Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3

Jag vill åxå gärna höra om cellgifterna då jag kanske får det valet på fredag och jag har aldrig hört talas om det tidigare! Det verkar vara ganska nytt, så vad finns för fler erfarenheter kring det här?? Är det vanligt att det misslyckas och man får opereras tills tillslut iaf??

Sitter i skrivandesstund med mitt andra X...denna gången i ANDRA, höger, äggledaren...min vänstra finns visserligen kvar då de bara snittade och sög ur den sist, men ingen vet ju hurvida den läkt ihop "rätt" eller inte och nu är alltså frågan om den högra ska ut eller sparas...

Ok, jättetack för ditt svar! Operation innebär ju dock att jag blir lämnad med EN, redan ärrad och antagligen icke funktionsduglig äggledare...men som jag förstått är den med Xet i nu också redan söndertryckt av fostret, är i v.8. Cellgiftet var bara för att slippa narkos med de(små) riskerna.

Är det nån som har nåt hum om hur stora chanser man räknar med att äggledaren kan funka efter cellgift? Som sagt, ska fråga på fredag, men jag förstod det som att äggledaren redan är förstörd hursom, iom att det växt nåt däri överhuvudtaget, eller?

Oki...tror dock att jag inte får nåt val...jag har börjat få känningar, stick och mol nu under kvällen...omisskänliga gynkänslor med strål ner i benen och så.

Om jag "fick ont" skulle jag åka till akuten direkt, för op, men vad är ont??? Jag vet ju med säkerhet att det är ett X, det råder ingen tvekan, så om jag nu för första gången börjar känna av det, är vägen automatiskt utstakad då=det kommer bara bli värre tills det brister, eller kan det lika gärna avta nu när det börjat? Är ju i v.8, så det börjar ju bli "dags" för äggledaren att ge med sig liksom..att HCGt börjat sjunka lite idag=tecken på "tillbakabildning", kanske var i elfte timmen ändå???

Hur lång tid har jag på mig isf tror ni? Jag menar hur många timmar kan jag räkna med från "i princip smärtfri" som nu tills den eventuellt brister? Jag har ca 20min till akuten..och barnen är hemma...

Förhoppningen och planen av läkaren som skrev ut mig imorse var ju att det skulle lösa sig själv eftersom HCGt mirakulöst börjat sjunka under natten!!! Hon ville alltså vänta och se, jag hade ju inte ont alls, så chansen fanns att jag skulle slippa BÅDE op och gift, men är den planen och chansen borta nu iom att jag har lite ont??

JA, jag vet, jag ska ringa och fråga snart, ni är inga läkare, men ni har ju erfarenheter och tankar som jag gärna tar emot...dessutom behövde jag skriva av mig lite...sätta ord på tankarna som snurrar lite nu och kanske bara veta att nån lyssnar ...min man sover och ville inte störa, om det skulle bli en vaken natt för honom sen menar jag...och här stör man ju ingen som inte vill bli störd

Ett litet ljus imörkret är ju faktiskt att smärtan verkar komma från vänster sida trots allt. Det är ju den redan snittade ledaren, så jag kan ju ha riktigt tur att det blir den "gamla" som åker ut iaf!!! Gynekologen som kollade VUL igår sa att det kunde "luras", att det kan se ut som ena, men ändå vara andra för de kan ringla sig lite olika bakom livmodern, om jag förstod rätt..

Nu är jag hemma efter akut op ca 05 imorse.

Jag varken ringde eller åkte in igår kväll efter jag skrev, jag gick tyvärr och lade mig...för att vakna med helvetessmärtor ca kl.04. Skulle gå dricka i köket men isåg att jag inte skulle hinna. Det snurrade kraftigt, ljudet förvreds, det började smaka illa i munnen och kallsvetten bröt ut plötsligt och rann över hela kroppen. Jag lyckades ta mig in och väcka min man precis innan jag svimmade av, bara en kort stund...han sprang och hämtade bilen och jag blev akut skitnödig, som du beskriver, Supers. Jag satt på toan när han kom in igen och kunde inte ta mig upp, svetten droppade från näsan och han bar mig skrikandes ut i bilen. Resan tog 10min(i vanliga fall 20-25min) och var precis den skräckupplevelse jag varit så rädd för att vara med om IGEN. Kände att det handlade om sekunder, minuter innan det skulle gå sönder och ville åtminstone vara innanför väggarna på akuten då.

Min man ringde SOS på vägen för att varna de på akuten, men blev kopplad till FEL NR!!! Så när vi väl kom fram fanns ingen som mötte, han fick ringa på dörren och stå och vänta säkert 1-2min innan de öppnade, då fick han gå in och prata och förklara därinne först...då fick vi köra in i garaget och 2 gamla sköterskor, utan större brådska kom och skulle försöka få mig ur bilen samtidigt som den ena väldigt skeptiskt undrade varför jag påstod att jag hade just utomkvedes!!!??? Min man fick fösa dem åt sidan och lyfta över mig själv..

