Här fortsätter vi den gamla tråden!
Vi som haft ett X och vill bli gravida igen - på rätt ställe denna gången.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-10-27 22:52
www.familjeliv.se/Forum-7-311/m46019150.html
Gamla tråden
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-01-25 08:53
Tråd 3!
www.familjeliv.se/Forum-7-311/m50275883.html
när jag vid mitt sista X gjorde man titthåls op, och öppnade uppäggledaren och "sög" ur grav.
Hcg:t gick ner.
Men sen började de sakta öka igen och var uppe i lite över hcg halten, som den var efter operation typ utskrivnings dagen. då fick ja börja på cellgifts behandling för att ta död på moderkaks rester .
Så tillslut, den 23:e dec förra året "frisk förklarades" jag
Nu börjar min ångest igen. Den går verkligen upp och ned som en berg och dalbana. Det som jag tänker allra mest på nu, det är att jag hade klamydia när jag var 20. Det är ju antagligen därför som det fastnade.
Jag är relativt säker på att jag hade infektionen i ca 2-3 månader innan jag fick behandling. Men eftersom jag aldrig hade testat mig innan så skulle jag rent teoretiskt ha kunnat ha haft infektionen jättelänge, kanske i flera år!
Jag hade en fast pojkvän som det tog slut med innan jag träffade en ny kille som är den som jag troligtvis blev smittad av. Ibland tänker jag att jag kanske egentligen blev smittad av pojkvännen som jag hade innan. Att vi båda var symtomfria och att han hade haft infektionen längre. Jag kan ju inte riktigt veta egentligen! Blir så arg på mig själv at tjag kunde vara så slarvig och itne ta bättre hand om mig själv. Jag som är så redig annars!
Herregud så korkat, att vara en duktig person som äter bra och regelbundet, motinerar, inte röker eller dricker särskilt mkt, alltid undviker risker i stort i livet, och sen gör ngt så idiotiskt som att ha oskyddat sex! Fan att jag skulle vara så jävla dum!
Som sagt, jag kan ju itne säkert veta hur länge jag var smittad. Jag oroar mig många gånger för att jag har haft infektionen länge och den därmed verkligen fått en chans att trasa sönder mina äggledare fullkomligt! Läkaren som opererade mig sa att min vänstra som fick vara kvar såg jättefin ochg gracil ut, men att han inte kunde lämna några garantier. Jag frågade huruvida man kunde se utifrån om en äggledare är ritkigt skadad, och det sa han at tman kunde. DÄrmed borde min kvarvarande inte vara fullkomligt skadad. Jag försöker hålla fast vid den infon, och tänka att det kommer innebära att jag är 9 av 10 och inte 1 av 10 om man ser till oddsen att det hände rigen. Samtidigt vet jag att infektionen måste varit i vänstra lika mkt som högra. En överläkare som undersökte mig sa att en klamydiainfektion ALLTID är dubbelsidig, det är bara en fråga om hur mkt skada infektionen lyckats göra.
Men fan vad svårt det är i mina svaga stunder! Till saken hör att jag innan X.et haft ett mf, vilket dessutom hindrar mig att slappna av med tanken att "det finns ju ivf". Jag tänker bara att jag kommer bli del av de mörkaste siffrorna i statistiken. Den där personen där alla instanser sket sig.
Fan. Min sambo har dessutom en kronisk sjukdom i tarmen och cancerhistorik, så vi skulle nog itne bli godkända som adoptivföräldrar heller. För ärligt talat skiter jag i om jag blir gravid själv eller tar hand om ett barn utan föräldrar, bara jag får leda en person genom uppväxten och få ha en egen familj. Jag vet att jag skulle bli en grym mamma. Jag är godhjärtad, omtänksam, stabil och klok. Jävligt missunsam visserligen eftersom jag blir så förbannad på alla hårda, kalla ostabila personer som skaffar barn på löpande band som de sedan känslomässigt misshandlar. FÖr att inte prata om missbrukare av alla dess slag som är som fertilitetsmaskiner.
Usch vad vidrigt jag tänker.
