Latensfasen..Hur lång för dig?

Hej TS, hoppas verkligen din bebis har kommit ut nu!

Vill bara meddela att jag hade det på ett liknande vis under min latensfas. Jag fick värkar natten till tisdagen, och min bebis var inte ute förrän fredag förmiddag (10.25 för att vara exakt).

Efter ett dygn av värkar åkte vi in till förlossningen, bara för att känna värkarna avta och få veta att jag var öppen två cm. Och det var inga förvärkar jag hade haft, de var rejält smärtsamma när de kom, bara väldigt oregelbundna. Vi blev såklart hemskickade och värkarna fortsatte i två dygn till, de blev bara värre och mer smärtsamma, fast de kom inte oftare och de blev aldrig regelbundna.

Efter tre dygn av värkar och inte mer än några minuters sömn i taget hade jag fått nog och orkade inte vara hemma mer. Det gjorde så fruktansvärt ont och jag var helt utmattad. När vi väl kom in på förlossningen då avstannade värkarna igen och vi förberedde oss på att bli hemskickade igen. Fast då visade det sig att jag var öppen 7 cm. Värkarbetet kom dock aldrig igång på riktigt av sig själv, inte ens när de gjorde hål på hinnorna. Värkarna kom fortfarande sällan och oregelbundet. Först när de satte in dropp tog det fart, och det ordentligt - jag öppnade mig helt på nån timme bara. Sedan krystade jag ut min lilla son på 25 minuter (och jag tyckte inte ens att det gjorde ont). Tog bara lustgas. Så trots att jag var helt utmattad efter de värsta tre dygnen jag varit med om utan sömn och med fruktansvärd smärta fick jag kraft någonstans ifrån och förlossningen gick otroligt bra, när den väl kom igång.

Det jag kan tycka i efterhand är att jag fick väldigt dåligt stöd när jag ringde in till förlossningen (jag ringde några gånger under de tre dygnen) för att få råd. Inte en person föreslog att jag kunde få en sovdos, allt de tyckte var att jag skulle äta nåt (jag kräktes upp all mat jag fick i mig) och att jag skulle duscha och ta alvedon. När jag efter nästan tre dygn av värkar ringde in och var alldeles förtvivlad eftersom jag var så trött och det gjorde så ont sa människan i luren, när jag frågade om det inte fanns något att göra, med irriterad röst: "vi sätter inte igång någon med 10 minuter mellan värkarna!" Goddag yxskaft, det var precis vad de gjorde fast bara några timmar senare. Jag önskar att jag hade stått på mig där, men jag orkade såklart inte. Och man vet ju inte så mycket som förstföderska.

Jag upplevde helt enkelt att folk i förlossningsvården kan vara extremt stelbenta och gå efter någon slags regelbok som säger att förstföderskor ska ha 3 minuter mellan värkarna och de ska vara regelbundna för att man överhuvudtaget ska få komma in, trots att det faktiskt kan se väldigt olika ut från kvinna till kvinna.

Jag visste inte heller att det kunde vara på det sättet det var för mig, att man kunde ha värkar i 3 dygn fast utan att de blir regelbundna. Men det kan det, och det är inget jag skulle önska ens min värsta fiende. Känner med dig TS och hoppas som sagt verkligen att det är över för dig nu!

Ojoj, det du skriver om låter precis som min förlossning. Jag kände av de första riktiga värkarna på onsdagskvällen, på söndagen orkade jag inte mer och måndag morgon är han född så jag hade en lååååång latensfas.
Det var värst på kvällar och nätter, vissa värkar sov jag mig igenom medan jag kunde ha perioder på flera timmar då de gjorde så ont att jag var tvungen att resa mig från soffa/säng och ställa mig och andas mot väggen och gunga på höfterna. Men vi åkte aldrig in eftersom jag tyckte att jag kunde hantera det själv hemma, däremot hade vi telefonkontakt med förlossningen två gånger.

Det är i alla fall igång och snart har du din lilla bebis, lycka till!!

HEJ! 
Jag fick en flicka måndagen den 16 nov, 15:54. Hon vägde 3460 och var 50 gr, och är heeelt perfekt :)
Vi åkte hem efter ett dygn, och har nu varit hemma ett dygn. Allt är nytt och omtumlande, och min kropp är ganska utsliten..men allt är ändå helt fantastisk!

