30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet del 3

Japp, ett steg i taget... Här är det ÄL, så vi ligger i ;)

Lycka till med ÄL SoB och hoppas att det ger utdelning!

Tack Pimpinellan, jag kan verkligen behöva lite pepp. Jag känner mig faktiskt livrädd för ivfen, jag är så rädd att det ska visa sig att jag har mer problem och att det inte hjälper oss.

Jag har tagit FSH förut men det var över ett år sedan så jag var tvungen att ta nytt. Tyvärr har jag ingen aning vad det låg på förut, men det var iallafall inget de anmärkte på då. Jag är jätterädd att de ska upptäcka att jag har skruttiga ägg och att det är därför som det skiter sig hela tiden. Tror att detta kanske blir något att ta upp hos min terapeut i veckan. Jag känner att jag oroar mig mer än jag kanske borde. Du har ju rätt i att jag åtminstone har varit gravid förut. Det känns bara som om jag passerat bäst före datumet och att det är därför jag inte blivit gravid på över 1.5 år.

Jag håller tummarna för den lilla eskimon! Kanske är det en liten seg krabat som kan knipa sig fast.

Jag ska bistå med allt pepp jag bara kan uppbringa!  Det psykiska är ju det jobbigaste med en IVF trots att många innan gruvar sig för det rent fysiska,men det går ju över på några veckor. Om man inte blir gravid,men med missfall i bagaget är det ändå det psykiska som är jobbigast. Vem av oss skulle inte kunna spy 9 månader om man visste att det gav barn?

Hej i tråden,

Var bara tvungen att få skriva av mig lite. Jag har säkert nämnt tidigare att kollegan som jag delar kontor med är gravid. Jobbigt så klart, men fram tills nu har hon iallafall haft hyfs nog att inte påtvinga mig en massa info om sin graviditet. Hon vet vad jag har varit med om så hon har tagit mycket hänsyn även om hon aldrig direkt prata med mig om det. Så nu helt plötsligt så har hon börjat att komma med en massa kommentarer om graviditeten och om barn. Det är bara vi två i  kontoret och det är inte stort så det går inte direkt att ignorera. Jag vill gärna vara glad för henne och jag har känt att jag till viss del också klarat av det tills nu men jag orkar inte med att sitta och prata om graviditeter och barn. Min strategi just nu är att bara svara kort och hoppas att hon ska fatta hinten. Det har också blivit jobbigare eftersom hennes graviditet nu är offentlig och då kommer det helt plötsligt in andra i kontoret och ska prata med henne om just detta. Jag som helst vill undvika att tänka på graviditeter och barn.
Jag var bara tvungen att få skriva av mig lite frustration.

Hoppas att det är väl med er.

mojutten: usch,vilken sits! Att folk inte begriper bättre,saknar de helt förståelse och uppenbarligen empati? Fräs ifrån om det blir alldeles för mycket,det är nog mycket redan. Ta ett snack med chefen? Byta rum?

Och själv sitter jag här helt skräckslagen,jag blev nämligen gravid detta försök,men om jag fortfarande är det och i så fall hur länge det får fortgå återstår att se. Har inte testat,men jag är aldrig sen och har lite symtom så gravid är jag/var jag. Stenkoll på äl! Chockad trots att jag rent teoretiskt vet att oskyddat sex kan leda till graviditet,men vid min ålder och med min historik trodde jag faktiskt inte det skulle ske igen. Vågar knappt gå på toa,igår var jag 100% säker på att mensen kommit,men inte en droppe. Ska avvakta till imorron om jag inte blöder idag och ringa läkaren. Men jag tror inte jag hinner så långt,hann jag inte sist ju...
Inga grattis tack,men en liten tumme!