Anonym (Orolig!!!)

Äldre 1 Feb 15:45

262 svar

Hjälp! Min son är pervers!

Jag är förtvivlad. Jag är en mor som har två pojkar den äldste är sexton år. Jag har märkt att han förändrats mycket det senaste året och av nyfikenhet gick jag igenom hans dator nu på morgonen när han åkte till skolan.

Datorn var full av rå sadistisk porr och jag hittade texter där han beskrev hur han ville vara riktigt elak mot sina klasskompisar. Våldtäkter och tortyr m.m. Jag blev helt kall och började skaka. Nu gråter jag oavbrutet. Han var så mjuk och fin till för nåt år sedan bara.

Gud. Han skriver om att stympa kvinnor och ha sex med liken. Är han nekrofil ?

Vad ska jag göra? Jag drog ut alla sladdar ur hans dator och bar ut den i garaget och kastade den i golvet. Jag håller på att få ett sammanbrott. Vet inte vem jag ska ringa. Finns det möjlighet att få in honom på akutpsyk? Vill inte ha hem honom efter skolan.

Är han psykopat? Han hade en utskriven bild av en död kvinna som var full av fläckar som om han masturberat på den.

Hjälp mig jag går under nu.

Anonym (medhållare)

Äldre 1 Feb 21:18

#52

RiNan skrev 2010-02-01 20:14:28 följande:

Tycker du kändes lite för aggro i detta inlägg Jag tycker inte heller att man ska snoka igenom andras saker. Min mamma läste min dagbok flera gånger och jag har haft mycket problem med det. Men nu har mamman gjort det och det går inte att göra ogjort. Klart att det är okej att fantisera om vad man vill och jag har väl rätt vilda fantasier jag med men fantasier kan också vara farliga. Alla gärningar börjar oftast med en fantasi. Visst finns det impulser också men om vi ska prata om folk som faktiskt har sex med djur, barn, lik etc så började det en gång med en fantasi. Det är jätte bra om man kan fantisera om allt möjligt utan att vara nyfiken på att en gång testa det. Och visst kan killen vara inne i en fas. Men tänk om han inte är det? Lite farligt att anta att det bara är en fantasi för tillfället och bara en fas. Klart man är överkåt som tånoring och det är helt okej men sonen har skrivit texter om att stympa kvinnor och ha sex med liken. Jag vet inte om det är något som man faktiskt kan ta så lätt på. Mamman skulle aldrig snokat men nu är det gjort och det hon funnit var inte vackert. Hade det bara varit sadistisk porr så visst, det kan vara nyfikenhet men att fantisera om att skada sin klasskamrater, om tortyr, om att stympa kvinnor och ha sex med liken... det går liksom över gränsen enligt mig för nyfikenhet. Jag hoppades på att du skulle få mig att tänka annorlunda eftersom du uppenbarligen gör det och ser detta som helt ofarligt men ditt inlägg var mer attackerande än informativt.

Jag håller med dig!

Detta kan ju vara en fantasi och inget mer...men det kan ju också vara ett rop på hjälp, ett tecken på någon störning etc och man ska inte bara utgå ifrån att det bara är en fantasi.

Jag tycker man ska försöka ha en helhetsbild på killen. Hur verkar han må i övrigt? Hur ser hans relation till flickor och kompisar ut i stort? TS skriver att han förändrats. Var det något särskilt som hände för ett år sedan? Kanske är det något vi inte vet om? Många killar och män lever ut sin ångest via porr. Det är bra att som förälder bry sig i denna situation anser jag.

Som jags er det finns inte mycket annat att göra än att kapitulera. Att berätat att man kanske överreagerat, men faktiskt blivit så chockad att man slängde iväg datorn. Poängtera att man inet vill vara dömande, att det är okej att fantisera etc. men att man som förälder försöker luska i vad som hände(?) för ett år sedan som gjort att det blivit så här, omd et kan vara ett resultat av problem med tjejer etc

qenzo

Äldre 1 Feb 21:19

#53

Varför inte ringa barnpsyk och fråga? De finns ju där av en anledning :) Oroliga mödrar är en av dom.

