Brudarna babblar vidare 8
Susie: Jag förstår att livet känns skit nu rent ut sagt, med all rätt. Men du har nog mer att var tacksam över än de saker du inte kan få (just nu). Jag tänker inte komma med några klyschor över huvudtaget. Rent krasst så kanske ni inte får fler barn, även om jag hoppas och tror att ni kommer att få det. Som jag sagt tidigare är det inte jättehemskt att växa upp som ensambarn. När man är liten längtar man mycket efter ett syskon för man vill inte vara annorlunda, men sen så börjar man se fördelar med det. jag skulle inte få allt det jag har fått av mina föräldrar om jag hade haft syskon. Vi kommer som det ser ut nu bara att få ett barn och jag är ok med det. P.g.a. de risker min EDS för med sig så vågar jag nog inte en gång till.
Över till dig. Har du funderat på att ta kontakt med psykolog/kurator? Det borde finnas på er IVF-klinik. Både du och D borde gå dit tillsammans och prata om hur ni båda känner inför det här. Jag gick ju till en efter vi förlorade tvillingarna. Sedan kanske du måsta släppa detta med barn ett tag och koncentrera dig på något annat, skitsvårt jag vet. Men jag tror att för din egen psykiska hälsa så kanske du behöver en paus.
Hur många försök har ni kvar nu? Kan du inte prata med läkaren om immunolgitester? Har du kollat dina sköldkörtelprover? Be honom skriva ut trombyl till dig, vet flera andra kliniker som har det som rutin. KRAM