För att armbågen ska gå ur led (pigluxation) krävs dock inte särskilt kraftigt våld. Här var det pappan som var den "skyldige" när A lekte genom att hänga sig i hans armar, och han av ren reflex drog till när hunden kom farande. Jag lyckades lägerätta själv när jag förstod vad som hänt. Detta hände för ett år sedan, och vi har sedan dess varit lite försiktiga med armarna, förmanat syskon och morföräldrar när de lekt på liknande sätt, eftersom det tydligen inte är så ovanligt att det händer flera gånger, dock sällan hos barn äldre än fem år.
Jag skriver sällan men läser regelbundet. Förutom insomningen på kvällarna som jag nämnt hundra gånger förut så verkar vi ha ungefär samma bekymmer som ni andra. A har varken slutat med napp (även om vi begränsar användningen till nattetid) eller blöja än, och toaletträningen går just nu sämre än någonsin. Hon tycker helt klart det är bekvämast med blöja, och har vant sig vid att göra både det ena och det andra där. De försöker också på förskolan (där det finns lite kompistryck, då flera av hennes jämnåriga är blöjfria nu), men det verkar inte som om de har någon större framgång de heller.
Annars tycker jag det är fantastiskt att få ha denna lilla människa, med så mycket egna tankar, känslor och idéer som hon alltmer kan ge uttryck för, i min närhet. Intensivt är det ju dock, och när jag läser om er som har fler känns det ändå rätt skönt att bara ha en, och kunna slösa all uppmärksamhet på henne (även om jag gärna hade velat ha fler om jag varit yngre). Nu har vi ju tidvis tre barn i huset vi också, men de större barnen är inte småbarn längre och klarar sig alltmer själva, samtidigt som de är en väldig tillgång för sin lillasyster. De ska för övrigt få ännu ett småsyskon, som då blir A:s halvsyskons halvsyskon. Därmed blir vi i ännu högre grad det som med en modern benämning kallas nätverksfamilj.
.
.
