Hej, gråter när jag läser dina rader. Så många minnen kommer upp Vad underbart att ni fick ha henne hos er och känna henne. Vet att du inte ber om råd, men vill dela med mig vad som hjälpte/hjälper oss genom hela processen. Tyvärr fick vi ingen bra kurator när vår son föddes så vi gick hela sommaren efter Jack föddes (2/6) och mådde fruktansvärt dåligt men på väldigt olika vis. Till slut när hösten kom fick vi tag på en underbar kurator som hjälpte oss sortera och bearbeta allt. Nu har vi inte lagt Jack bakom oss utan han finns med oss och vi kan prata om honom. Sorgen kommer aldrig försvinna men nu orkar vi sakta våga se framåt och glädjas. Mina tankar går till er. Kramar Sofia
Carpe diem 2009 skrev 2010-11-29 01:34:17 följande:
Hej!
Har läst era fantastiska inlägg. Vi fick en fin dotter för en månad sedan med trisomi 18. Man upptäckte en tillväxthämning på ultraljudet i v32. Vi fick gå på massor med undersökningar. Först 4 veckor senare fick vi beskedet att vårt barn hade trisomi 18. Vi fick då veta att det inte är förenligt med liv och om barnet skulle leva när det föds så skulle det inte sättas in några livsuppehållande åtgärder. Ett fruktansvärt besked och vi var chockade. Barnet kändes ju så levande där det sparkade för fullt i magen. Vi valde att sätta igång förlossningen och i v.37 föddes vår dotter. Hon levde i 3 timmar innan hon somnade in liggandes på mitt bröst. Under denna tid njöt vi av henne. Både jag och min man kunde hålla henne och känna hennes närhet. Vi hann även döpa henne vilket kändes väldigt fint. Ja det är en fruktansvärt jobbig tid att ta sig genom.