• Anonym (Orolig)

    Hon kvävde barnens marsvin.

    Jag skulle hälsa på en väninna idag (vi hade bestämt tid) jag ringde på men ingen öppnade men jag hörde musik så jag gick in. Sen gick jag och letade efter henne i huset och får världens chock! I ett av barnens rum står hon med en plastpåse. I plastpåsen ligger ena barnets marsvin och kippar efter andan! Den andra låg död i en plastpåse på sängen. Jag frågade vad fasen hon gjorde och hon bröt ihop! Hon berättade att hon inte klarade av att höra dem där "förbannade svinens" läten mer. Jag stod som chockad och fick ingenting sagt..

    Hur sjutton ska jag kunna hantera detta? Ska jag prata med henne? Inte låtsas som det har hänt? Jag är helt nollställd!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-12-15 23:49
    Jag har inte kunnat släppa detta och ringde till psyk och rådfrågade. Dem hade inte så mycket vettigt att säga.. Pratade sedan med min vän och frågade hur hon kunde göra sådär. Hon började förtvivlat gråta och berätta att hon mår väldigt dåligt och inte har någon kontroll på livet längre. Att hon bröt ihop och därför hände det där. Frågade försiktigt om det hänt något mer. Om hon gjort barnen något t.ex och de har hon inte. Och det tror jag henne på. Men hon har kontaktat psyk själv nu och sagt att hon behöver hjälp. Att hon inte förstår riktigt vad som utlöste att hon gjorde sådär. Att hon behöver hjälp att reda ut sin handling och bakomliggande som utlöste det.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-12-15 23:58
    Jag var alltså med när hon kontaktade psyk. Hon ville inte vara ensam när hon gjorde det. Jag satt bredvid henne och hon pratade med den kvinnan jag hade ringt och pratat med. Det märks på henne att hon blev lite rädd för sig själv. Och detta är en kvinna som är en riktig djurälskare så jag förstår absolut ingenting. Ännu mindre förstår hon själv.. Men nu är hon i rätt riktning iaf.. Att få hjälp. För något fel är det.. Nu ska hon bara ta reda på vad..

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-12-16 13:12
    Nu lämnar jag den här tråden. Har inte sett allt ni skrivit men min vän är en helt underbar människa som alltid ställer upp för alla och alltid finns där när man behöver henne. Uppenbarligen har hon blivit psykiskt sjuk eller något. De vet vi inte än. Förutom att någon är fel. Hon är både väldigt rädd och ledsen och förstår ingenting. Jag beundrar henne för att hon tar tag i saken så snabbt och kräver hjälp av psyk. För dem ville inte ta emot henne först. Hon var inte klassad som akut. Men hon har ringt och varit där och krävt att få prata med någon. Alla kan säkert få en psykos eller vad hon drabbats av. Man vet nog inte förrän man hamnar där själv. Om man gör det. Jag vet bara att hon inte riktigt fattade vad hon gjorde för hon verkligen bröt ihop när jag kom och såg henne. Hon blev riktigt rädd. Nu lämnar jag den här tråden. God jul.

  • Svar på tråden Hon kvävde barnens marsvin.
  • Malleballebuse

    En liten stilla undran till er som tycker att det är så förfärligt.
    Hur tror ni att det gick till förr om åren när nästan alla som bodde på landet hade grisar, höns och andra matdjur?
    Jag är uppvuxen på gård och sett olika sortes djur möta döden av olika anledningar och sällan har det gått så stillsamt till som i en plastpåse utan blodspill.

    Sen hade jag nog själv valt att ta eter på en bumullstuss och lagt marsvinen i en tät burk och satt på locket.
    Så avlivas de flesta smådjur på klinik. Det är också en kvävningsdöd.

  • Rosenöga

    Har inte läst svaren du fått här. Men jag tycker inte du ska göra någonting. Möjligen fråga henne varför och om hon verkligen tänkt över vad hon gjort. Men vad skulle du kunna göra? Det är hennes marsvin, ja, barnens då, men hon ansvarar för dem. Finns väl ingenstans att anmäla detta om hon nu dödat dem så att det gick fort och smärtfritt. Fast jag vet inte om det är fort och smärtfritt att göra så. Att anmäla för djurplågeri är tveksamt. Om hon låtit dem svälta ihjäl hade det varit djurplågeri.

    Vad har du för vänner egentligen?

  • Malleballebuse

    Kaninerna som vi lekte med på dagen slaktades med kniv och åts upp några dagar senare.
    Vad gör det mina föräldrar till?
    Mördare eller bara olämpliga att ha barn?
    Mamma jobbade på barnpsyk och pappa som läkare, på ledig tid var de det som då kallades för månskensbönder

  • Anonym

    Du MÅSTE prata med henne. Du kanske är den enda som vet att läget är rätt illa nu. Hon har barn. Om det är så att hon håller på att få ett psykbryt måste fallet hejdas.

    Du kanske ska ringa till psykvården först och rådgöra med dem innan du pratar med henne? De kanske kan ge några bra råd?

