Autismtråd 9

MomOfTwo: Välkommen till tråden . Visst är diagnosen en lättnad (samtidigt som man såklart blir ledsen också). Men för de allra flesta familjer så leder diagnosen till hjälp och stöd och förhoppningsvis ökad förståelse från den närmaste omgivningen.

Tack för välkomnandet!
Ja, det är många känslor både lättnad och sorg till viss del, rädsla och oro inför framtiden. Men det känns otroligt skönt att vara inskriven på barnhab och komma igång med träning så vi kan lära oss att lära sonen.

God morgon tråden!
Vilken dålig kväll igår, vår son ville inte lägga sig och bara skrek . Detta gör han varje kväll men igår blev det för mycket för sig själv och för oss alla. Vi har tre barn till som inte kunde sova igår i bra tid. Han gick inte till skolan idag, han klarade inte pga.trötthet. Hoppas vi får en tid snart på habilitering, för att kunna lära oss och hantera dessa situationer som skappar stress och oro.
Jag blir bara stressad när jag tänker att det blir likadan ikväll med. Men det finns också  förklaringar . De ändrade några ämne i skolan igår, han skulle ha musik och det blev matte i stället , såna saker kan påverka honom starkt.

Jag har en liten fundering...tycker mig märka att varje gång vi har en lite större förändring som rör sonen, så blir han sjuk med feber o ibland lite snuva...?

Det kan vara om vi gjort om något här hemma eller om vi ska åka bort eller få besök. Han kan längta efter och glädjas åt att åka bort eller få besök om vi har förberett honom innan.
Men han får väldigt ofta feber på morgonen den dagen vi ska åka eller få besök o är det nån förändring som vi gjort här hemma (möblerat om, köpt något nytt osv.) så får han ofta feber den dagen eller dagen efter.
Är detta rena tillfälligheter eller är det någon fler som har barn som har reagerat så på förändringar?

(Han har inte fått diagnos ännu men det lutar åt högfungerande autism).

hur gammal är han? men har ni börjat en utredning?.
Min son reagerar med trötthet, skrik , bråk hemma, ingen lust för mat, vill inte gå till skolan,  sömnsvårigheter, vill inte ha kontakt med någon,  när han känner sig osaker och  det är han sätt att reagerar på det minsta förändring som kan hända hemma eller skolan.
Kanske din son reagerar på det sätt på de olika förändringar som han upplever som påfrestande .

Han är 3 o ett halvt. BHV psykologen tycker att vi ska utreda och det tycker jag med men hans pappa har inte riktigt accepterat ännu....så vi (jag o sambon) har pratat om att påbörja utredning nu i vår om det börjar 'landa' hos honom...
Eftersom jag har kunskap om autism genom jobbet så har det nog varit lättare för mej att acceptera då jag länge misstänkt något men jag har ju givetvis 'blundat in i det sista' också......

jag förstår dig, jag kände likadan när min son var 3, 4 år men i slutet blev det en utredning för att vi inte orkade längre .När vår son började skolan blev allt värre och tydligt , jag menar alla symtom. Vi har inte fått en diagnos ännu men psykologen har sagt att det är autism och vi ska träffas för att prata om det om ett par veckor.
Hoppas det löser sig för er.

Idag så började min tös gå på tå nu på morgonen och hon tycks inte sluta

Tror ni det kan vara ett tecken på Autism eller att hon bara lärt sig det nu och tycker det är roligt? Hon är 15½ månad gammal.

Bara känner paniken inom mig. Vilken annan förälder som helst skulle tycka det var skoj att dess barn kommit på att man kan gå på tå medans man själv bryter ihop och bara skakar inombords och rädslan man känner för om det är autism...

Sonen gick dock på tå tidigare än henne och var (är) inte alls med på samma sätt som Isabelle. Hon ger ju ögonkontakt, pratar så som hon ska för sin ålder m.m. men har hört att skenet kan bedra och autismen kan dyka upp från ingenstans...