Varför slutar vissa mammor att bry sig om hur dom ser ut bara för att man fått barn?
Jag tycker det är viktigt att själv få känna sig fin om dagarna, och inte bara sin bebis.
Man var ju något annat innan man blev mamma.
Visst finns det kanske inte lika mycket tid längre till att spegla sig jämt och ständigt, men man försöker så gott man har tid.
Hur gör ni?
La Lola skrev 2009-09-16 22:26:55 följande:
Nu har jag ju ingen baby längre, men när mina tre var små så handlade det väldigt mycket om att prioritera. Med tre ungar under fyra år blev det inte så mycket tid över för att stå framför spegeln om man säger så och i takt med att de vuxit upp har jag väl själv modererat mitt "piffande" till en nivå som passar MIG och hur mycket tid och intresse jag har för det.
Jag sminkar mig bra mycket mindre nu som 42 -åring än vad jag gjorde som 20-åring innan jag fick barn, men tycker nog inte att jag är sunkig för det....
innan graviditeten kunde jag knappt gå utanför dörren utan massor med smink och fick panik av känslan att vara ful. solade massa solarium och höll på att fixera kring vikt, kläder och utseende..
nu tar jag varenda ful poäng som finns tror jag, sätter sällan i linserna, tar jag på mig maskara känner jag mig jätte piffad.. håret ständigt i en slarvig tofs eller truls..
haha.. men jag älskar det, har helt enkelt fått nåt mer betydelsefullt i mitt liv än mitt egna utseende.
Tja, jag ser hemsk ut utan smink, men jag sminkar mig inte ändå om jag bara ska ner på ICA
Har alltid haft problemhy, fick svår acne vid 12 års ålder och har fortfarande (27 år gammal) mycket acne + massvis med ärr från den tid då jag bara var tvungen att klämma.
Jag är INTE vacker utan smink, men jag har fan inte råd att sminka mig varje dag eftersom jag bara kan använda vissa speciella produkter för att inte acnen ska bli värre.
Och - om jag inte sminkar mig så är det nästan bättre för mig att glida ner på ICA i en vanlig t-shirt och ett par mjukisbyxor eller sambons baggyjeans. Har jag på mig värsta uppiffade utstyrseln men tighta jeans, snyggt linne, högklackat mm då SYNS mitt fula ansikte mer eftersom kläderna i sig drar till sig uppmärksamhet.
Och sen har jag banne mig inte tid heller.
När jag var hemma med första barnet så var det en kamp at få i mig nog med mat varfje dag. Leo sov max 20 minuter åt gången, ammade 40 minuter av varje timme och skrek mellan varven, så jag prioriterade INTE sminket de få sekunde rjag fick en paus. Då grät jag i duschen eller sov.
Och det får nog mina medmänniskor acceptera - trots att jag inte är fager att se när jag går på ICA 
jag har en sådan fin utstrålning att smink skulle förstöra den
Nä jag sminkar mig aldrig ,är lat och tycker det blir kletigt. Tycker jag är naturligt vacker.
1. Det är jobbigt.
2.Det är tidskrävande
3. Man får fet hy utav det, sen så förblir man blek då man inte får sol på sig på sommaren till exempel.
4. Jag är snyggare osminkad
5. Jag bryr mig helt enkelt inte för jag har redan en man och han lämnar mig inte för att jag går osminkad.
6. Smink kletas ut i ansiktet och efter några timmar så ser man värre ut än om man struntat i att sätta på det alls.
Jag är bekväm, praktisk (vill inte smeta ner gumman), min hy mår inte bra av smink. Jag lägger ner allt krut på mitt inre och har precis börjat ta tag i vikten, så sminket får ligga i lådan tills jag känner mig redo ens för mascara som jag brukar.
Jag har aldrig varit så utseendefixerad, har alltid gått i såna kläder jag tycker är sköna å praktiska (jeans, tröja osv) sköter min hygien men är inte mkt för att sminka mig och greja. Det är inte min grej helt enkelt, men här har ju inget ändrats sen jag fick barn.