Varför slutar vissa mammor att bry sig om hur dom ser ut bara för att man fått barn?
Jag tycker det är viktigt att själv få känna sig fin om dagarna, och inte bara sin bebis.
Man var ju något annat innan man blev mamma.
Visst finns det kanske inte lika mycket tid längre till att spegla sig jämt och ständigt, men man försöker så gott man har tid.
Hur gör ni?
Jag har aldrig varit särskilt intresserad av mitt utseende.
Visst vill jag va snygg men jag är lat och bekväm. När mina barn var riktigt små hade jag sällan nåt behov av att va snygg. Det är inte varje dag jag är i behov av det nu heller.
Jag ser helt okej ut naturellt också faktiskt. Jag har tur kan man kanske säga.
.
personligen, så har jag blivit "bättre" med att vara sminkad och fixad i håret och snygga kläder sedan vi fick barn för 20 mån sedan och detta med anledning av att när jag känner mig trött eller allmänt sliten, känner jag mig ännu värre om jag inte e fixad.. sen har jag alltid varit noga med att vara tillfixad för att jag tycker själv att jag e snyggare så och det gör min man me.. vill inte bara vara mamma jennie, utan även jennie, en mamma..
Jag undrar om mycket av kritiken mot ts kommer p.g.a. att många känner sig träffade och vill försvara sig? Jag förstår bra om man inte känner att man har tid, ork eller lust att piffa upp sig. Men vad är det för fel om man har allt det?
Själv hör jag till dem som vill förbli den jag var utseéndemässigt. Jag sminkar mig inte om jag bara går hemma, men går jag utanför dörren annat än ut på gården så åker nog mascaran på. Hemma går jag nästan alltid i jeans, gjorde det även som gravid. Men det är för att jag känner mig bekväm i dem. Att man ser mer "välklädd" ut än med mysbyxor är ju ett plus. Jag t.o.m. tar mig tid att gå till gymmet några kvällar i veckan. Jag känner mig starkare och fräschare och dessutom får min man och dotter (4 mån) lite tid för sig själva. Så länge jag inte bär barnet i bärsele så brukar jag dessutom gå med högklackat för jag har ganska korta ben...
Men, detta betyder inte att jag inte vågar visa mig ute osminkad och i mysbyxor. Det händer också nu och då. Självklart är barnet prio nr 1 och ibland hinner man bara inte duscha t.ex. Då får man se efter bebisen istället och vara lite sunkig den dagen.
Och angående männen... Jag vet också att min man älskar mig lika mycket i myskläder. Att försöka behålla "innan barn utseéndet" är nåt jag gör för mig själv, för det får mig att må bra. Och så länge det inte påverkar hur jag är som mamma så ser jag inget fel med det...
Ts, här har inget ändrats sen Siri kom. Våga vägra gå till öf i mysbyxor och bleka kinder var min melodi 
Jag sminkade mig inte innan heller så jag förknippar inte "snygg och fräsch" med smink. Däremot känner jag mig lite sunkig när jag går omkring med myskläder och otvättat hår. Tyvärr orkar jag inte göra något åt det just nu för min 1 mån bebis kräver så mycket uppmärksamhet och sover hon så är jag ändå så trött för att orka engagera mig på mitt utseende. Går jag utanför dörren så sätter jag dock på mig bättre kläder. Skulle aldrig i livet gå ut med mysbyxor och slafsig tröja.
Jag är inte så utseendefixerad helt enkelt. Såklart att jag vill vara ren och fräsch och fin i håret och ha fina kläder men mer än så?
Jag har tänkt gå och plocka ögonbryn och färga ögonfransar på salong, går till frissan, har snygga myskläder och är noga med att tvätta och smörja in ansiktet. Då klarar jag mig fint 
Jobbar jag så känns det viktigare att klä på "jobbutseendet" när ma nska framstå som professionell och så, då sminkar jag mig mer och tänker på vad jag tar på mig.
Det kan ju vara så att man faktiskt inte har något intresse av att "vara fin". Eller så tycker man att man duger hur man än ser ut?
Jag har säckat ihop under graviditeten, det har inte varit roligt att göra mig fin med tjugo extra kilon och inga kläder att ta på... Jag hoppas att jag kommer tycka att det är lite roligare sen och att jag kommer kunna ha de gamla kläderna relativt snabbt, jag är helt enkelt "tvungen" att kämpa mig ner i vikt för annars har jag inga kläder alls...
Det finns väl säkert också fler som likt mig själv tänker att VARFÖR ska jag göra mig iordning om jag inte ska ut? ! Däremot om jag går ner på stan eller ska till BVC så HOPPAS jag att jag kommer orka/vilja göra mig lite fin iaf.