Utredning efter upprepade missfall osv... Del13

Bling: Oj, det lät komplicerat det där. Men väldigt bra att ni gjort de undersökningarna. Hoppas det lyckas bra med behandling!

Irma: Förstår att det kan vara svårt med bebisar. Jag har fortfarande lite svårt för små bebisar och gravidmagar (trots att jag själv är gravid nu). Samtidigt behöver det att din kollega besöker jobbet inte alls vara enbart för att visa upp bebisen. Jag kommer ihåg hur isolerad jag kände mig med första barnet i början, och saknade arbetskompisarna. 

Nån mer som fått problem med acne efter missfall? Och isåfall.. vad gjorde ni åt det?

Hammoleket: ja, det är väl så. inte så kul att känna sig isolerad.

Har haft dålig hy sedan jag la undan p-pillerna för fyra år sedan. Blir värre av progesteron. Har inte tänkt på om det varit sämre efter missfallen. Däremot är den osedvanligt bra nu när jag är gravid. Har lite pormaskar, men finnarna är tack o lov borta. Fattar inte varför.

Ngn mer här som kan ha hypertyreos?

Grattis Sara

Själv fick jag mens igen igår... så inget denna gång heller. Det räcker tydligen inte att ANTINGEN ha svårt att bli gravid eller ha lätt att bli det och få missfall. Nej då, lika bra att ta lång tid på sig att bli på smällen och sedan förlora det... blir så jävle less ibland. Känns som att tiden springer fram och inget händer.

Vad använder ni/rekomenderar ni för ÄL-tester?

Smulan: Tack så mycket. Vi har ju inte blivit gravida på "vanlig" väg så för oss har det inte varit nån idé att köra med ägglossningsstickor. Men när vi har gjort det har vi använt oss av Clearblues digitala.

Ingen skillnad här heller vad gäller finnar.

Irma: Tack, jo det börjar ordna upp sig. Har BIM på torsdag och har haft hälsbränna, dåligt flås och trötta kvällar i en snart en vecka men det kan ju lika gärna vara huvudet som spelar en ett spratt. Jag har oxå jobbigt med bebisar, magar ja typ allt som har med barn att göra.

Ego: Min väninna blev gravid två veckor innan mig nu min senaste grav. Hon ska ha den 10 april så misstänker att hon börjar bli stor. Kan villigt erkänna att jag inte har hanterat situationen speciellt bra, vi varken träffas eller pratar (på min önskan). Tror det mest berodde på hur hon hanterade situationen. Hon insitsreade på att komma och prata redan innan mitt missfall var "färdigt" då hon tyckte att det var nog vad hon skulle vilja om hon var i min situation. Vi träffades vilket slutade i kaos (inte oväntat) och jag meddelade att jag inte orkade träffa henne. Hon sjukskrev sig då för att hon mådde så dåligt över detta lät mig även veta att hon var besviken på mig för att jag stängde ute henne. Vet inte om det är magen som är problemet i vår (inte)relation, misstänker att jag är mer besviken på henne .

Oj, man blir rätt insiktsfull av att bara skriva det som kommer upp i tankarna. Får nog fundera på hur/om jag vill ha en relation med henne i framtiden.

Tack för att ni lyssnar

Plingan:

Ja, det där med vänner som inte vet hur man bemöter en och inte har förståelse för ens sorg och vad den gör med en...dem kan man gott vara utan.

När jag ställs inför en sådan situation så brukar jag ta en funderare vad jag får ut utav vänskapen. Lägger jag bara en massa energi på den? Får jag något tillbaka? Hur känns det när jag tänker på den personen? Varför känner jag som jag gör?

När jag gjort det och kommit fram till att det kanske inte är en så positiv relation så blir det mycket lättare att släppa taget om den...tråkigt, ja....men varför ha folk omkring sig som man inte mår bra av?

***bamsekram***