Antikrundan snackar vidare...

Hej!

Är det någon av er som har barn med förkylningsastma? I så fall, hur trixar ni med medicinering genom andningsmask? Det är jättesvårt att få honom att acceptera masken. Tvillingpojken har fått detta som följd av RS-viruset när han var nyfödd.  Så fort han blir förkyld följer astma med andningssvårigheter. Vi har fått hem andningsmask där han kan inhalera luftrörsvidgande medicin och kortison. Oftast hjälper det inte fullt ut och vi får ta honom till läkare för att inhalera starkare doningar.  Just nu är alla barnen förkylda och tvillingpojken är riktigt risig.

B. Klein:  Tack, det är ganska skönt att kunna vara på jobbet och vila upp sig . Nej, såklart är det både och. Jag arbetar 75% och lämnar K på förskolan. Jobbar sedan till 16,00 och är hemma en timme senare för att äta middag ihop med familjen och hjälpas åt med att lägga barnen. Jag känner att jag är som mest tillfreds med mammarollen nu när jag får kombinera den med att jobba.

AnnaGee! Här har vi ett barn med förkylningsastma! Vi sjungar en sång när hon tar medicinen och är generösa när hon vill leka med det där plaströret som man fäster medicinen  och masken på. Vi leker att vi också tar medicinen etc. Jag tror hon försått att hon mår bättre då hon få medicinen så vi behöver sällan bråka om just det! Hon har haft det sedan hon var 2 ca och det ärä ju ett år äldre än din pojke så det blir nog lättare för er i takt med att han förstår mer.

p.s. Jag har även gett då S sovit och det har gått hyfsat bra!

Illernos: Tack för att du berättar och vad jobbigt för lilla S (och er förstås). Jag ska testa ditt tips, att försöka ge i sömnen. Vår lilla kille får också leka med röret och plastmasken, men jag tror inte att han förstått än, att han andas lättare efter varje inhalation, men för oss märker vi att andningen går mycket lättare efteråt. 

F har också haft förkylningsastma hela livet. Vi fick rätt sent bra medicin och har inte haft några problem att få honom att andas i masken, men däremot att ta den ifrån honom och SLUTA andas i den,,, Han verkar ha full koll på att han blir bättre på att andas i den. På sjukhuset var de mycket pedagogiska när han fick börja lära känna masken och vi blev instruerade om hur den skulle användas. Förra påsken låg han på sjukhus pga astman och att de var rädda att det var lunginflammation och då var masken där mer skrämmande och fick fästas med gummiband...

Här rullar det på... Har klarat oss från åkommor fram till inatt när pojekn fick magsjuka. Eländes elände! Så resan hem till mina föräldrar imorgon har fått ställas in. Jättetråkigt då mamma fyller jämnt. Lagen om alltings jävlighet... 

Rutinerna med lillasyster blir allt bättre och balansen mellan sömn och vakenhet har jag fått till riktigt bra. Hon är otrolig - ligger och skrattar och jollrar för det mesta när hon är vaken och kan ofta sova relativt länge. Vi var ju inte vana vid det alls från storebror... Hon växer så det knakar - bokstavligen! Har börjat med strl 86, som är för långa i ärmarna, men mindre storlekar är ofta väl smala kring lår och armar... Hon har passerat tio kilo med ett halvkilo och det var brorsan uppe i när han var sexton månader - hon är fem... Svårt att förstå att hon är så liten som hon är. Svårt att krypa med den vikten... Hon försöker, kämpar och står i, men lyckas bara rulla från mage till rygg, men inte att ta sig fram. Men det är gott med en rund och go bebis så här på vintern...      

Hej kära vänner!

Jag har tänkt att skriva så många gånger men orkar aldrig ta tag i det men idag så.

Förra veckan började jag jobba igen. Tre dagar i veckan jobbar jag och de andra två är jag fortfarande föräldraledig. Det var maken som tjatade på mig tidigt att jag skulle gå tillbaka så fort som möjligt. Nu ångrar han sig! Han tycker det är asjobbigt att vara hemma med två barn, framförallt vid matlagningen. Jag vet precis vad han menar och han kommer nog in i det precis som jag gjort. Den här gången har jag inte hunnit ledsna på att vara hemma då vi varit lediga som familj väldigt mycket. Det gjorde att det kändes riktigt sorgligt att gå till jobbet förra veckan men nu har jag vant mig. Man uppskattar verkligen de två dagar man är hemma nu när man jobbar. Så här kommer vi köra fram till i höst när C ska börja på dagis. Vi har redan fått plats. Jag hade önskat oktober men nu fick vi i den stora inskolningen i slutet av augusti. Lite väl tidigt tycker jag men vi har tackat ja så får vi se om vi betalar och låter henne vara hemma ett tag till eller hur vi nu kan lösa det.

