• susye
    Äldre 18 Feb 14:00
    150668 visningar
    1601 svar
    1601
    150668

    Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

    3 månader har snart gått igen.Tiden rusar fram

  • Svar på tråden Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2
  • susye
    Äldre 18 Feb 23:39
    #2
    Anonym (Zyfox) skrev 2010-02-18 17:06:59 följande:
    Nu hittade jag hit =) känner mig helt tom, vet inte vem jag e.. Kanske lägger jag för mkt funderingar kring detta? Vad vet jag.... Ska till min samtalskontakt på måndag så jag hoppas att det kommer å gå framåt=)
    du kan nog ha rätt i att du lägger för mycket tankar kring vem du är. försök fokusera på att acceptera den du är o att du är bra som du är.
  • susye
    Äldre 23 Feb 13:00
    #3

    Hur mår ni alla?
    Jag mår inte alla bra.
    Vore kul om några nya hittar in här eller hur?

  • susye
    Äldre 24 Feb 03:14
    #5
    MariaKsk88 skrev 2010-02-23 21:33:47 följande:
    Hej! Här är en till med bipolär... Jag äter f n inga mediciner och har ingen terapi, det har funkat ok men nu har min son (som är 4 år) börjat må dåligt :( Vi är jätteoroliga, går på BUP och tjatar och tjatar om utredning, ska söka vårdbidrag för att kunna vara hemma mer med honom, osv. Så nu börjar jag må sämre för det är så hemskt att se honom må dåligt, och oron över att det kan vara tidiga tecken på en bipolär störning tar över mig :( Men jag försöker vara stark för hans skull.
    välkommen hit
    förstår din oro för din son men om han nu skulle vara bippo så var i så fall glad om han får diagnos tidigt o då också rätt hjälp. min ena son har mått dåligt hela sitt liv o vi har varit X antal ggr på barnpsyk (bup) o han har tom legat inne 2 ggr men ingen tog det på allvar. när han var 19 år o fick komma till vuxenpsyk kunde de snabbt konstatera att han är bippo o har adhd o dyslexi. denna sena diagnos har gjort att skolan har gått åt helv... o att skolpersonalen i alla år tyckt han varit en värsting o bara velat jävlas. han mådde så dåligt psykiskt en period så han inte ville leva längre o situationen hemma blev ohållbar så det blev behandlingshem o senare ungdomsboende. allt detta hade garanterat kunnas undvikas med tidig diagnos o rätt stöd o hjälp. utan diagnos sket skolan fullständigt i oss o ville inte ge honom det stöd o hjälp vi visste att han behövde. jag hoppas givetvis att din son inte är bippo men skulle han vara det så var som sagt glad ändå för tidig diagnos. då har ni mer att sätta emot skola o så framöver. lycka till! sen är det oftast inte en katastrof även om man som mamma kan känna så då man liksom fört vidare sin sjukdom till sitt barn. min son lever ett hyfsat liv idag. bor i egen lägenhet o klarar sig bra. har många kompsiar etc. kan i o för sig inte jobba men det är ju ingen katastrof. han har aktivitetsersättning o har anpassat sitt liv efter det. ( är 21 år nu). det märks definitivt inte på honom om man inte känner honom mycket väl. han har lärt sig hantera sin sjukdom o hans kompisar märker ingenting. självklart vill man ha friska barn men det kunde vara värre  än att han är bippo. behöver du ventilera så finns jag här. vi började i bup-svängen då han var 6 år så jag vet.
    tänkte på det att du mår sämre nu pga allt kring din son. kanske du behöver börja medicinera igen för att orka? din son behöver ju dig o då kanske du måste det. bara en tanke jag har.
  • susye
    Äldre 24 Feb 03:15
    #6
    MariaKsk88 skrev 2010-02-23 21:33:47 följande:
    Hej! Här är en till med bipolär... Jag äter f n inga mediciner och har ingen terapi, det har funkat ok men nu har min son (som är 4 år) börjat må dåligt :( Vi är jätteoroliga, går på BUP och tjatar och tjatar om utredning, ska söka vårdbidrag för att kunna vara hemma mer med honom, osv. Så nu börjar jag må sämre för det är så hemskt att se honom må dåligt, och oron över att det kan vara tidiga tecken på en bipolär störning tar över mig :( Men jag försöker vara stark för hans skull.
    förresten på vilket sätt mår din son dåligt? jag menar vad har han för symptom? svara bara om du vill. du stå på dig o kräv att de utreder honom
  • susye
    Äldre 25 Feb 00:51
    #9
    MariaKsk88: det där med vredesutbrotten o att tappa kontrollen känner jag igen från min egen son. ingen runt omkring märkte det heller merän just dagis. om läkarna inte vill tro på er så be att dagis får berätta vad de har märkt. inte ovanligt att de är som små änglar framför andra. ge inte upp utan kämpa för er sons rätt.
    även om du tänker så att du har mått så bra så länge utan medicin så kan detta med din son göra att du rasar igen o då kan du behöva medicinen som en "krycka". det du skriver om att du rasar ihop på kvällarna o inte ens pratar med din sambo kan ju vara ett tecken på att ditt psyke börjar säga ifrån. medicinering för att orka är aldrig fel om det gäller att orka för sitt barns skull. blir du riktigt sjuk igen så har ju din son bara sin far som orkar. prata med din läkare om detta o hör vad h*n tycker. kanske du behöver samtalskontakt för att orka också? finns här o stöttat så mycket du vill. du kan även inboxa mig om du vill prata mer privat.
  • susye
    Äldre 27 Feb 16:36
    #11
    Cherrybaby skrev 2010-02-27 05:54:21 följande:
    Är helt slutkörd. Självskadetankarna och självmordstankarna växer i huvudet på mig. Min sambo insåg igår att jag var sjuk påriktigt och övervägde att lämna mig pågrund av min sjukdom. Det känns inte som att någon vill ha mig, veta av mig. Jag vill egentligen bara dö just nu, ringt till psyket och dom säger att "ja men sånt där brukar gå över".. sånt här går inte över! Jag fattar ingenting. Ville bara skriva av mig lite grann, vet inte vem jag ska prata med den här tiden på dygnet.
    gumman då livet är inte lätt. o att din sambo reagerar som han gör tycker jag är lite elakt. att vilja lämna dig bara för att han inser att du är sjuk. du är väl samma person som innan han insåg det. men sen är det inte lätt att leva med en bipolär person det förstår jag ju. ge inte upp. psyks sätt att behandla dig då du ringer o talar om att du har självmordstankar etc är helt fel. de får inte svara dig som de gör utan de måste be dig komma dit så de kan bedömma dig o se hur dåligt du mår. ring igen eller åk bara dit om du får allt för mörka tankar. blev själv behandlad så en gång då jag ringde akut att hon tyckte att jag skulle vända mig till vårdcentralen. men jag gav mig inte så jag fick komma dit o blev då akut inlagd sen då de bedömde att jag mådde så pass dåligt o ville skada mig själv. då jag berättade på avdelningen hur jag blivit bemött i telefonen så blev de helt vansinniga. säger en person att den vill skada sig själv eller ta livet av sig så måste de få komma dit akut. ge dig inte utan se till att få hjälp innan du gör nått dumt. styrkekramar
  • susye
    Äldre 28 Feb 22:13
    #14

