Utredning hos Alan E. Beer - Tråd 2

Tack EMND det är väldigt bra. Jag är äntligen lycklig nu och känner mig som en hel människa och depressionen jag dragits med i många många år är som bortblåst.  Detta trots att pojken just nu är inne i en period med riktigt jobbiga skrikkvällar. Gissar att han kanske har växtvärk? Han har ju hunnit växa 15 cm sedan han föddes för 3 1/2 månad sedan...
Jag blir så irriterad på andra småbarnsföräldrar som klagar på hur jobbigt det är att ha småbarn. Jag fattar uppriktigt sagt inte vad de snackar om. Det är ju helt ljuvligt! Ok inte just när det gallskriks i flera timmar i stöten och man är heltrött men så fort allt är lugnt en stund så är det ju en välsignelse att få ha barn!
Vi som längtat och väntat så länge och lidit i så många år när det aldrig kom några barn men bara blod och tårar är nog lite mer tåliga när det kommer till "vardagsslitet" med en liten. Självklart kan det vara tufft men att klaga så länge barnet är friskt skulle aldrig falla mig in.
Men jag bär ännu på en djup sorg från alla år som ofrivilligt barnlös. Den smärtan har etsat sig fast djupt in i min själ. Ibland är jag rädd att den ska göra mig sjuk med tiden om jag inte kan göra mig fri från den. Trodde den skulle försvinna när barnet nu äntligen är här men det gör den inte. Förtvivlan och depressionen är borta och känslan av att vara en mindre värd kvinna,  men känslan av smärta och sorg är nästan lika stark som den varit de senaste åren. Den är liksom fast-etsad i mina celler efter alla dessa smärtans år.

Morkullan - vad innerligt och fint du skriver!! Känner igen mig så i dina ord om sorg! Kan tänka att nu när man fortfarande är mitt uppe i det, så tillåter man inte sorgen och smärtan att komma fram. För att orka ta ett enda steg till, så skjuter jag bort alls såna känslor långt bort - och fokuserar bara på nästa spruta, nästa IL, nästa cykel... Enda sättet för mig att orka ta mig vidare. Så fort man stannar upp börjar tvivlet komma, kommer det lyckas alls efter så många års försök... Men så motar jag bort de känslorna igen och stretar vidare... Men Morkullan, kan tänka mig helt att när den efterlängtade babyn äntligen är hos oss, så behöver vi inte streta längre - då kommet ju alla dessa känslor som varit undertryckta i flera år att komma fram. Förstår dig helt och gissar att flertalet av oss kommer känna likadant!! Det kanske är efter födsel som vården skulle erbjuda samtalshjälp istället för vid IVF... Det kanske är då vi skulle kunna ta till oss det mest? Vill även skicka massor med varma kramar för dig och lilla sonen som växer så det knakar! Underbart att han är hos er nu!!❤

Jag tror absolut att man skulle må bra av samtalsterapi av något slag efter man lyckats. Det måste ju vara en enorm omställning att gå från att kämpa så man blir blå, till att efter alla år lyckas. Svårt att ta in...
Själv har jag nog gett upp hoppet att lyckas, jag kan inte längre se det framför mig. Det finns inte längre. Men jag kämpar vidare för min sambos skull. Om han har lite hopp kvar så vill jag inte släcka det.  

Stumpan - jag har också hopp för er och håller alltid en tumme.

Jag är nog lite ovanlig men jag känner inte alls att jag har något kvar att bearbeta. 7 år av sorg och smärta är som bortblåsta och jag är bara så oändligt tacksam för mitt lilla mirakel. Hon är en underbar glädjespridare och känner man sig lite ledsen över något så räcker det med att titta på henne. Jag går igenom lite nya sorger just nu med en döende farmor och farfar på sjukhuset samt en pappa som nog inte heller har så länge kvar då hans parkinsons bara blir sämre och sämre och nu påverkar andningen. Men Vera gör det hanterbart.

Åhhhh Bling
Vilken pärs du går igenom men vilken fantastisk inställning du har och vilken tur att ni har lilla Vera som kan lindra tillvaron

Stumpan
Det är klart att det finns hopp
Det är ju nu det börjar

Curly vännen
Lycka till imorgon
Du har både tummar och tår nu

Ah. Bling vad jag är glad att du har lilla Vera. Jag är så ledsen för att det är så många som är sjuka i din närhet. Skickar varma krammar.

Stumpan, alla vi har stått inför ovisshetens frustrerande spegel och inte trött att det vi vill se kommer någonsin att ske. Och det hade nog inte gjort heller om vi gav upp! Kram.

Morkullan, ah du skriver så innerligt. Man känner igen sig i varje ord.

Lilla E har fått sin 7:e tand idag, slagit sig i panna, och rispad undeläppen med nagel så det blöde ur hans mun. mitt hjärta håll på att rivas . Det blev extra tuttande idag, fast jag tänkte sluta....och så jobbet fick lida. Han gillar inte att jag går hemifrån fast det är bara för 4 timmar.

Glömde önska lycka till till Curly!

Tack för alla lycka till inlägg! 7 blåsor och 6 ägg blev det😉. Nu hoppas vi på rajtan tajtan i värmeskåpet😊

Heja heja! Hoppas du får superfina embryon och ett vackert plus om några veckor!

Hemma efter ET. 5 befruktade, varav 2 som var 4 celler imorse som vi skulle få tillbaka. Men när vi fick se dem på skärmen var de 5 och 6 celler😉. Övriga 3 var 2-3 celler och skulle odlas vidare till söndag. Så vi får se om det blir nån blastis till frysen. Oavsett är vi själaglada😊 vi har aldrig fått mer än 4 celler på dag 2. Tack igen oxå för alla tummar och lycko önskningar❤!!