Glad att vara lesbisk

Jag förstår vad du menar nu när jag har läst tråden och dina övriga inlägg.

Angående våld i lesbiska relationer så är det att jämföra med män som blir slagna av sina kvinnor, själva mekanismen bakom varför det inte upptäcks. Om du kommer in på akuten med din blåslagna flickvän så agerar samtliga som om du är den tröstande väninnan. Ingen ställer de frågor som är livsviktiga att ställa i en sådan situation, precis som när en blåslagen man sitter i väntrummet med sin flickvän. Man tror helt enkelt att kvinnor inte slåss. Och att du säger att du inte vet någon som har fått spö kan handla om att du helt enkelt inte känner någon som blivit slagen, men likväl kan det handla om att du helt enkelt inte letar efter de signalerna på samma sätt som när det gäller en heterorelation. De studier som har gjorts i det här ämnet pekar just på det och är alla överens om varför kvinnor kan slå och förtrycka sina kvinnliga partners utan att någon reagerar. För ingen ser det. Det är tillräckligt svårt att bli trodd när det gäller detta i heterorelationer, där man ändå mer traditionellt accepterar att män är kapabla att slå. Det finns otroligt mycket mer att säga om detta, men knappast genom ett foruminlägg här. Men det finns många intressanta siffror gällande detta på de sociologiska institutionerna i landet.

Jag tror dig när du säger att du tycker att lesbiska relationer är sundare. Min erfarenhet, där hälften av min bekantskapskrets består av flator och då jag under många år nästan uteslutande umgicks med flator, säger motsatsen. Eller snarare: att det inte skiljer sig så vansinnigt mycket från heterorelationer. Jag har sett precis lika många dysfunktionella och fyrkantiga relationer där. Det har bråkats om städning, ekonomi, sex och otrohet lika mycket som i de heterorelationer jag känner till. Jag har sett kvinnor bli otroligt illa behandlade av sina partners, där svartsjuka och kontrollbehov har regerat, där notorisk otrohet och lögner har frodats. Vissa har klagat på den klassiska LSD (Lesbiska Sängdöden), då man har blivit mer som systrar och passionen har tagit slut. Men jag har också sett precis lika många goda relationer, där man är jämställda och kärleksfulla mot varandra, där passionen är varaktig och spännande och där man har en otrolig respekt för varandra.

Jag ser problemet med könsroller i framför allt heterorelationer, där det är lätt att ta till det man är van vid. Men lesbiska relationer är ingalunda befriade från dessa könsroller, då man kan ta till både klassiskt manliga och klassiskt kvinnliga positioner i relationen. Precis som man faktiskt gör i heterorelationer, vilket sällan diskuteras. Jag vet många heteropar där mannen har en typisk kvinnoroll och där kvinnan beter sig som en typisk man (jag lever i ett sådant äktenskap, där framför allt jag har en förmåga att bete mig som en riktigt klassisk man). Det är därför Queerstudier intresserar mig och jag tror att vi alla skulle ha nytta av att luckra upp myterna kring dessa olika fack vi stoppar våra sexualiteter: där vi befriar en hel grupp från problem ("åh vad lätt livet hade varit om man var lesbisk!" är en typisk kommentar från heterobrudar), och klistrar på goda män i heterorelationer en massa stigma från historien som de ska släpa på trots att de inte gjort sig förtjänta av det.

Alla människor bär på bra och dåliga egenskaper, vi är alla slavar under kulturen. Även i lesbiska relationer blir människor illa behandlade tar sig an roller som de känner sig tvingade att bära på. Men jag är medveten om att skygglapparna sitter väldigt hårt där, på alla håll i samhället eftersom vi har ett ständigt behov av att kategorisera och svart och vitmåla oss själva och varandra.

tjejer är mycket snyggare än killar och finare kroppar, mer sensuella.

och dom tar ner toasitsen, vilket man måste tjöta på gubben hela tiden.

Bara läst ts...

Jag är så himla glad att jag INTE är lesbisk, tänkte på det härom dagen faktiskt. Skulle DÖ om jag vaknade upp och var lesbisk, det är så underbart med män, speciellt min karl då förstås.

Vi har varit tillsammans i några år nu men är fortfarande som nykära, blir knäsvag när han tar i mig, när han stryker mitt hår bakåt med bägge händerna och pussar mig överallt. Älskar att ligga sked med honom, känna hur hård han blir, hur han tränger in i mig bakifrån. Älskar när han tar min hand bland folk, när han viskar att han vill göra barn med mig, förutom de tre vi redan har... Älskar att känna hans starka, muskliga armar om mig, älskar när han viskar att han alltid ska ta hand om mig. Fan, älskar honom så sjukt mycket! Kan inte fatta att man är glad för att gå miste om detta?? Blir ju inte alls samma med en tanig liten brud liksom (testade på en del i tonåren)

Nä, skulle aldrig kunna bli nån lebb, jag är alldeles för fascinerad av det manliga för det. Älskar stora, starka karlar som vet vad de vill och som vet hur de ska behandla sin kvinna. Min man fäller ner toasitsen efter sig också!

