sämmre mamma för att min man sitter i fängelse?

Tror du alltså på fullt allvar att barnen är helt opåverkade av sin pappas brottslighet så länge brottet inte består av sexuella övergrepp mot barn? Tror du inte att det är ett problem att ha en förälder som misshandlar folk? Som stjäl andras egendom? Som är allmänt hänsynslös och skiter i hur illa han gör andra, bara han får det han vill ha? För det är ju just det som de flesta brott handlar om. Killen vill ha sex och skiter i att tjejen säger nej=Våldtäkt. Tonåringen vill snabbt ha pengar och skiter i känslorna hos den gamla damen=Väskryckning. Narkomanen vill ha prylar att sälja för att finansiera sitt missbruk och skiter i barnfamiljen som kommer hem till trasiga rutor och allmänt kaos=Inbrott.

De allra flesta brott har ett lätt identifierbart offer. Några få har det inte och då kan man kanske diskutera hur rimligt det är kalla det för brott, men det är en annan diskussion. Internerna på svenska fängelser har i alla fall nästan undantagslöst skadat någon fysiskt, psykiskt eller ekonomiskt. Är det bra att växa upp med en sådan pappa som förebild?

En _bra_ mamma vars man sitter i fängelse begär skilsmässa! Hon visar sina barn att det inte är acceptabelt att bete sig som deras pappa gjort. Hon väljer sina barns bästa framför eventuell kvarvarande kärlek till mannen. Skulle det sedan visa sig att mannen använder tiden i fängelset till att tänka igenom det han gjort, inser att han varit riktigt fel ute och bestämmer sig för ett hederligt liv när han kommer ut, så fine. Då kan mamman ge honom en chans till, men först sedan hon sett att han menar allvar. Låt honom visa vad han går för i ett-två år i frihet. Sedan kan hon kanske ta tillbaka honom.

Jag har INTE SAGT att det inte utgör en riskfaktor att ha en förälder som sitter i fängelse pga grov kriminalitet och missbruk. Det är självklart.

Att däremot hävda att människor är stämplade för livet att gå kriminalitetens väg bara för att de förtjänar ett fängelsestraff som vi dessutom inte vet varför människan sitter för är en annan sak och det motsätter jag mig. Och jag tycker inte att det har diskuterats tillräckligt nyanserat i den här tråden. Det är min poäng.

Jag skulle aldrig lämna min man om han var oskyldigt dömd för något, då skulle jag fortsätta kämpa. Jag tror inte det vore sämre för barnen.. knappast. Även om det självklart vore bättre för dem att ha sin far närvarande så tror jag inte att det påverkar deras självkänsla negativt av att jag stannar hos honom.

Nu vet jag inte vad mannen sitter i fängelse för. Det är helt avgörande, tycker jag. Om han har begått våldsbrott (annat än i självförsvar eller hämnd under mycket speciella omständigheter) eller brott relaterat till narkotikahandel, så anser jag att han ÄR en dålig fadersgestalt, ja. Om han har dålig impulskontroll, så kan han till och med få för sig att klippa till barnet så hårt att det dör...

I övriga fall, t.ex. ekonomisk brottslighet eller väldigt välplanerade rån där ingen människa kommer till skada (typ "helikopterrånet"), så skulle jag inte automatiskt tro att han blir farlig för barnen så där direkt. Men det är ju fortfarande en stor nackdel att han inte finns tillgänglig för sina barn annat än på speciella besökstider. Dessutom lär det påverka barnens sociala liv, när föräldrarna till kamraterna får reda på det o.s.v..

Molson Canadian skrev 2009-10-28 20:06:53 följande:

haha va? Nej, nu har du missförstått och läst in både det ena och det andra. Det är du som inte har förstått vad jag vill säga min vän.

Jag har dock tyvärr inte tid att sitta och omformulera mig gång på gång. Jag lämnar diskussionen här.

over and out.

Anonym (Camilla) skrev 2009-10-29 12:56:30 följande:

Så du tycker på allvar att det inte skulle skada barnen att en pappa har obefintlig moral, och att det är enbart om pappan är direkt *farlig* för barnen som han är olämplig?

