30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet del 3

Tack för pepp! Och till dig oxå Ninnininna! Ja... jag hoppas verkligen på fjärde gången gillt... vi jobbar på här hemma, eftersom det är ÄL-dax ;)

Nä, precis! Man måste ju hoppas på det bästa, eller hur?

jag kanske överreagerar men min sambo har just förstört hela "göra-barn-helgen"
har haft 2 missfall på raken, vi har bara försökt 8 månader men det börjar ta knäcken på mig, är ofta ledsen och nere och missfallen var jobbiga mentalt, alltså ett jättekänsligt ämne för mig, speciellt eftersom jag inte blivit gravid igen.
jag har sagt till min sambo att jag inte vill han berättar för folk vi umgås med för jag vill inte att de frågar om det eftersom jag då kommer börja gråta eller bryta ihop inför andra. han får gärna berätta här på fm för det är inte folk vi känner eller träffar men nu har min kille ändå gjort det, han berättade för ett par som bjudit oss på middag ikväll och det är ett par han känner men inte jag och han har tom sagt att denna helgen är vår "göra-barn-helg" så vi kan inte dricka.
nu känns det jobbigt att åka dit ikväll jag vill det absolut inte! de är dessutom höggravida, och det kommer inte bli sex heller, är så ledsen, tycks inte va meningen jag ska bli gravid eller få något barn

Ninni: :-O Jösses snart kan du vara mamma. Förstår att det kom lite av en överraskning, men vilken trevlig en. Håller mina tummar hårt för att ni snart får mer konkreta besked. Sen är det väl inget som säger att ni inte kan försöka er på ett biobarn oxå om ni skulle vilja försöka senare?
 Är så glad för er skull Kram.

Nikki: Jag förstår både dig och din sambo. Det är svårt att se utanför sig själv när man mår dåligt, jag vet jag tyckte att allt borde kretsa kring mig efter mina, ja du ser (våra) missfall. Din sambo kanske känner ett behov att att prata med några han känner, vilket kanske inte du har. Min egna erfarenhet har varit att det har känts lättare att berätta för folk för då slipper man onödiga frågor och vem vet, dom ni ska till kanske oxå haft missfall. Jag tycker att när man nämner att man fått missfall så är det ganska många i ens bekantskapskrets som själva haft det eller känner någon annan som haft det. Men jag vet hur det känns när man knappt kan nämna ordet innan man börjar gråta. Trodde själv jag bearbetat mina ma:n men när en nära vän berättade för ett par veckor sedan att hon precis fått ett så började jag storgråta, då kom alla mina känslor tillbaka. Du kommer aldrig över dina missfall helt, men jag tror att det är bra att prata om det. Som sagt vi glömmer ofta bort männen och deras behov när nått sånt här händer. Fråga din sambo om hur han känner och varför han berättade det. Jag är en av dem här inne som lyckades få min dotter efter 2 ma:n, risken för dig att drabbas av ett 3e är väldigt liten. Du säger att du är nere för att ni inte lyckats bli gravida igen, men ni har  faktiskt lyckats 2 gånger på bara 8 månader, många här inne har försökt i år så du har absolut alla odds på din sida. Håller mina tummar för dig och hoppas att helgen inte blev helt förstörd.

Hur går det NN? Jag vill inte pressa dig men jag är allt lite nyfiken.

Nikki: Tråkigt att höra att du känner dig förbisedd. Det är så klart svårt när man har olika sätt att hantera känslorna på och jag förstår din känsla av att inte orka med att hantera vänners reaktion också och att fel eller rätt, för den delen, kommentar kan få bägaren att rinna över. Det är svårt men det är precis som Icka säger lätt att glömma männen i allt det här och kanske bär din man på ett stort behov att få prata om det som hänt för att hantera den förlust han känner.
Jag hoppas att helgen trots allt bjöd på lite glädje med.

vi blev vänner igen efter vi pratat om det och jag förstod att han oxå behövde prata av sig och middagen blev inte så farlig som jag hade trott, visst var glad för deras skull att de ska få barn om 2 veckor men det kom en klump i halsen när tjejen ville visa barnvagnen och barnkläderna de hade skaffat..
hade ägglossning idag och en kraftig sådan så det gjorde ont så jag hoppas det var ett bra starkt ägg som lossnade.
jag är glad det blev mys lördag söndag och i morse, mer kan man inte göra så jag hoppas det tog sig nu omgång 4 efter missfallen..

Nicki: skönt att det redda ut sig och att ni kunde prata med varandra. Det är livsviktigt att kunna prata med varandra när man går igenom så här jobbiga saker. De första åren hade min man och jag svårt att prata med varandra om barnlösheten, det kändes ständigt som att vi var i olika faser,  men efter ett tag gick det tur nog bättre. Håller tummarna för att det tog sig i helgen!

Mojutten och Icka: tack! Ja, det är sjukt spännade Tror jag hamnade i lite av en chock i helgen, men nu börjar det sjunka in. Inget har såklart hänt än och vi har absolut ingen aning om när AC kommer ringa och be oss samla ihop papprena, men det blir ju iaf långt tidigare än vi trott. När det väl är gjort så är det upp till 1 års väntan i landet, så vi blir inte föräldrar än på ett tag, men som sagt ändå mycket tidigare än vi trott.

Mojutten: är det premiär för KBT i morgon? Lova att berätta hur det går!

Ninnininna: Låter jättespännande! Grattis till hjälpen! Måste kännas skönt att det händer något åtminstone...

SaftochBulle: tack! Hur går det för dig?

Inväntar BIM... (25:e)...segt...