Syskonlängtan 4

Åh, nej!!!! Stackare.

Vad skönt att den var godartad, Cellisen. Hade jag vart du hade jag kört på, bäst att smida medans alla förutsättningar är på topp, liksom.

Xyra, vi passerade treårsstrecket nu i september, och har en son som blev till direkt. Utredningen av oss visade inga alls fel. Har provat pergo men den gav mig cystor, och insemination. Där är vi nu. Vi orkade inte mer med sex på bestämda tider. Det var det eller skilja oss, typ. Så vi försöker fast utan press, och försöker att äta bra, mycket tillskott och sånt.

Tänk om utomstående vanliga människor skulle höra oss...klämmer på brösten titt som tätt och rotar i soporna efter gamla graviditetstester Jag brukar alltid ha ruskigt ont på ett ställe i vänstra bröstet från äl till mens, men denna månad känns det...som vanligt... och jag har inte haft pms heller. Jag anar att mina hormonnivåer börjar bli bättre efter 1 1/2 månade med nya hälsokostpreparat.

Jag känner att jag har tappat sugen lite. Jag är inne och läser varje dag, men orkar just nu inte hoppas så mycket, och inget IVF har vi framför oss heller. MEst är jag nog trött eftersom jag varit ensam med sonen i två veckor, och det har varit många morgnar i ottan och kiss i sängen mitt i natten *gäsp*
Kul att läsa om er i alla fall som kämpar på, och så klart att läsa när ni lyckas.

Cellis, det är klart att du alltid kan ändra dig!

Jag velar hur mycket som helst också. Väger argument för och mot. Jag jobbar ju i en utsatt miljö med ca 600 personer som möts varje dag, och sonen kan bli smittad på dagis. Samtidigt är jag livrädd för ev biverkningar, eftersom vaccinet inte har hunnit testas så mycket än.

Ja, det glömde jag ju, grattis Roxy!

Ja, vad gör man? Så känner vi nog alla här ibland, och ett sätt är väl att spy ur sig allt här inne. Vi förstår!! När några är nere är några andra uppe och peppar. Hoppas verkligen att det går vägen för dig den här gången!

Har nån mer än jag följt bloggen "Innan du fanns"? Den har peppat mig jättemycket, att någon talar totalt öppet om sin längtan efter barn, och att man har fått följa hennes IVF (som nu lyckats på andra (?) försöket). När hon testade positivt kändes det som om jag också gjorde det. Det finns hopp!

Klart jag kommer ihåg dig. Jättegrattis, vilken våg av plus i tråden. Som sagt blir jag bara glad för er tjejer som lyckas, inte alls ledsen eller bitter, när man vet hur mycket ni har kämpat.

Själv har jag fått ett positivt besked ikväll också. Och ett negativt, men det hamnade i skuggan. Min man kom hem och berättade att han ska utomlands ett par månader lite senare, till en inte så trevlig del av världen där det inte är fred, say no more.
Han är ju borta mycket redan som det är, men jag chansade och sa att då tycker jag att vi ska göra en IVF under nästa år. Och han sa att det tyckte han med. Och handslag! Jag känner mig jätteglad!

Mammiz, det är klart att du inte förpestar alla trådar och alla som finns runt omkring dig!! Det är jättejobbigt när man kommer in i såna jobbiga spiraler och allt bara känns skit. Man tänker och tänker och det blir bara värre och värre.

Jag håller med dig, en vän ska kunna vara en vän även om det är dåligt, och jag vet ju inte vilken typ av vän din vän är. Men det kan också vara lite så att man till slut inte orkar höra mer negativt, en vän måste ju också ge lite energi också. Jättesvårt! Du känner nog ifall det är en vän du vill ha kvar, och om du i så fall kan jobba med att må bättre. Har du provat att prata med någon professionell? Visst hade du det? Jag har pratat med olika, bl a på MVC och på Arbetsmiljöcentralen och fått bra kontruktiva råd om hur jag kan tänka för att må bättre. Kram i alla fall, och VI finns här hur mycket alla här inne än klagar!

Åh! Avundsjuk...

Vad spännande för er med Pergon, hoppas att det händer nåt!

Till er som är i IVF-svängen; hur går man nu till väga om man vill börja undersöka möjligheterna med IVF? Nåt man ska tänka på? Vi har ju gjort en utredning, kan man använda sig av den? Vill ju helst slippa göra om hela proceduren...