Jag sa hela tiden, mellan skriken, att det var jättebråttom, att det skulle brista närsomhelst och att de skulle söva mig på en gång och min man försökte förklara att det ju redan var konstaterat och att jag redan legat inne för det, men jag tyckte inte de fattade galoppen utan såsade på med sina nålar och prover och frågor tills jourläkaren kom. Då började frågorna om från början igen!! Har du haft gulsot osv??!! De där preop formulären hade jag redan fyllt idagen innan och fanns ju i min journal för helvete! Tillslut gjorde han VUL iaf och då äntligen började det hända grejer! Jag fick morfin, vilken Gudagåva!! Var inne på op inom minutrar och jag tror kl. var runt 05 då...

Det var höger ledare, som de fick ut medan den sprack...MEN de kunde göra det med titthåls OCH de undersökte den vänstra, "snittade" och den såg NORMAL ut!!! Ingen ärrvävnad de kunde se utifrån, OCH jag har ingen endometrios!!!

Så förutom att jag ångrar att jag inte for på en gång, redan vid molen igår, jag visste ju, och att jag beklagar att SOS inte funkade så att det flöt ännu smidigare på akuten och att jag sörjer min äggl., så måste jag ändå säga att jag är nöjd och lycklig under omständigheterna! Nu är det äntligen över iaf, bergochdalbanan som började 19/12... Det bästa är naturligtvis att det inte är konstaterat att min "gamla" vänstra äggl är helt funktionsoduglig, det finns alltså stora möjligheter att den kommer fungera, och som sköterskan på gyn.avd. sa; Det är bara att börja köra, du behöver inte ens vänta på mens, vilket vi absolut ska göra...men bara inte idag kanske....

Tack hörrni!

Ja, det var en mardröm och jag är otroligt glad att det gick så bra ändå! Nej, är inte på sjukhus, tackochlov, jag blev utskriven igår och var hemma vid 14-tiden igår..Öm i hela kroppen naturligtvis, som överkörd av ett tåg!!..men nu ÄR det ju över

Mika 1980; Jag tror jag vill vara med och skriva, men jag måste luska lite i varför jag blev först inlagd av en vikarie, ryssen som ville skära på en gång!..för att sen bli utskriven av en annan läkare på morgonen,trots att jag hade ett konstaterat X och var redan i v.8?? Visst låter det konstigt? Jag undrade och spekulerade själv om det var så att hon, läkaren som skrev ut, grep efter ett sista halmstrå, det sjunkande HCGt, för min skull? Att hon så desperat gärna ville undvika op eftersom jag redan gjort en, OCH att mitt HCG var för högt(just under 3000) för cellgift. Men det känns ändå som att hon gjorde en felbedömning att inte behålla mig för observation, utan faktiskt skicka hem mig i 2dar i det läget, v.8 liksom???...Sköterskan på avd tyckte absolut att vi skulle göra en anmälan om SOS som inte funkade och jag har begärt att kirurgen ska ringa mig, så ska ta upp det med honom åxå då. Däremot när jag hade mitt 1a X gjorde de en massa fel, men det var ju -95..då sa de först magsjuka, och jag fick inte ens komma in för koll, för om man spyr och har ont i magen är det ju det!!?? Tillslut gjorde de iaf ett pos.gravtest och konstaterade MF, skrapade och skickade hem mig och 3dar senare kom jag in akut och opererades. Båda gångerna har ju faktiskt gått "bra", tillslut, men jag tycker nog de kunde gjort bättre..

Spännande med dina symptom Mika1980!!

Hur länge sen är det ni hade era X allihop?? Är det nån som är gravid igen? Hur länge efter tog det?

Jag längtar tills jag "är på banan" igen, nu när jag vet att jag kanske har en äggledare iaf...det var faktiskt nånting jag inte räknade med, trodde det var IVF nästa för oss! , men det där med sex känns lååångt borta..hur länge efter op kom ni igång igen?
Nelliepop; Du måste ju fixa ett VUL pronto!!  Det vore ju helt underbart om du skulle vara gravid så här på en gång ju!!

Mmmbop; Jag tog också upp med en läkare nu efter op,(mycket otrevlig och nedlåtande polska) att jag vill kolla och få svartpå vitt om min äggledare faktiskt är "öppen", den såg ju ok ut utifrån, men helt säker kan man ju inte vara och jag vill ALDRIG mer råka ut för X igen!! Så är den mycket ärrad eller "stängd" på insidan vill jag ju inte ens försöka bli gravid utan IVF, men hon snäste att så gjorde man inte utan att ha försökt bli gravid naturligt genom den...hon nämnde att själva undersökningen med inspolning av vätskan kunde innebära en risk och i sig förstöra. Vad vet du om detta?