Anonym (orolig)

Äldre 1 Feb 21:28

#54

molgan1 skrev 2010-02-01 20:04:51 följande:

Vilken toppen mamma du värkar var, tänk om jag hade fått växa upp med någon som hade berättat för mig vad jag ska tycka är roligt. Då hade jag sluppit besväret att bli en egen person.

Förstår inte hur många här kan klanka ner på TS, hon är uppenbarligen orolig och skakad över vad hon funnit, och med all rätta verkar det som. Till alla män därute tänk efter hur ni själva var som tonåringar? Fann ni sådant upphetsande? Även om tonåringar självklart experimenterar så har även de gränser, att han sitter i sin ensamhet med detta och inte delar det med sina kompisar som en "cool" grej gör mig mörkrädd!! Som mamma känner hon förmodligen sin son och har som hon skriver märkt av förändringen. Jag hade rådgjort med någon med stor kunskap om barn/tonåringar och framförallt försökt prata med sonen. Inte skrivit här där folk bara sitter och väntar på någon lr något att attackera..för Gud vad FL:s medlemmar älskar att förbise själva frågan/problemet och istället vill känna sig bättre genom att berätta hur dålig någon annan är! Skärp er för fan och gör något åt er självkänsla! p.s anser inte heller att man kränker sina barns integritet, MEN känner man att något är VÄLDIGT fel så är det ens ansvar att ta reda på vad som sker!

Fleur de Tease

Äldre 1 Feb 22:17

#55

Appropå det som skrivits om humor, grabben är kanske en av alla dessa "gulliga" killar som tycker det är skitkul att lura folk till falska facebookgrubber som tex "2kr till haitis offer per medlem". Som lurar folk att gå med, för att då det är tillräckligt med medlemmar ändra namnet på gruppen till nått vedervärdigt och sedan lägga ut en massa vidriga bilder på döda människor...
Han kanske tycker det är skitkul då resten av oss tycker att det bara är jävligt...

rlevitte

Äldre 1 Feb 23:36

#56

Jag hoppas att ni (och även du, TS) inser eller kan komma att inse att det är en milsvid skillnad mellan att fantisera om (och därmed skriva om) en del råare sexuella upplevelser och att faktiskt leva dem?

Det finns de som fantiserar om något så (i sammanhanget) relativt oskyldigt som att strippa och onanera framför en webcam, men som backar när de börjar fundera på att faktiskt göra det.

TS, att din son tittar på en del perversiteter nu, vad tror du det kommer att leda till? Är det bättre att han inte får reda på något eller att han skärskådar det som finns och sedan göra ett eget val? Litar du på att han faktiskt kan göra ett val som är sunt för just honom, är något han mår bra av?

Jag kan förstå att det här är skrämmande om det inte är något du varit i närheten av eller tar avstånd ifrån... men grabben är 16, han kommer att utveckla det han utvecklar. Frågan är om han ska vara rädd och skamsen för det, speciellt inför sin mamma, eller ska kunna få känna sig bekväm med sig själv?

Det står ju klart att det finns en del att fundera på. Jag skulle inte bli förvånad om din son funderar en hel del, speciellt över sig själv.

Mvh,

Richard

Anonym

Äldre 1 Feb 23:49

#56

Fennyxx skrev 2010-02-01 21:02:46 följande:

Nu går vi ot, men vad är din geniala definition av vad empati är? Jag menar att det handlar om att kunna identifiera att andra människor är levande och känner. Genom att ha fattat det identifierar man att vissa saker är olämpliga, till exempel att proppa familjens dator full med sadistisk våldsporr. Dels kan man ana genom sin empatiska kompetens att personerna som deltog i filminspelningen kanske inte mår så bra och tar ett visst avstånd från det hela, dels fattar man att mamma kommer bli ledsen när hon hittar skiten.

