Tråddödare forts....

Hej tråden!Det var en intressant tillställning. Jimmie Åkesson var ju på universitetet ikväll för att prata om sin politik, men det var så överfullt att den aulan han satt i fick inte jag och mitt gäng plats i. Utan vi fick sitta i en annan aula och titta på honom genom en skärm. På så sätt fick vi inte heller möjligheten att ställa frågor till honom.Alltså, jag blev inte mycket klokare av att lyssna på honom live än att läsa deras partiprogram. Samma jävla ytliga skit som man hör/läser överallt. Muslimer hit och dit, invandrare hit och dit, nationalstat hit och dit. Samma snålpolitik hela tiden Men vi fick många goda skratt iallafall!Så hur har er dag varit?

Hahah, jag var ju där med killkompisen och han i sin tur hade med sig sina killkompisar varav den ena har jag precis blivit bekant med. Söt och pluggar historia i samma universitet.Så fick han för sig att jag skulle lära honom att laga persiska rätter Visst sa jag men blev skitnervös för jag har inte lagat någon persisk rätt sen ungefär fem år tillbaka. Snacka om att jag fick prestationsångest. Så, hur ska jag göra nu då? Jag har ju lovat honom det nu....

Ja, jag tänkte det. Han ville gärna veta där och då vad jag hade tänkt laga åt honom så jag försökte komma på en av de enklaste rätterna. Men även om det är lätt så tar det lite tid...Brukar vara så med persiska rätter tyvärr. Iaf de lite "finare".

Det skulle inte gå, för han ville att jag skulle LÄRA honom att laga persiska rätter. Så jag är fast i detta nu

1. Autsimdelen gör att han snöar in på vissa saker. Ett visst spel, vissa kläder, kan inte gå in i vissa rum osv.2. Han tar in för mycket information och kan inte sålla bort "oviktig" information. Det gör att han måste ha koll på allt i sin omgivning och det går inte när han går in i en affär. Då blir han "kokt" i huvudet och systemet blir överhättat och han kan inte varva ner.3. Han kan inte förstå hur andra tänker och känner sig. Det gör i förlängningen att han inte heller förstår varför han känner som han känner och det skapar mycket skam och skuld och hans självkänsla blir botten.I vardagen: Vi kan oftast inte åka hem till kompisar för lilleman tycker det blir för jobbigt och då börjar han springa eller röra sig väldigt mycket. I värsta fall skriker han som besatt innan vi kommer dit, kanske lugnar sig när vi är där men efter max två timmar tar han på sig och går ut. Då ska han hem och om vi vet att han inte gör det på djävulsskap utan för att han inte kan något annat. Han är för trött.Vi ska åka tåg imorgon. I ca 30 minuter är han lugn men sen måste han röra sig så vi kommer gå genom alla vagnar fram och tillbaka. Det är ok för mig i ca 1 timme men när det gått tre och vi fortfarande går fram och tillbaka är jag fett less på det.Han vill inte/kan inte gå på teater, bio, stora folksamlingar osv osv.Han började med lite gymanstik med inriktning på bollar men det var för rörigt och för många barn så han slutade efter tre gånger. Han väljer det inte utan det går inte.Svårt att baskriva för nästan alla saker enskilt kan varje barn "få för sig" men för vår pojk blir det som att gå på en gata och plötsligt gå rakt in i en glasvägg. Han väjer och fortsätter och det går bra en stund men sen kommer en ny glasvägg som han går rakt in i. Det är svårt att gå på gator med osynliga glasväggar.... så han gör sitt bästa för att inte gå in i dem och det är inte alltid vi förstår varför. Han är för liten för att sätta ord på det än.Det blev ett långt inlägg detta...

Gonatt!Jag kommer nog titta in lite då och då under helgen....Kram!!

nope, läggdags!ha det bra!