Maximumtaste; v.12???!!! OJ!! Så fruktansvärd historia! Så härligt att höra att du lever OCH bär på liv!! Du ger mig ju verkligen hopp  Vilka mirakel som händer ändå?! Jag åkte åxå in för smärtor av blod i buken ca 2dar efter op förra gången. Hoppas innerligt jag slipper det nu. De vägrade ge mig smärtstillande dessutom då, för att de ville veta EXAKT HUR ont jag hade!? Då låg jag kvar 3dar för obs, men behövde inte öppnas igen som tur var..

De har ju vetat sen 27/12 att det inte var en normal grav för mig, de har bara inte förstått exakt vad som var fel och då tagit det försiktiga beslutet att avvakta hela tiden, fler VUL och HCG tester..vet som sagt inte om, eller hur mycket fel de gjort..bra att de inte vill op i onödan å ena sidan, men jag hade ju redan haft ETT X, så man kan ju tycka de borde haft tätare koll än 1 och 1,5 v mellan de 3 VULen OCH ha reagerat på de hela tiden låga, men ökande HCG värdena, 1000-2000-2900 från v.6-9...och kanske framför allt inte skrivit ut mig i ons!!

Mika1980; Ja, det är nog för titthåls. Är så otroligt tacksam att de hann med det!! Ledsen att höra att vi är så många som behövt vara med om dessa hemskheter! Jag har alltid trott det var såå ovanligt, men vi är ju jättemånga bara här på tråden.. Hoppas att det tagit rätt för dig nu När har du BIM? Så starkt och modigt att vara ensam förälder! Det hade jag aldrig orkat. Jag har ju en son på snart 12år, men med en autismdiagnos och jag vet bara att jag inte klarat mig själv med honom, är min första tanke, men det är klart att ensam är man ju aldrig ändå!, Min mamma har hjälpt med avlastning jättemycket och faktiskt är hans pappa inte mycket att hänga i granen, trots att han har sonen varannan vecka, så HAR jag i mångt och mycket varit ensamstående med honom, och det har varit tungt, men jag VALDE ju inte att skaffa barn själv, som du, jag trodde ju att vi skulle vara 2..och jag har ofta tänkt att det skulle varit lättare på många sätt om ingen pappa fanns, så visst tycker jag du gör alldeles rätt; Bättre skaffa barn själv än med FEL människa!! Håller tummar för dig!

Herregud!! Era historier får ju verkligen mina egna skräckupplevelser att blekna! Nu är jag verkligen lättad att det gått så bra med mig!

Det där med spolning är jag ju jätte intresserad av. Jag vill inte heller riskera ett 3:e X!!?? Jag skulle verkligen vilja att jag fick veta exakt hur det ser ut, men jag vill ju inte riskera att förstöra min sista ledare med undersökningen heller ju...vet för lite om proceduren..får kolla närmare när det blir dag igen. Jag är sjukskriven 7 dgar, från igår och tar det JÄTTELUGNT...det ser ut som ett bombnedslag i hela huset, men jag orkar verkligen ingenting...

Åh, så underbart efter allt regn kommer verkligen dina solsken Mår du bra? Du har ju fått gå länge med dem, visst? Vet du vilket/vilka kön?

Nelliebop; Jättegrattis och stort lycka till!! Gud vad skönt att det gick så fort? Vill också bli gravid nu på en gång, men fattar inte hur det ska gå till för sex känns flera ljusår bort 

Mmmbop; Tack, då ska göra mitt bästa att få igenom en spolning iaf då. Får jag bara veta att det är öppet är det ju alltid nåt och riskerar jag inget är det helt klart värt det ju!!

Lycka till Lappgeten!

Hmm...bor låååååååångt ifrån Fjollträsk Det var samma läkare som några meningar innan hävdade mycket bestämt OCH nedlåtande att det var HELT omöjligt och ALDRIG hade hänt att operations suturerna kunde spricka vid nysning/hostning!!?? Det hände mig sist, min pappa, hans frus kompis osv...så befängt av en doktor att ens påstå nåt sånt!!?? Hon var en mycket högdragen, välsminkad, ung tjej från nån öststat med krig i blicken och tydlig auktoritär attityd redan när hon kom genom dörren..och det slutade med att jag körde ut henne. Hon gick inte på en gång utan stod och stirrade mycket elakt tills jag för andra gången sa mycket tydligt att jag ville hon skulle gå!

Jag tappade allt förtroende för henne med  det med stygnen och kände absolut inte för att stå och dividera med henne. Jag var nyopererad och behövde inte bli "uppläxad" av nån maktkåt bitch precis då!!!

Min faster var nyss och hälsade på. Hon är barnspecialist och har jobbat på neonatalen på sjukhuset här i många år, och hon visste precis vilken läkare jag menade innan jag ens nämde hennes namn, ha, ha!

Ska boka in mig för konsultation så snart jag är redo att ta mig an detta med barnskaffande igen...Hur mår du idag? Har du ont ännu?...känningar i livmodern KAN ju bero på graviditet