Framför allt så tjafsar vi inte, dessa klassiska bråk som jag inte fattar att folk sysslar med har vi aldrig hållt på med. Livet är för kort helt enkelt... Jag säger vad som är fel om något är det och det samma gäller honom, vi är väldigt lyhörda för varandras behov, både sexuellt och känslomässigt. Vi är nog det perfekta paret skulle jag tro, fattar inte varför inte alla strävar efter det? Sura kärringar och griniga gubbar som sitter och tjurar i varsin ände av soffan, nä - det förstår jag mig inte på. Man ska älska och älskas, det är vad livet handlar om.

Tack och hej!

Mad as snow: Ska man hårdra det tycker jag nog snarare att folk i allmänhet är för besvärliga att leva med, dvs de flesta tjejer skulle jag heller aldrig i livet vilja ha en relation med. Och könsrollerna är inte de enda personlighetsmallar jag gärna skulle slippa men som folk allt som oftast lägger sig till med för att rättfärdiga sitt varande.
Jag tror att det är osäkerhet som får folk att bete sig på alla de mest märkliga sätt, och inte våga existera utan att hänga upp sitt beteende på av allmänheten i förväg accepterade stereotyper. När jag har umgåtts i queer-sammanhang har det slagit mig hur dessa alldeles queera personer ofta har svårt att hantera folk som inte är lika queer.
Det finns inga svar, utan dem skapar vi själva men det är något den stora majoriteten inte har förstått. De vill bara passa in.
Visst vore det bättre om man bara kunde tänka förbi människors kön och se enskilda individer, men fortfarande, i vardagen upplever jag så himla ofta nackdelarna med det som ryms i den manliga könsrollen, och det kommer jag väl få göra tills folk börjar tänka själva istället för att reproducera stereotypa ideal.

Anonym: Ja, så länge man älskar stora starka karlar och har turen att slippa drabbas av storleken och styrkan. Så länge man trivs med att bli behandlad på ett visst sätt av vissa människor för att man har ett visst kön så låter det ju som en drömrelation.

Jaja. Jag är en glad över att vara en heterosexuell man. Det finns idioter överallt. Män, kvinnor oavsett om de är bögar eller flator eller bådeoch.

Anonym (flata) skrev 2009-12-26 18:49:51 följande:

Hint of the day: Skriv 'jag tycker killar ofta är...' istället för 'killar är så ofta...'. Då hade du nog fått färre och mindre upprörda svar från killar.

Då framgår det att du framför en personlig åsikt, och inte hävdar fakta. Kan verka som en liten skillnad, men den betyder mycket, speciellt om du byter ut subjektet mot någon etnisk minoritet så undviker du hets mot folkgrupp (inte för att jag menar att du skall skriva så, men det understryker skillnaden i formuleringarna).

Hur sjutton skulle jag kunna "hävda fakta" i en sådan här sak? Tycker det verkar väldigt ängsligt att tro och reagera på.
Det är ju för övrigt ungefär lika många som håller med mig, bara det att dessa upprörda killar tar mer plats än de som bara instämmer.

Ja, jag tycker också att folk i allmänhet är för besvärliga att leva med. Det har alltid varit mitt utgångsläge i livet verkar det som: jag är tacksam om jag träffar någon som det faktiskt fungerar med.

Angående queermänniskor så håller jag med dig även här, att det verkar finnas en svårighet att acceptera andra synsätt. Detta har i mina ögon mer att göra med den mänskliga naturens behov av hierarki och uteslutning, vilket alltid verkar blomma upp så fort människor skapar grupperingar av olika slag. Vilket gör att jag får återkomma till att ingen sexualitet och inga relationer är befriad från problem. Eftersom det ingår människor i dessa båda.

Gällande problemen med den manliga könsrollen så har jag träffat många flator som verkar ha snappat upp just de "sämre" bitarna av denna. Jag känner många femmeflator som lever med väldigt maskulina kvinnor, där den sistnämnda parten just beter sig som en riktig buffel - liksom nidbilden av en usel man. Könsroller går ju att härma, oavsett vilket kön man har rent biologiskt.

Själv är jag en på ytan en väldigt feminin kvinna, med alla de attribut som ingår i det paketet. Men skulle jag rita upp en bild av min känslokropp skulle resultatet bli något helt annat; gissningsvis en ganska stereotyp man. Och det är här queerbegreppet intresserar mig.

Mad as snow. Det du skriver låter alldeles vettigt tycker jag!
Klart att ingen sexualitet eller inget kön är befriad från problem. Ur mitt perspektiv är problemen snarare regel än undantag! Men ändå.