Jag kan inte se vad mitt liv skulle vara värt alls om jag inte får barn. Allt annat som man kan uppleva i stället, resor, karriär, mer pengar till sig själv. Det är bara skit i jämförelse med att kunna få vara mamma.
Nu får mina syskon barn i rasande följd. de ungarna som fötts i år blir jämngamla och kommer växa upp som kusiner. Kan inte sluta tänka på den tomma plats som det barn som mitt X borde ha blivit utgör.
Fan nu lipar jag.
Stella 78 skrev 2009-12-06 21:03:21 följande:
Kan tillägga att jag och min sambo kommer att börja försöka igen nästa ÄL om en månad. Funderar på att ha ett system där jag regelbundet gravtestar mig varannan vecka, eller tror ni att det skulle bara vara psykiskt påfrestande?
Man kommer ju itne direkt kunna slappna av när man får mens eftersom man kan få det även om man har en graviditet i äggledarna. Vill hitta ett tankeläge som får mig att slappna av.
Det är det som är bra med FL! Att det är tillåtet att skriva vad man känner och alltid finns det någon som vet hur det känns eller varit med om något värre. FL var faktiskt en stor stöttning för mig i somras när jag mådde som sämst.
Såg nu att jag skrev lite fel där uppe.... Skulle stå att jag hade klamydia någonstans mellan ett halvår till 3 år! Men är nästintill säker på att mitt ex inte smittade mig utan att det var den där förbannade kondomen som sprack som gjorde så mycket skada. Har alltid hatat kondomer och kan nu förstå det 
Inte gjorde den någon nytta utan bara massa skada....
Har du någon spolning på G?
Nej, jag är livrädd. Är så trött på alla gynundersökningar och allt som ska stickas upp i mig och sjukhus och skit. Jag kanske borde, men vet ju samtidigt att det itne kommer öka mina chanser att bli gravid. Spolningen rensar ju inte, det är ju bara passage eller icke-passage. Har dessutom hört så mkt skräckhistorier om spolningar att ajg känner att jag itne vågar av den anledningen.
Din spolning förresten, du säger att den var misslyckad. Jag minns att du berättade att den var misslyckad för du itne fick smärtsillande, och den därmed inte kunde slutföras. Han de se ngt gällande passage ändå, eller har du gjort en ny spolning efteråt?
Konstigt att ingen föreslagit det till mig. När jag frågat har de sagt att det inte hjälper till på traven. Jag borde kanske skaffa mig vissheten. Just nu har jag lite fobi för hela grejen.
Tror att jag så smått börjar få äl igen, från att ha varit små diffusa streck på äl-staven så har strecket nu blivit starkt som 17, nästan, nästan lika starkt som det andra, jag typ lika starkt om jag får tro som jag vill!:) Det känns ju skönt. Känner i kroppen när jag har äl på g också, har lite mer lust och flytningarna blir större. Så jag tror att det är dags nu.. Det känns dock drag från vänster sida, så jag antar att äl kommer från den sidan där jag inte har någon äggledare kvar. Då kommer ju det ägget "försvinna ut i intet" typ. :(
Ringde förresten till min gyn och frågade om inte jag kunde få ställa mig i remisskön till att göra en IVF, innan jag vet om det går att få barn för mig eller inte. Känns himla konstigt att vänta minst till efter sommaren om det inte fungerar (jag är 38,5 år då) och sedan få ställa sig i kö och vänta i 1,5 år. (om det nu skulle bli så..) då hinner jag nästan passera gränsen till hur länge man får hjälp ju.. Hon sa att det fanns en möjlighet för mig att få ställa mig i kön redan nu, det är ju bara att jag gå ur kön om jag skulle bli gravid av mig självt.. Så det hoppas jag på!:)
Annars så har jag och gubben kollat upp fler alternativ, som privat IVF osv. Vi kommer inte vänta speciellt länge innan vi ber om hjälp, för vi har ju mer eller mindre försökt sen i februari och när det väl tog sig så satte det sig fel. Känns jobbigt att börja om från början igen, men vad gör man inte? Vad jag vet iaf är att jag kan inte vänta FÖR länge, för jag har tiden emot mig...