Under semestern har den goda nattsömnen spårat ur och jag ska ta tag i det igen men har tyckt det varit så mysigt att ha C i sängen nu när jag inte ser henne hela dagarna så jag har inte velat ändra på det. Men nu börjar jag känna att det snart är dags. Hon har redan 6 tänder(!!!) och det här nattätandet är ju inte bra för gaddarna. Kasper hade knappt några tänder alls i den här åldern men här har de pluppat upp som svampar. Dessutom gör det ständiga uppvaknandet att hon sover väldigt lätt så hon vaknar hela tiden på dagarna också. Jag märkte när jag fick henne att sova hela nätter förut att hon även sov tyngre på dagarna. Bättre för alla med andra ord.

C kan ännu ej krypa men hon försöker ibland resa på sig men än så länge är hon för svag. Jag undrar faktiskt om hon kommer krypa på riktigt. Känns mer som att hon kommer ta sig fram på annat sätt vilket min man också gjorde när han var liten.  C är annars en mycket bestämd dag. Inte alls lika snäll och foglig som sin bror. Hon verkar dock ha humor. Vi skrattade gott under semestern när vi alla satt på balkongen hos min syster som också var med på slutet. Kasper fick en kaka som han gav till sin syster. Den gillade hon skarpt så när han efter en stund vill ha den tillbaka (de satt bredvid varandra) så tog hon den i andra handen och sträckte bort armen så långt hon kunde så han inte skulle få tag i den. Lilla tjejen på 9 månader visste precis hur man gjorde för att skydda ”sina” grejer.

Har ni (några av oss) lust att bestämma ett datum och plats för 4-års träff? Jag ses jättegärna. Ni är ju mina trogna mamma-vänner.

Illneros, hur går det med Signes leder? 

HEj på er! Vad är detta? Snö nu när våren precis började få fäste!!?

Vi har det bra! Jag är vacklande i mina tankar kring detta med antal barn, inte för att det är så mycket att göra åt saken faktiskt men i tankarna pendlar jag mellan att längta efter ännu ett liv att älska samt att vara tacksam för det jag faktiskt har! S kommenterar ofta sin familjesitaution. "Vi är tre" säger hon. En dag kom hon och berättade lösningen för mig. "Vi kan skaffa marsvin, så blir vi fler". Jaa, det är kanske så det får bli, några marsvin som fyller upp familjen!!

BKlein- S mår annars bra i sina leder! Vi följs upp var tredje månad på barnreumatologen och även ögonkliniken men so far so good. Hon får antiinflammatorisk medicin varje kväll och det verkar hålla det hela i schack. Hon är inte alls förtjust i att gå men springer och leker obehindrat då det är något skoj. Vi är lite veka då hon säger att hon inte vill gå och jag släpar runt på henne en hel del även om jag nu börjar känna mig sur över det hela. Hon väger dock endel nuförtiden och jag förmodar att jag blir utnyttjad men jag kan ju inte veta 100%.

Strongt kämpat alla mammahjältar!!

Hälsningar från oss!

Hej på er! Saknar er mycket, tänker mycket men tiden räcker inte till att skriva... Nu har ju jag äldsta barnet, men undrar åndå om det är fler som märker av någon fyraårskris? Det är riktigt kämpigt här emellanåt och pojken kan bli som förbytt och på ett helsikes humör! Skulle behöva tips på hur man hanterar det... Värst för oss är när han gör saker som drabbar lillasyster, men det är ju även svårt att räcka till för henne när han suger musten ur en. Det hela varvas med att han är hur go, resonabel och hjälpsam som helst. Har Trotsboken och känner verkligen igen oss i deras beskrivningar...

Hoppas allt är bra med er alla!!! 

Hej!

Jag saknar er också!

Vi är inne i 3-åringens harmoniska fas som tydligen varar ett par månader så vi är just nu rätt tacksamma. Det räcker med de trötthets och hunger-utbrott som man aldrig slipper helt. Hur vi har hanterat trotset för övrigt har varierat. Man provar ju olika varianter och inget funkar ju helt bra, så mycket kan jag väl säga.

