Visst kan jag väl stå på mig i att skolkuratorn inte ska ha regelrätta samtal med mitt barn (10 år) Jag är ju ändå vårdnadshavare och mitt barn är minderårigt.
Vad får en skolkurator göra egentligen (anmäla till socialtjänsten vid misstanke om att ett barn far illa vet jag)?
För dom journalanteckningar (som jag kan begära att få tillgång till, ang mitt barn)
Någon som är skolkurator, eller juridiskt kunnig som kan hjälpa mig?
Vilken bra länk Anonym bifogat i inlägg 40!
Mitt barn har som ganska vuxen berättat att det gick i kuratorssamtal i lågstadiet
p g a att det blev mobbat. Vi föräldrar fick alla på föräldramöte veta att det förekom mobbning i en grupp och att kurator jobbade med gruppen. Jag trodde då det var ett annat barn, som var föremål till mobbningen...
Mitt barn berättade att mobbningen började på det dagis det vi fick året före skolstart (vi var nyinflyttade). Har i efterhand frågat föreståndaren på daghemmet, som säger sig inte ha märkt något. Barnet kände troligen att jag hade fullt upp med nytt jobb och bostad i ny del av landet (och vårdnadstvist) och ville inte oroa mig... Hemskt att tänka på att vår situation var så trängd.
Jag råkade - på mellanstadiet ? - höra ett barn säga till mitt barn: "Tänk vad vi var dumma mot dig när du kom hit, för du pratade så konstigt (stockholmska) och var så mörkhårig!" De andra råkade vara ljushåriga, mitt barn mera mörk (farfar från Tysland, barnets utseende skilde sig inte mer än tydligen hårfärgen).
Kanske lagen var annorlunda i början på 90-talet, kanske kuratorn gjorde en egen bedömning. Vet inte om det förbättrat något om jag informerats.
Tycker nog att det var bättre att skolan uppmärksammade mobbningen och åtgärdade den än att förskolan inte gjorde det.
Har bara läst TS men känner rent spontant att om mitt barn skulle behöva kuratorsamtal så hoppas jag att h*n får det, det är många gånger lättare att prata med någon utomstående om man har det jobbigt. Tycker verkligen att det iaf ska fungera så att man INTE behöver kontakta föräldern om det bedöms finnas ett behov av kuratorkontakt.
Ring och prata med kuratorn utan att ha så många förutbestämda uppfattningar.
Men har ni fått någon motiveringen till varför de mobbande barnen inte får gå till kuratorn? Det är ju de som är och har PROBLEM. Inte din son.
Jag fick gå till kurator/sjuksköterska i högstadiet för att jag inte åt i bamba, hade anorexia. Dom ropade ut i högtalarna att *NN ska till sjuksköterskan*, det kunde vara mitt under lektioner. Alla stirrade på mig, så fruktansvärt pinsamt var det.
Jag fick gå dit och väga mig varje vecka och så försökte dom prata med mig. Lyckades inte, varför skulle jag vilja prata med dom ansåg jag.
Jag hade önskat att dom hade ringt mina föräldrar. Det hade gjort så otroligt mycket. Men nu gjorde dom inte det och mina föräldrar förstod aldrig att jag hade problem. Hade skolan ringt så hade kanske mina föräldrar kunnat hjälpa mig.
Jag hade hatat det då, men nu hade jag tackat dom.
Så Ts, kräv att du ska få veta mer från kuratorn. Det handlar ju om ditt barns välmående.
Men hur vet ni att dom mobbande barnen inte också går till kuratorn.
Det är ju inget som hon talar om för ts eller ts barn.
Dom kanske går efter skoltid?
Men ts, ring kuratorn! Har du gjort det?
Ring och be om en träff med henne.
När jag jobbade som skolkurator var det inte alls ovanligt att jag träffade föräldrarna också. Kuratorn finns ju där för att hjälpa barnet. Det är bättre att du pratar direkt med kuratorn så att ni kan prata om vad som är bäst för ditt barn.
Men ts; vad gör skolan åt situationen med att barnet blir utsatt för mobbing? Inte sjuttsingen löses det problemet med att pojken ska bli utpekad som "den som går till kuratorn". Barnet är tillräckligt utsatt och behöver inte mer. Kanske kan en kontakt med BUP vara ett bättre alternativ, utanför skolan och klasskompisarna har inte koll på den saken huruvida pojken går där eller inte. Skolan är skyldig att agera vid missförhållanden, en handlingsplan vid mobbing ska finnas.
Har barnet själv sökt sig till kuratorn så är det tystnadsplikt som gäller. Hon/han har ingen skyldighet att informera en vårdnadshavare om vad som sägs under deras samtal.
Detta då för att man vill att elever ska känna sig trygga med att anförtro sig åt någon annan utomstående.
Var glad att hon pratar med någon proffisionell, är det något som du som förälder har rätt eller bör få veta kommer de höra av sig och informera om detta.
Men som sagt allt för att skydda barnet.
Tack för många bra tips som jag tar till mig!
Jag har lugnat ner mig lite, fått lite perspektiv på saken. Har hittat en strategi för hur vi ska lösa det hela. Jag har talat med kuratorn idag. Både ifrågasatt vissa saker. men också fått en del till mig sas.
Åter, tack för alla tankar!
Har bara läst TS.
Men nej, du har inte rätt till anteckningarna som finns hos kuratorn.
Hon/han har tystnadsplikt, även inför vårdnadshavare till minderåriga barn.
Enda är om det ligger risk för att barnet ska skada sig själv eller någon annan.
Anonym (mamma) skrev 2009-11-14 09:34:41 följande: