tusa skrev 2012-01-12 19:48:50 följande:
Supers skrev 2012-01-12 10:16:11 följande:
tusa: Tycker oxå att du ska ringa om, när jag fick mitt X så gick det en ilning i magen som var så obehaglig...och jag började kallsvettas & det kändes som jag skulle skita på mig, nu hade ju jag en cysta som sprack oxå iofs..
Jag ringde sjukvårdsupplysningen och om tyckte att jag skulle avvakta för smärtan avtog lite, kunde vara tarmarna som bråkade osv...men jag kände ju aatt nått var ju fel.....min mage var svullen o det såg ut som jag var typ i 7 månaden o inte i v7, åkte till jobbet dan efter & efter nga timmar kom smärtan igen...o jag höll på svimma ett x antal ggr, ringde ambulans och blev akutopererad.
Hade blod i buken och jag höll tydligen oxå på att stryka med..ingen som sa det åt mig men har förstått det efteråt. min upplevelse på huddinge sjukhus var under all kritik, men jag orkade inte börja rota i det efteråt....
Mkt smusslande & felsägningar av sköterskan, fick vänta ca 24 tim innan jag fick prata med läkarn...
Åkte in senare på kvällen efter utskrivningen eftersom mitt blåmärke på magen blev större o större...kommer in på gynakuten o sköterskan säger " ja dig har vi ju hört talas om..." hmmmm..vad betydde det egentligen kan ma ju undra.
'S*å tråkigt när ens smärtor & funderingar inte tas på allvar, spec om man är förstagångs gravid, men ingen känner till sin kropp som en själv..man känner när något e fel.
Hoppas att du fått hjälp och att allt går bra. Massa stödkramar
Nu är jag hemma efter akut op ca 05 imorse.
Jag varken ringde eller åkte in igår kväll efter jag skrev, jag gick tyvärr och lade mig...för att vakna med helvetessmärtor ca kl.04. Skulle gå dricka i köket men isåg att jag inte skulle hinna. Det snurrade kraftigt, ljudet förvreds, det började smaka illa i munnen och kallsvetten bröt ut plötsligt och rann över hela kroppen. Jag lyckades ta mig in och väcka min man precis innan jag svimmade av, bara en kort stund...han sprang och hämtade bilen och jag blev akut skitnödig, som du beskriver, Supers. Jag satt på toan när han kom in igen och kunde inte ta mig upp, svetten droppade från näsan och han bar mig skrikandes ut i bilen. Resan tog 10min(i vanliga fall 20-25min) och var precis den skräckupplevelse jag varit så rädd för att vara med om IGEN. Kände att det handlade om sekunder, minuter innan det skulle gå sönder och ville åtminstone vara innanför väggarna på akuten då.
Min man ringde SOS på vägen för att varna de på akuten, men blev kopplad till FEL NR!!! Så när vi väl kom fram fanns ingen som mötte, han fick ringa på dörren och stå och vänta säkert 1-2min innan de öppnade, då fick han gå in och prata och förklara därinne först...då fick vi köra in i garaget och 2 gamla sköterskor, utan större brådska kom och skulle försöka få mig ur bilen samtidigt som den ena väldigt skeptiskt undrade varför jag påstod att jag hade just utomkvedes!!!??? Min man fick fösa dem åt sidan och lyfta över mig själv..
Jag sa hela tiden, mellan skriken, att det var jättebråttom, att det skulle brista närsomhelst och att de skulle söva mig på en gång och min man försökte förklara att det ju redan var konstaterat och att jag redan legat inne för det, men jag tyckte inte de fattade galoppen utan såsade på med sina nålar och prover och frågor tills jourläkaren kom. Då började frågorna om från början igen!! Har du haft gulsot osv??!! De där preop formulären hade jag redan fyllt idagen innan och fanns ju i min journal för helvete! Tillslut gjorde han VUL iaf och då äntligen började det hända grejer! Jag fick morfin, vilken Gudagåva!! Var inne på op inom minutrar och jag tror kl. var runt 05 då...
Det var höger ledare, som de fick ut medan den sprack...MEN de kunde göra det med titthåls OCH de undersökte den vänstra, "snittade" och den såg NORMAL ut!!! Ingen ärrvävnad de kunde se utifrån, OCH jag har ingen endometrios!!!
Så förutom att jag ångrar att jag inte for på en gång, redan vid molen igår, jag visste ju, och att jag beklagar att SOS inte funkade så att det flöt ännu smidigare på akuten och att jag sörjer min äggl., så måste jag ändå säga att jag är nöjd och lycklig under omständigheterna! Nu är det äntligen över iaf, bergochdalbanan som började 19/12... Det bästa är naturligtvis att det inte är konstaterat att min "gamla" vänstra äggl är helt funktionsoduglig, det finns alltså stora möjligheter att den kommer fungera, och som sköterskan på gyn.avd. sa; Det är bara att börja köra, du behöver inte ens vänta på mens

, vilket vi absolut ska göra...men bara inte idag kanske....

Men kära någon vilken skräckupplevelse!!! Varför ska det vara så svårt att få hjälp och varför tar de inte X på allvar?? Hur många av oss här inne kan väl vittna om hur vi inte blivit tagna på allvar och fått vänta till livet stod på spel. Inte ens när jag fick det andra gången nu fick jag komma in utan tjat och övertygelse. Första gången fick jag ligga på akuten i 2 timmar med fruktansvärda smärtor, när jag äntligen fick komma in och göra vul hade jag blod i hela buken. Jag tycker det är fruktansvärt att sjukvården är så nonchalant med detta.
Stor kram till dig!! Skönt att det är över. Nu får du krya på dig och sen är det bara att köra igen.