Ogabinne skrev 2009-11-28 22:13:09 följande:
Usch Mona, vad jobbigt för dig... Men vad skönt att det gick bra med de andra graviditeterna. Jag ville inte ha min minsting, jag hatade honom när han låg i magen, jag önskade många gånger att jag skulle få missfall. Alla sa att det skulle gå över när jag väl födde honom, att när jag väl fick se honom skulle alla sådana känslor försvinna o jag skulle älska honom. Att det var ganska vanligt att känna konstiga känslor med andra barnet. Så jag stod ut och födde honom. Det tog mig 1,5 år, nästan 2 år, att känna att jag älskar honom. Idag älskar jag honom över allt, men många gånger under denna tiden har jag känt att visst skulle det vara tråkigt om något hände honom men det kanske skulle vara det bästa... idag förstår jag att jag hamnade i en fet förlossningsdepression när jag fick honom, men det visste jag inte då... hade jag vetat det hade jag kunnat få hjälp att hantera det. Jag har dock aldrig gjort skillnad på barnen, alltid pussat och kramat minstingen lika mkt som stora och jag har överröst honom med "Jag älskar dig". Så han har inte tagit skada av det, men jag måste leva med att ha hatat mitt barn... Usch o fy, idag kan jag gråta floder när jag tittar på honom och tänker att hur fan kunde jag känna så om denna underbara kille som älskar MIG mer än allt annat..
I leahs garv så fanns det stunder då jag bara kände att det blir ingen bebis av det här, blödningar hit och dit, visade sig vara lågt sittande moderkaka. Sen Gbs på det, när ingen ville berätta vad det innebar och bara sa att det var ofarligt. Då började man läsa själv, hjärnhinneinflamation vid förlossning, för tidig fosterv atten avgång, fosterdöd vid fullgånget... Såna saker stod det att gbs kunde orsaka. Det blir inte bättre av att dom på Mvc sa att et var ofarligt och inte kollade upp det trots att jag ätit medicin mot uvi uinder grav oxå. Sen i slutet så vart det säte oxå.
Då bara kände jag att det här slutar med kejsarsnitt, har ju lutat åt det hela tiden. Men i v 38 vände hon sig, fattar inte hur eftersom bm sa att hon var fix med rumpan :-/. ont som tusan gjorde det iaf.
Tobias grav var rena himmelriket, var inget märkvärdigt förän i slutet då jag fick äggvita och högt blodtryck.fick springa och göra ctg varannan dag...
det enda jag var så orolig för var att om Leah var en flicka så var jag så orolig att jag inte skulle kunna tycka om Tobias lika mkt. Så jag önskade hela grav att det skulle vara en kille till... Men ja än så tyckler jag lika mkt om dom även om det är på olika sätt....
och jag vill gärna ha så mycket av mitt barnasinne kvar som bara möjligt.
) Men jag stod på mig, jag skulle hem direkt. För att fostret ska bli smittat av GBS ska man ha haft en långdragen förlossning EFTER vattenavgång, o min förlossning tog 90 sekunder efter vattenavgång, han är frisk sa jag. Vi åkte hem samma dag han föddes.