  • Rosenöga

    Anonym (älskar djur.) skrev 2009-12-15 12:42:03 följande:


    Det kan väl inte vara så att hon har varit med om något liknande när hon var liten? Att hon kanske bodde på en gård eller något, då är det inte helt ovanligt att man tar död på kattungar om de blir för många tex, eller nackar en höna eller slakter en julegris (USCH!), kanske hennes far var jägare, och hon så djuren han hade skjutit? Vissa människor, som "håller på" så, tex. vissa bönder och jägare, har en annan inställning till små/ stora djurs liv. De värdesätter inte ett liv som ett liv, utan är man en övertalig kattunge, eller en julegris, ja, då har de rätt att döda...... Inte helt ovanligt beteende, tyvärr. Stackars barn!
    Det som du beskriver här är väl ganska naturligt och mycket bättre än de djurfabriker och den slakt som förekommer idag. Man nackade hönan hemma på gården och man slaktade julgrisen. Man skötte grisen noga och kärleksfullt, hur gör man nu när grisbonden har flera hundra svin. Hönorna gick ute och pickade och satt inte instängd i en låda hela livet. Man hade inte så många djur och det blev viktigt att de hade det bra. Ungefär som med griseknoen i Lönneberga.

    Det var tvärs om så att man verkligen värdesatte djuren. När hunden blev gammal och alldeles för sjuk fick den följa med ut i skogen och blev skjuten av ägaren som sörjde men tänkte på hundens bästa. Det fanns ingen tradition på att åka till veterinären och avliva djuren. I stället hade man nog ansett det mycket stressande för ett djur att bli instängd i en låda och medtagen till en veterinär för att dö bland främmande människor.

    Mormor berättade att man slaktade djuren hemma på gården och åt köttet. Saltade in och rökte. Vad skulle de annars ha levat av? Det fanns inte butiker med massa mat och inga grönsaker heller annat än de rotfrukter som odlades på gården.
  • lillekatt
    Malleballebuse skrev 2009-12-15 16:57:12 följande:
    En liten stilla undran till er som tycker att det är så förfärligt. Hur tror ni att det gick till förr om åren när nästan alla som bodde på landet hade grisar, höns och andra matdjur? Jag är uppvuxen på gård och sett olika sortes djur möta döden av olika anledningar och sällan har det gått så stillsamt till som i en plastpåse utan blodspill. Sen hade jag nog själv valt att ta eter på en bumullstuss och lagt marsvinen i en tät burk och satt på locket. Så avlivas de flesta smådjur på klinik. Det är också en kvävningsdöd.
    Men förr ja! Förr tyckte ju de flesta att det var ok att aga sina barn i uppfostringssyfte. Nu finns det ju lag på att aga är förbjudet. Man kan inte hålla på att plåga djur nu heller, förr var det nog annorlunda med den saken med.
    Och det är ju skillnad på att slakta djur som man sedan ska äta och har dem för köttets skull och inte som här, sällskapsdjur till barn. Vill man inte ha marsvin så tycker jag att man antingen säljer/ger bort dem eller åker till veterinären för att avliva djuren. Hur svårt är det egentligen?
  • Rosenöga

    Har nu läst tråden och du får många råd om att ringa psykvården.

    Har din väninna varit psykiskt sjuk eller psykiskt instabil tidigare?

    Det är verklighetsfrämmande att föreslå TS att ringa psykvården. Vad tänker ni de skulle göra? Man kan inte vårda någon mot deras vilja. I så fall blir det tvångsintagning och hämtning med hjälp av polis. Sedan kan man inte tvångsvårda någon utan vidare utan det måste gå lagligt rätt till. Menar ni på allvar att man skulle tvångsvårda någon för att de avlivade sina husdjur?

    Förresten så får man inte hjälp på psyket i första taget. Jag känner till en som försökt ta livet av sig två gånger. Familjen har gjort allt för att få honom intagen på psyket men det är väntetid. Han väntar på att få tid för samtal hos psykolog. Tycker ni att detta fall ska gå före kanske?

  • Anonym (lägg ner)

    JA, RING PSYK OCH SOC OCH GÄRNA POLISEN OCKSÅ - DOM VILL GÄRNA ÅTA SIG ETT FALL MED ÖVERLAGT MORD PÅ ETT MARSVIN??? VARFÖR INTE GÅ UT I KVÄLLSPRESSEN OCKSÅ NÄR MAN ÄNDÅ ÄR I FARTEN.

    KOM IGEN HON DÖDADE MARSVIN SMÅDJUR LIKSOM AKVARIEFISK, DOM SLÄPPER MAN JU UT I HAVET ELLER SPOLAR NER NÄR MAN TRÖTTNAT PÅ DOM, JAG GAV MINA TILL KATTEN, HAN FICK DÖDA INNAN VI SLÄNGDE DOM....

  • Rosenöga

    # 65 ..jag skrev att grisbonden har flera hundra svin, men jag menade flera tusen svin. För det räcker inte med hundratals, nej ett par tusen är vanligt.

  • pluvdo

    Herr Hagelin skrev 2009-12-15 07:48:54 följande:


    folk som gillar att skada djur brukar oftast ha problem. du kan ju be henne att tala med en psykolog! det kan ju va så att hon mår dåligt. det är alldrig ett giltigt skäl till att skada djur men det kan va en förklaring.. (OBS bara en lekmans gissningar )
    Ja, folk som GILLAR att skada djur brukar oftast ha problem, men så vitt jag förstod av det ts sade så GILLADE hennes kompis inte att döda dem. Hon stod inte med ett belåtet flin och torterade marsvinen till döds, hon fick en knäpp och kvävde dem. Jag tycker det är stor skillnad mellan den sortens djurmord och sådana där förövaren TYCKER OM det. Som den där mannen för ett tag sedan som tog andras katter och hundar och torterade till döds. Han hade problem, ja. Denna kvinnan hade förmodligen ett sammanbrott, inte en störning.
Svar på tråden Hon kvävde barnens marsvin.