konflijter tex sonen som tjatar på godis varje dag? Vad ska man säga för att han inte ska bli ledsen?
  • GossarnasMor

    Har svårt att se att straff skulle fungera för oss.
    Hur mycket skulle han förstå sambandet mellan straffet och hysset han gjort.

    Låt säga att han gör ett jävla hyss på måndagen vilket leder till inget lördagsgodis. När lördagen kommer påpekar man "Nej, du var dum i måndags och får inget"
    Skulle han ens komma ihåg vad han gjorde på måndagen.

    Ett straff fungerar nog bättre i tonåren, typ ett utegånsförbud eller så. När de förstår sambandet...tror jag.

    Tror att det är bättre att hysset och konsekventen av det sker direkt så de förstår att det verkligen var fel.

    Igår när sonen fick sitt utbrott av att han skulle lägga sig så började jag viska till honom. Han skrek som crazy. Men efter en stund så såg han nog att jag pratade med honom om än väldigt tyst. Han stannade faktiskt upp och blev uppmärksam på att jag viskade. Han frågade t.o.m "mamma ont halsen!" Ja, sa jag - Mamma har ont i halsen är sjuk. Var snäll pojke o lägg dig nu.
    Inga problem han hoppade upp i sängen och la sig, tog sin saga och skulle "läsa den själv" gick jättebra. Blev så rörd över att han verkade bry sig om hur jag mådde i halsen.

    Nu kan jag nog inte viska varje gång då tar han nog inte det på allvar...Får komma på fler sådana saker kanske...HAHA!

  • Gustie
    GossarnasMor skrev 2010-06-01 12:08:59 följande:
    Har svårt att se att straff skulle fungera för oss.
    Hur mycket skulle han förstå sambandet mellan straffet och hysset han gjort.

    Låt säga att han gör ett jävla hyss på måndagen vilket leder till inget lördagsgodis. När lördagen kommer påpekar man "Nej, du var dum i måndags och får inget"
    Skulle han ens komma ihåg vad han gjorde på måndagen.

    Ett straff fungerar nog bättre i tonåren, typ ett utegånsförbud eller så. När de förstår sambandet...tror jag.

    Tror att det är bättre att hysset och konsekventen av det sker direkt så de förstår att det verkligen var fel.

    Igår när sonen fick sitt utbrott av att han skulle lägga sig så började jag viska till honom. Han skrek som crazy. Men efter en stund så såg han nog att jag pratade med honom om än väldigt tyst. Han stannade faktiskt upp och blev uppmärksam på att jag viskade. Han frågade t.o.m "mamma ont halsen!" Ja, sa jag - Mamma har ont i halsen är sjuk. Var snäll pojke o lägg dig nu.
    Inga problem han hoppade upp i sängen och la sig, tog sin saga och skulle "läsa den själv" gick jättebra. Blev så rörd över att han verkade bry sig om hur jag mådde i halsen.

    Nu kan jag nog inte viska varje gång då tar han nog inte det på allvar...Får komma på fler sådana saker kanske...HAHA!
    Det är faktiskt ett knep man använder till hundar också
    Ifall en hund inte lyssnar så ska man prata så tyst så att den måste tystna själv för att höra vad man säger.

    Vad bra att man kan använda det på barn också
    Världens bäste Jacob - 2006-12-21
Svar på tråden behöver hjälp nu ang 4-års trots...orkar inte mer..