    Maia: underbart att höra att det har vänt o att du nu kan njuta av din lille son.hHar tänkt så mycket på dig o på hur det har gått för dig.

  • susye
    Äldre 4 Mar 11:10
    #25
    Cherrybaby skrev 2010-03-04 00:00:56 följande:
    du är så fin, tack. for till akuten och blev inlaggd, skrev dock ut mig igår för att jag inte ville vara där längre. nu sitter jag hemma själv och vill göra illa mig igen, ringde avdelningen och dom bad mig ta mina lugnande och ringa igen om det var något. pratat i telefon med folk i flera timmar för att försöka bli lugn. det räcker ett tag men inte länge. vad hemskt av dom att behandla dig på det viset, jag hatar när psyk gör så, skönt att man kan åka till akuten och bli tagen på allvar i alla fall. blir nog behandlingshem trots allt, sa ju nej till platsen först, men nu ser jag kanske inte så många andra utvägar. vill helst klara mig själv, vill börja må bättre av mig själv, vill bara "ta tag i mig själv" men det går ju inte...... hur mår du? <3
    gumman då jag tycker du gör helt rätt i att åka till behandlinsghemmet. ibland måste man inse att man inte fixar saker själv utan msåte ha hjälp. det är en styrka att inse det o ingen svaghet. bra att du åkte till akuten men du måste åka dit igen om dina självdestruktiva tankar blir för starka.
  • susye
    Äldre 8 Mar 07:49
    #30
    MariaKsk88 skrev 2010-03-04 13:15:03 följande:
    Här kommer jag o stör.. har ingen att prata med som förstår. Jag har hamnat i en djup depression igen och orkar inte med någon jäkla samtalskontakt. Jag gick aldrig idag.. har börjat medicinera igen men jag hade så mkt mediciner förut att det kommer ta evigheter att komma upp i mina "normala" doser igen :( Jag har fått en massa terapi, mediciner, ECT osv men har mått så här i 10 år. Jag vill bara vara hemma o titta på TV o vänta tills den här depressionen försvinner, men nu vet min läkare o ssk att jag mår dåligt o att jag inte vill gå dit.. Fan alltså. Jävla pissdepression som ALLTID kommer tillbaka!! :'( Jag vill inte leva så här men ingenting fungerar!!
    usch då vad jobbigt för dig. men du det är bra att din läkare o sjuksköterska vet om hur du mår nu. samtal måste du kanske gå på för att ta dig ur detta. ibland funkar det ju inte att bara "vänta" ut det liksom.
Svar på tråden Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2