  Jag skulle behöva råd och tips för en matkrånglare. Lilla C, med betoning på lilla, går inte upp i vikt som hon ska och har nu dalat ytterligare en viktkurva (totalt två). BVC-sköterskan var visst bekymrad på 1-årskontrollen, sa maken som var där. Vi har massor med olja i maten och smör och grädde i övrigt där olja inte funkar så bra. Idag har jag fått i henne:
Knappt 1 dl gröt med katrinplommonpuré och olja.
Nästan 1 hel polarkaka med bregott och leverpastej
Inte så mycket lunch då hon var för trött men kanske 1/3 dl med olja samt nästan 100 gr fruktpuré.
Turkisk yoghurt med katrinplommonpuré och lite gröt från frukosten, totalt 1 dl.
1 dl potatismos med smör, samt lax med philadelphiaosttäcke samt olja på det.
½ dl välling + ammat morgon och kväll

Det är väl inte så pjåkigt tycker jag (förutom att hon naturligtvis skulle kunna äta mer men jag jämför ju med en kille och det kanske inte är rättvisst). Det är inte riktigt det som är problemet utan själva cermonin kring maten. För att få i henne det här så krävs stora insatser med roliga prylar att pyssla med. Hur mycket sånt har man hemma som tål att slängas på golvet eller som golvet tål att få slängt på sig? Vi börjar få slut på saker. Hon vägrar äta om hon inte har något att greja med. Så länge hon har något att fingra på så är det bara att lassa in mat. Eller, det var kanske en överdrift för ibland tar det närmare en timma att få i henne en måltid då hon har en tendens att behålla maten i munnen utan att svälja. När hon är less på en pryl kastar hon den på golvet och vägrar sen öppna munnen.  Efterrätt vill hon sällan ha.

Att äta bitar själv funkar bra men det är inte alltid hon vill öppna munnen för vår sked och hon behöver ju det extra fettet så hon inte sjunker mer i vikt. Så fort vi flyttar ut till landet (vilket vi gör på söndag) så ska jag testa att sätta en sked och skål framför henne eftersom vi då kan sitta ute på gräsmattan och det bara är att kladda på. Om inte annat så kommer man kunna mata henne under minst en måltid om hon får leka med sin egen portion.

Har ni några bra tips! Antingen på bra prylar, aktiviteter under måltiden eller på ett annat förhållningssätt.

Hej tjejer! Saknar er alla, får ju iaf träffa ladycocos regelbundet även om hon har den dåliga smaken att börja jobba :/ Skämt å sido, så förstår jag, det är snart dags för mig med. 
Vi ska skola in lillebror i september, så mannen är hemma med de efter sommaren, blir en mkt kort föräldraledighet, men bättre kort än ingen.
Jag ska sätta mig i skolbänken igen, så det känns spännande och bra på många sätt, utom möjligen det ekonomiska. 

Här är det annars ömson vin ömsom vatten, lillebror blir två i aug och han har definitivt hamnat i en härlig tvåårstrots. Han domderar och får utbrott om vartannat, retar storasyster till vansinne (och mig med) Fast jag tycker nog ändå att han är en frisk fläkt med kunskapen om vad som komma skall.
Storasyster blir ju fyra om fyra månader och är ganska harmonisk. humör har hon, jo tack, men ändå är det rätt lugnt. När hon får sina utbrott så är det dock svårt att hantera. Vissa dagar är som om hon muckar gräl, tjatar om saker om och om och om igen och nåde om man svara fel.... Suck.
När det är som värst så får hon sätta sig i sängen och inte komma ut förräns hon är snäll. Gillar verkligen inte det, typ time-out men jag vet inte hur jag ska göra. Försöker man trösta eller krama blir hon ännu argare. Så jag har inga bra ideer alls bambu :/... Tror man får försöka bekräfta, stoppa, förklara osv och samtidigt inte glömma, de ÄR ju små och många gånger kan de inte hantera sina känslor. Klen tröst....

BKlein; jobbigt läge, jag tror dock ni ska fortsätta som ni gör och ge henne plockmat. Max var ingen stortätare heller och började inte äta ordentligt förrän efter ettår. Han har dock ammat (och gör ffa) ganska mkt. Jag vill sluta, men vet inte hur. Så hur gör man?????

Hoppas ni alla har det bra i sommaren, vi är båda lediga nu tillsammans en mån, mycket som ska hinnas med och jag känner redan lite stress att det redan gått två dagar som vi inte har hunnit med hälften av alla måsten, men jag hoppas vi kommer in i ledighetslunken snart.