Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

Missade ju detta inlägget du gjorde, ibland är jag lite... disträ...
men vad glad jag blir att du fick sova en stund. Det gör lite för måendet iallafall, eller tror jag iallafall, jag har ju en sömnsjukdom så jag gissar att andra har det likadant, att de mår ännu sämre om de får sova mindre....

förlåt att jag gnäller, jag vill så gärna vara ett stöd och ha min fasad som låtsas vara stark, men ni i tråden är de enda som finns i min värld som fattar hur man kan ha det.

Hatar min mamma just nu, för jag saknar min lillebror, jag har fan inte fått träffa honom på 8 år mer än 30 minuter. Jävla kärring, jag hatar henne, hur kan man vara så elak att man ljuger och hittar på och hotar och skit? Och håller isär två syskon?

Han fyller 18 i december och .. min mamma är bara hemsk. lång historia kort, hon berättade först när jag var 14 ca att min "pappa" som jag bodde med inte var min pappa.

När jag fyllde 18 år, 20 minuter efter 12slaget på natten slängde hon ut mig för att jag röstade blått, inte rött... hon berättade aldrig vem pappa var men jag hittade honom nästan exakt en månad efter jag fyllde 18! Då fick jag 4(!!!) nya syskon, pappa är världens snällaste.

SJuk grej: i 5-6 år bodde jag alltså granne med min riktiga farfar, men mamma ljög om att pappa var våldsam och den familjen var dpålig.

Mamma anm'älde mig när hon slängt ut mig iallafall för att jag skulle knarka, jag fick gå till socialen och göra drogtester, allting var negativt såklart, men hon stod på sig, ljög om att min pappa skulle ha sagt att han inte orkade ha kontakt med mig nu för att jag var så hemsk(!)

Jag försökte besöka min bror på hans skola, min gamla skola, lärarna känner mig, så de sa som det var: om de såg mig skulle de ringa polisen eller min mamma som i sin tur skulle ringa polisen, jag var 18 och visste inte att det var tomma hot men mina gamla lärare ringde såklart inte, de tyckte synd om oss.

Min mamma har pratat ner mig inför mormor och morfar så de vägrar kontakt med. Min styvpappa får inte ha kontakt med mig.

Och detta var 8 år sen och just idag blossade det upp igen. Fan....

Det blev inte ens kort....

Jag knarkar inte, jag har köpt ett hus, jag har gift mig, jag har ett heltidsjobb och två diagnoser. Inget jag gör kommer någonsin duga. Jag har 5 eller 6 kort på mig sedan innan jag var 18 år, resten har hon slängt säger hon.

Jag ringde henne för ett halvår sen...sa att jag saknade henne och lillebror ocjh allt, hon sa: vi saknar inte dig, vi har glömt dig och vi vill inte ha kontakt mer med dig.

Tack mamma. verkligen.

narkolpsi, och jag borde sovamen kom på ljusa iden att ta fram datornm igen, efter att ha tagit stilnoct. smrt.

Håller med. Det göms alltför ofta undan och man får inte den hjälp som behövs på riktigt, alltså inte bara piller. Statistiken är alltför bevisande att det är verkligt och en del till slut inte orkar..

Kramar till din änglason. Han vilar i frid.

Tycker inte om idag. Vet inte vilket humör jag är på. La mig att sova när jag lagt lillen för fm-vila. Är bara trött hela tiden och känner mig håglös, energilös. Känns som jag är i en svacka igen. Det har gått så väldans upp och ner för mig en lång tid nu men så här trött har jag inte varit ens under mina nerperioder. Är rädd att hamna längre ner, ska ju snart vara hemma med sonen i 4 veckor och behöver ju orka leka, läsa och sköta om honom. Undrar om det kan vara en bieffekt av att vi höjt lamotriginen?
De funderar även på att minska dosen antidepp. Känns inte alls kul att de ska börja mixtra med medicinerna igen men, jag har ju inte haft det bra under lång tid nu. Haft mycket utåtriktade aggressioner och mycket hypomana/maniska faser.

Jag svamlar bara. Försöker vakna till och väntar på att sonen ska vakna. Han har sovit klart snart tror jag. Sambon verkar ha åkt på förkylningen också nu och då blir ju ansvaret större för mig gällande sonen.

Vill bara få vara ifred och sova.