Dessutom har du fått det om bakfoten att "ingen människa kommer till skada". Om du läser tidigare inlägg så finns det gott om argument för att de allra flesta brott kommer någon till skada.

Det är skrattretande att du tror att "väldigt välplanerade rån" inte kommer någon till skada.

Ja, jag förstår att du lämnar diskussionen eftersom du får väldigt svårt att prångla dig ur hörnet du målat in dig i om du ska försöka omformulera dig.

Alla gör vi olika val.. vissa dummare än andra!!

Anonym (inget fel) skrev 2009-10-28 15:12:54 följande:

Lite OT, men vill ändå förtydliga: Att vapenvägra är inte detsamma som att vägra värnplikt. En vapenvägrare går med på att jobba gratis åt staten (ofta kommunen) under en viss tid som alternativ till att göra värnplikt inom försvaret. En värnpliktsvägrare gör inte det. Han anser inte att någon annan ska bestämma vad han ska utbilda sig inom eller jobba med och alltså gör han varken värnplikt eller så kallad vapenfri tjänst.

Min man är värnpliktsvägrare, dock utan att ha suttit i fängelse. Han kom undan med villkorlig dom och det var dessutom många år innan vi hade barn.

Numera är det dessutom i princip ingen som tvingas till vare sig värnplikt eller vapenfritt. Försvaret behöver så lite folk att det räcker bra med dem som är frivilliga.

Nu är du väl ändå ute och cyklar? Vad menar du med att "killarna tabbar sig"? Som jag ser det kan det finnas två förklaringar och båda är lika usla.

Antingen så menar du att killarna tabbar sig när de åker fast. I så fall har du uppenbarligen en lika rutten människosyn som de flesta kriminella. "Jag begår brott om jag vill, tar vad jag vill ha av andra människor, slår den på käften som inte gör som jag vill, huvudsaken är att jag får min vilja igenom". Kan liksom inte ens stava till hänsyn och empati. I så fall betvivlar jag starkt att du är någon bra mamma.

Eller så menar du att den som begår brott inte kan hjälpa det, att den bara råkat "tabba" sig lite, ungefär som att man kan snubbla när man är ute och går. Var finns då det personliga ansvaret? Vad blir det av uppfostran av de egna barnen om man har den synen? "Hoppsan, slog du lillasyster i huvudet med klossen, oj vad hon blöder, vilken otur du hade", "Oj, oj, oj, råkade du mobba Nisse i skolan nu igen, stackars dig vad tokigt det blir för dig jämt, hoppas att du har större tur i morgon". Jag skulle inte vilja ha något med dina barn att göra om du har den synen.

Visst finns det saker i vissa barns bakgrund (tex att ha föräldrar som själv är kriminella eller som inte lär barnen att ta ansvar och respektera andra) som ökar risken att växa upp och bli kriminell. Men ingen är förutbestämd att begå brott. Man har alltid ett val. Varje människa som stulit, misshandlat eller rånat har _valt_ att göra det. Har frivilligt skadat andra människor. Väljer man att slå sig ihop med en kriminell bör man nog ha det klart för sig. Inse att man implicit ställer sig på brottslingen sida. Har man däremot valt sin partner utan att veta att han var (skulle bli) kriminell så kan man sedan välja att ta avstånd ifrån honom. DÅ finns goda förutsättningar att vara en bra mamma, trots att pappan är kriminell.

Och bara för att undvika missförstånd: När jag pratar om kriminella så menar jag aktivt kriminella. Inte de som begick brott för tio eller tjugo år sedan, men därefter kommit på bättre tankar och levt hederligt.

Hm, det är tur att sveriges har så duktig befolkning.. Personligen tycker jag det är så jävla tråkigt att allt ska vara så svart och vitt... Människor som ska ha åsikter om något de inte har en aning om..
Frågan är om hon är en dålig mamma??
Är hon en dålig mamma om pappan är otrogen??? Moraliskt brott??
Eller det kanske var hennes eget fel att mannen begick brott.... var otrogen osv..