Största utmaningen just nu är ammningen :) Men jag kämpar på.
Är välldans yr idag..men är nog bara lite utmattad av allt.
Men jag är så himla lycklig över henne...fattar fortfarande inte att hon är här, och tänk att det blev en tjej!
Jag trodde faktiskt på en kille jättestarkt å fattade ingenting när jag såg att det var en flicka :)

Var inne 06 på förlossningen..och hon föddes 16. Anses ganska smidigt..men smidigt är inte ordet jag vill använda..haha..mycket intensivt värkarbete..men var väl för det hållt på i så många dar...hade typ värkar konstant de där timmarna...Epidural lindrade dock några timmar..sedan ökade de dropp med värkstimulerande och jag fick ett hell igen..haha..
Men uuut kom hon =) Och när hon kom ut trodde jag fortfarande att jag hade lång tid kvar..så det var häftigt när hon slingrade sig ut.
Men en riktig skriiiiikfest hade jag :) Kändes som jag hade halsfluss hela dan igår efter allt skrikande..haha =)

Tack för alla inlägg!

GRATTIS till lilla tjejen =)

By Starlight skrev 2009-11-18 17:55:44 följande:

tack tjejer!! Nej aldrig trodde jag att jag skulle bli mamma..haha..men det blev jag!!! :):)

Nu kommer mammaproblemen :) hahahaha...neh..men finns det nån som har tips så tar jag tacksamt emot..slänger iväg dessa rader här iaf...

Jag har försökt amma sedan förlossningen. Kändes märkligt först, sedan mer ont, till att sedan få sår på ena bröstvårtan och den andra började bara helt plötsligt blöda igår.

Men i natt tyckte jag att jag fick till det. Gjorde inte så ont. Lät vårtan som det kom blud ut, vila, och ammande på andra sidan. Läser hela tiden hur jag skall göra, och försöker verkligen att ta till mig om position och hur barnet ska ha vårtan i bröstet. Min sambo hjälper också till att se om vårtan kommer in ordentligt. Vi tycker det oftast ser bra ut, även om det är svårt, men nu gör det verkligen skitont igen. Känns verkligen obehagligt att amma. Kan det göra ont hela tiden så här i början? Gör också ont nu efter och mellan tillfällena. Ser liiiite småsåriga ut...

Jag tycker ju ändå hon får in vårtan rätt, hon har tagit båda under hela dagen. Provar amningsnapp varannan gång kanske. Men vill helst att hon försöker utan. Men det har varit lite hjälp med nappen trots allt.

Under eftermiddagen har jag blivit så himla yr när jag ammat. Får ju sammandragningar som riktigt ilar och går ner i låren..plus nu att jag blir riktigt yr..nästan svimfärdig..även om jag dricker vatten och ätit ganska bra. Är det vanligt? yrseln har sedan hållt i sig lite under hela dagen..men blir värre när jag ammar.

Har sovit ganska dåligt nu sedan helgen...kan ju bero mkt på det...men tycker det är konstigt att yrseln just ökar i samband med att hon suger.

Kanske känner nån igen...

Grattis till din lilla tjej!
Jag är nog inte rätt person att ge råd för jag fick aldrig amningen att fungera så vi lade ner det projektet efter sex veckor.
Men ja, det kan göra väldigt ont i början och jag minns att bröstvårtorna blev såriga. De tips jag fick var att gå utan bh och "lufta" dem så att de fick torka mellan amningarna, badda med bröstmjölk och sen när det började läka så kunde man använda amningsnapp för att göra amningen lite skonsammare för bröstvårtorna.
Ge inte upp bara, det är lite tufft i början men det löser sig vartefter för de allra flesta!!

Gladskit..
när jag går med dem och luftar droppar de överallt..haha..
Jag bröt ihop fullständigt idag...gjorde så jäääävla ont..orkar inte ha mer ont..min kropp är för matt efter latensfasen.förlossning..foglossning..
Så jag köpte en bröstpump..sån där manuell i plast...pumpat ut och gett henne i flaska idag..kännts lite bättre..men blir ju värsta projektet att sitta och pumpa..tar en eeevighet..och jag känner mej som en så himla dålig mamma när jag inte ammar vanligt :(:(
Men jag orkar inte...det gör så ont så får jag spänna hela kroppen och biter ihop så tänderna känns som de ska krossas på mej..

Vet inte om jag kan kompletera med modersmjölkersättning också..när jag inte hinner pumpa ut och hon är hysterisk...Ska ringa bvc i början på nästa vecka...