Utomkveds - Vad händer sedan?

Ewaulrica: Jag har också opererat bort den vänstra äggledaren, men det var ungefär ett halvår sen nu. Jag förstår precis vad du menar med att känna sig halv på nåt vis! Det är ju trots allt något som tagits bort inuti en. Jag har hört att ett missfall är det "normalt" att sörja i upp till ett halvår. Men med ett X är det ju något mer man sörjer än barnet som aldrig blev. Själva operationen tänkte jag mycket på efteråt, det tog tid att bearbeta hela grejen. Och det måste ju få ta tid.

Min mage var också hård och uppsvälld! Jag hade stora blåmärken på magen också. Det tog en vecka innan den började kännas någorlunda normal.

Jag fick också höra efter operationen att jag är ju så ung och har god tid på mig att få barn! (Jag är 27 år) Som att det inte gjorde så mycket då... Det känns ju lite som ett slag i ansiktet! Jag har ett barn som är 5 år sen tidigare och sen han var 1-2 år har jag velat ha fler barn. Jag vill inte att det ska vara alldeles för stor åldersskillnad mellan barnen. Jag har alltid tänkt att jag skulle få mina barn innan 30 och jag tycker det funkar så bra att plugga och ha småbarn. Visst, man kan inte planera barn, de kommer när kommer. Om de kommer. Men bara för att man är ung betyder ju inte att man inte planerar och längtar efter barn. Och som du skrev Frikadellen, så blir man ju inte mindre ledsen bara för att man är ung!

Siggedigg: Tack för tipset! Jag förstår verkligen att du gick till en privat klinik, vecka 10 är ju alldeles för sent!!! Man vill ju få veta så fort som möjligt och v. 6 ska man ju kunna se.

Jag undrade också vad patologen hade med saken att göra men min läkare förklarade att det var för att verkligen konstatera att det var en graviditet det hade varit och inte t.ex. en cysta eller tumör. En sorts obduktion.

Hade jag inte jobbat heltid och haft min väldigt aktiva tvååring hemma så hade jag haft mer tid att tänka över hela den här händelsen. Precis som du skriver, ewaulrica, så kände jag också det här med att vara så utlämnad vid operationen, under narkosen. Jag har heller aldrig varit sövd innan så vad gjorde dom när jag inte var vaken? Pratade dom om min tatuering som sitter lite snett under naveln, för den måste dom ju sett, vem satte kateter och hur pass avklädd var jag när jag låg där?
Detta är funderingar jag hade precis i början efter operationen men som jag nu lämnat bakom mig, jag har helt enkelt inte tiiiiid att grubbla, hoppas bara det inte kommer ikapp mig senare.

Jag tror att med tiden som går sakta framåt så glömmer man.. :) egentligen har jag ju varit med om fasiken så mycket värre saker än detta innan, så jag vet inte varför jag stannade upp så mycket i tankarna nu? Som det står överallt så reagerar vi ju så olika på olika saker, vad man har med sig i bagaget, hur akut det blir osv osv. Så jag tror inte alls att det, bara för att du inte grubblar över det nu, behöver komma ikapp dig på nåt vis... :)

Samtidigt så skänkte jag en tanke till de underbara tjejerna på avdelningen där jag låg idag. :) Så himla goa och omtänksamma, tänk, där är man i en minst sagt utlämnad sits och de BARA FINNS DÄR OCH BRYR SIG. Helt underbart! Det är känslor av värme som kommit emot mig idag, och det hör nog också till bearbetningsfasen tror jag.

Sen är jag så oerhört tacksam över att jag lever idag och inte för hundra år sedan, eller att jag lever i ett mindre välbärgat samhälle. Jag är tacksam att det upptäcktes i tid, att jag fick den hjälp jag behövde och att jag förhoppningsvis kan gå vidare med nya tag fort som 17. Det ska man inte förglömma!:)

Jag LÄNGTAR tills jag är i form igen, och jag har nog tänkt mig att vänta 2 menstruationer, sen vill vi börja så smått igen!:)

"att jag INTE lever i ett mindra välbärgat samhälle" ska det ju naturligtvis stå!:)

Appropå välbärgat samhälle, vill tillägga att jag läste på ett ställe att förr var dödligheten ca 70% för kvinnor som utomkveds. Hur hemskt det än låter så hjälper det mig att tänka på det när alla andra tankar blir som värst. Att jag är så glad att man lever i en tid och i ett samhälle där en så här allvarlig sak, som annars direkt hade hotat ens liv, ändå kan ur den synvinkeln bli rätt så obetydlig. Visst jobbig operation, hemska tankar kring sin fertilitet, men herregud på sätt och vis har mitt liv räddats! Det är viktigt att stanan upp och tänka så ibland tror jag. Precis som att det även, fram till 20-30 år sedan inte fick att få hjälp på andra sätt som ivf om båda äggledare skulle visa sig krångla.

Man har väldigt mkt att vara tacksamför faktiskt!

ps. Siggedigg, läste ditt svar sen om patologen. Tycker det är kosntigt att ingen undersökte mitt X!

Jag blev också väldigt fundersam över det här med patologen! Ingen har kollat upp om jag verkligen var gravid! Dagen efter operationen åkte jag hem och har inte haft någon kontakt med vare sig läkaren som opererade mig eller någon annan. De sa åt mig att göra ett gravtest efter en vecka bara och om det var negativt skulle jag inte behöva höra av mig till de något mer!

Jag opererades ju på Universitetssjukhuset i Lund, är det nån mer av er som blev opererades där?
För det kanske bara är nåt dom gör i Lund, att patologen undersöker det dom tog ut. Fast hur som helst så tycker jag att det borde dom göra överallt.
Jag känner mer och mer att jag blivit väl omhändertagen och att de har följt upp mig även efteråt. Jag fick t.ex. lämna blod i tre veckor efteråt för att se så hcg:t sjönk ner. Läkaren sa att man brukar inte göra det när man tagit bort hela äggledaren men eftersom det hade läckt ut lite graviditetsvävnad i buken så ville de ha mig under uppsikt.
Efter 4 veckor visade gravtestet jag tog hemma på minus, tror aldrig jag blivit så glad över ett negativt gravtest förr

Nu är jag hemma igen. Blev skrapad och då började mitt Hcg gå ner tre dagar efter. De hittade nåt i äggledaren som liknade en cysta på 5x2cm så därför behöll de mig. De visste inte om det var ett mf eller ett x. Men igår hade hcget gått ner så pass mycket att de släppte hem mig. Ska på återbesök om två veckor igen.
Har ont i hela systemet efter skrapningen som gjordes i torsdags. Blöder lite till och från också. Vet inte om det är normalt. Hade fruktansvärt ont i magen efter mitt mf 2006 också.