Du bygger in mycket mer i empati än vad det finns. Du rör ihop det med sympati och en massa annat och lägger sedan in en massa egna värderingar i det. Så i grunden så sätter du att empati = att dela dina värderingar.

Jag kom inte på något bättre

Äldre 1 Feb 23:54

#57

Han är 16 ÅR, han försöker äl hitta sig själv, även på ett lite annorlunda sätt. Huvudsaken är väl att han inte genomför något sådant i verkligheten?

Jag tycker det var riktigt taskigt av dig att snoka igenom din sons dator, han har ju faktiskt inte gjort något fel ännu, bara dragit up en bild, pratat om det.

Men ja, det är nog bäst att du ringer någonstans där du kan prata. Jag vet inte vad jag skulle göra ifall jag hittade något sådant i mitt/mina barn/barns rum.. Hade nog gjort som du och blivit hysterisk..

~Alicia, Min Eviga Sol I Mörkret~

Jag kom inte på något bättre

Äldre 2 Feb 00:08

#58

Ska mkanske tillägga att jag inte tycker att du ska konfrontera din son, han skulle då få reda på att du faktiskt letat igenom hans privata grejor, som hans dator.
Det är väl itne så kul om ditt eget barn inte skulle kunna lita på dig någonsin igen?

Min pappa läste min dagbok då jag gick i FYRAN! Jag skrev som att jag pratade med en kille jag gillade.

"varför är du tillsammans med henne?! jag gillar henne inte, hon är dum i huvet!" var ungefär vad jag skrev..

Han läste den bara "för att", och missförtod helt fel, och skällde på mig och sa att jag inte får säga så dumma saker om min LÅtSAS MAMMA!!

Att han läste boken har sårat mig så mycket att jag tagit ett steg tillbaka från honom, ett rejält steg. Och jag träffar honom oftast bara varannan helg, om inte mindre. Och jag är nu 16 år, det har alltså gått 10 år.

jag har nyligen fått reda på att han lider av en sjukdom -som han vägrar inse att han har, och därmed inte behandlar- som gör att han inte kan förstå om andra blir ledsna, arga osv. Allt som finns i hans huvud är vad han vill. Trots den vetenskapen så kan jag inte förlåta honom, och trots alla snälla saker han gjort så kan jag inte det..

Det är inte värt att förlora din sons tillit.

~Alicia, Min Eviga Sol I Mörkret~

Marcus1337

Äldre 2 Feb 00:13

#59

hade det inte varit för den där utskrivna bilden med fläckar på som du nämnde så hade jag nog trott att det bara var nån grej han gjort för att imponera på kompisar eller dylikt, men det låter ganska knasigt om du frågar mig, även om det skulle vara utan bilden han hade skrivit ut...

Jag tycker du ska konfrontera honom innan du drar några förhastade slutsatser, och inte gå händelserna i förväg genom att slänga ut hans dator och försöka undvika hans hemkomst från skolan.

Ta en sak i taget, och oavsett hur det ligger till så är han en egen individ som själv väljer vad han tycker är upphetsande eller roligt, med undantaget att det skulle vara olagligt då.

Ingen säger att du måste acceptera det eller finna ro i det, men han är och kommer alltid vara din son.

Jag må vara 20 år, men jag säger vad jag tror, och låter det vettigt hoppas jag att mitt svar har hjälpt dig:)

satakatse

Äldre 2 Feb 00:16

#60

oj, min spontana reaktion är att orolig på riktigt kan du bli sen när han söker jobb som begravningsetrepenatör...

säkert de va en död kvinna? inte en av dessa vampyridealskönheter som är modernt nu..

svårt det där, vete sjutton hur och hantera mina ungars tonår sen när de kommer...

har tyvär inga råd, men håller tumme för att de går bra..

Stör det dig att jag har stavat fel? KOM ÖVER DET! Allt jag läser är fan felstavat..

Hjälp! Min son är pervers!

INNEHÅLL