• susye

    Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

    Wicke skrev 2010-06-21 19:26:22 följande:
    Det finns inte mycket att säga som gör det bra. Jag känner massor med dig men kan ändå inte förstå hur jag skulle känna om det var mig det drabbade. Många kramar til dig!
    & trevligt att få lära känna TS
    tack för stödet
    ska bli trevligt att lära känna dig också
  • susye

    Stealth: försök att fokusera på nått annat än grannarna. finns människor som går bakom ryggen på en o inte vågar säga nått rakt i ansiktet på en. o hur många sjuka facebooksidor finns det egentligen inte. gå inte in o läs där är mitt råd. har du/ni pratat med styrelsen o förklarat varför det är som det är? o du hat är en destruktiv känsla o de är inte värda att hatas så som sagt fokus på det positva du skrev upp. kram

  • susye

    Verkar bli en natt utan sömn igen
    Ångest, sorg, smärta, saknad
    Så rädd att min sorg ska övergå till en bipolär djup depression
    Får inte ske då mina andra barn behöver mig nu
    Hur gör jag för att motverka det?
    Jag vet att ni inga svar har.
    Öser bara ur  migm ina känslor

  • susye
    Maia skrev 2010-06-22 05:42:18 följande:
    Hjärtat,
    jag har inga bra råd att ge dig som du vet.
    Har du tät kontakt med läkare och psykolog? När skulle den där gruppen återupptas?
    Visst, dina andra barn behöver dig men du kan inte axla bördan själv utan nån att luta dig mot också.
    Kanske skulle försöka med lite mediciner bara för ett tag för att döva lite genom den här fasen och ta hand om den riktiga sorgen när du är redo och har trygghet runt dig..?

    Önskar vi bodde i samma stad, då skulle jag komma och lyssna, hålla om dig och bara ta hand om dig så gott jag kunde.

    Hoppas du fått sova nåt iaf. Jag är så orolig för dig att, som du säger, ska hamna i en bipolär depression. Du måste ha stöd nånstans ifrån. Motverka innan.

    Massa kramar!
    jag har komtakt med min terapeut när jag orkar o vill just nu. orkar vissa dagar inte ut men det finns ju telefon.
    om det är anhöriggruppen du menar så börjar inte den förän i september igen.
    lyckades somna sen vid halv 4 o har faktiskt sovit ända tills nyss.
    länge sen man sov så länge.
    du är så snäll  go vet du det?
    tacksam för allt stöd du ger mig
  • susye
    Maia skrev 2010-06-22 05:47:05 följande:
    Lade mig sent igår med förhoppning att få sova till åtminstone 06. Naturligtvis vakna jag 3, var upp en stund och lade mig sen igen och somnde om. Jodå, sonen vaknr 05, på sitt vackraste humör. :/
    Jag har dessutom åkt på hans förkylning. Huvudvärk, ont i halsen och hostig.
    Jag som hade planerat den här dagen så väl.  
    krya på dig gumman
  • susye

    Wicke: jag har ett mycket bra socialt nätverk runt mig med en underbar familj (mina 2 barn på jorden, mina föräldrar o min bror med familj). har även allt stöd jag vill från psykiatrin

  • susye
    Wicke skrev 2010-06-22 06:44:38 följande:
    Jag sover ingenting längre och mat minns jag inte när jag lagade. Det är tur att Liten går på förskolan hela dagarna när jag jobbar så att han äter där. :-/
    För övrigt gillar jag läget nu, inget knas idag eller denna veckan änu, jag vet att det bara är tisdag men ändå
    Jobbet funkar och jag har det lugnt just nu. Skobbade dock i fredags eftersom torsdagen var katastrof. Denna våren har varit skit och början av sommaren också. Jag har lovat mig själv att ta upp kontakt med psyk igen men jag verkar inte riktigt få tummen ur även om jag verkligen vill. Precis som med allt annat. Den där jäkla tummen.

    Dessutom känner jag att det kan vara läge att söka för mittenkillen som har noll i sömnbehov, knappt äter och har energi över till tusen. Jag, förmodligen förskolan men inte hans pappa misstänker adhd. är det någon som har erfarenhet av utredning kring det vad gäller barn? Han är bara 6,5 år så jag tycker han är liten men å andra sidan, det kanske är bra ju tidigare man drar igång?

    Massor av sol på er !!
    mitt enda råd till dig är att om du har minsta lilla misstanke på adhd försök få till en utredning NU. ju tidiagre han i så fall får diagnos ju bättre stöd o hjälp kan han få i skolan. min son (han som inte är i livet nu ) fick diagnosen som 19 åring o hade då haft en överjävlig skolgång utan nått stöd alls.
  • susye
    Stealth skrev 2010-06-22 09:53:00 följande:
    Ös ur dig, det kan vara det som gör skillnaden att man orkar, få ur det ur dig bara, stäng inte in all sorg för då exploderar man tillslut. får du inga sömntabletter?

    Säg till om det finns något jag eller någon annan kan göra för att få dig att må lite bättre, lova att säga till Hjärta{#emotions_dlg.flower} kram
    jo jag får sömntabletter (om jag nu vill ta dem vilket jag oftast inte vill, fel jag vet) men då tankarna o smärtan drar igång på högvarv innan de hinner få effekt så har de ingen effekt för då fastnar jag i de tankarna o då kan inget rubba dem. finns INGET som kan distrahera då. har försökt allt. smärtan är ju enorm jämt o han är med mig i varje andetag men ibland (o oftast på kvällar o nätter) blir smärtan outhärdlig. allt har nog inte sjunkit in än heller då det ju är så nyligen.
  • susye
    Maia skrev 2010-06-22 13:32:33 följande:
    Är såå trött! Iom att jag är inne i en svacka så skulle jag behöva mer sömn. Försökte vila förut men sonen bara ryckte i dörrhandtaget, tog sig in med sambon springandes efter. Sonen grät mycket och till slut gav jag upp. Det värsta är väl att lillen går på överenergi, han är trött men vägrar att vila.
    Har lagt i en tvätt och funderar på att baka, måste hålla mig igång. Han ska få ett litet mellanmål snart och sen är det middag. Sambon kan inte riktigt ta lillen med sig hemmifrån heller då vi hoppas på att han ska ta sin vila nån gång plus att sambon ska på möte sen.

    Är så irriterad på sonen och försöker verkligen tackla det men det går inte så bra.  
    det är tufft att vara småbarnsförälder o ändå tuffare då man själv inte mår bra. det enda jag kan göra är att skicka en hel hög kramar o hoppas på att lillen vilar en stund snart så du får lite lugnt en stund o kan vila du med
  • susye
    Maia skrev 2010-06-22 14:55:31 följande:
    Det handlar ju om att ge och ta. Just nu behöver du ta och få extra stöd. Du har alltid funnits här för mig och andra som är i tråden. Nu är det min/vår tur att stötta dig. Bara ta, utan dåligt samvete. Plus att det är lättare att stötta dig som vet att det inte är alltid jag orkar svra direkt när jag själv mår dåligt.

    Kramar
    jovisst handlar detom att ge o ta o jag är tacksam för allt stöd jag får.
    men jag är i grund o botten en människa som hellre ger än får så det är lite svårt för mig att acceptera att jag måste ta emot så mycket just nu. men  har ju inget val så jag har tyvärr fått lära mig snabbt.
    ingen fara om du inte svarar, jag om nån förstår ju varför för jag vet ju att du bryr dig om mig.

    jobbigt med ditt ätsug. kan det hänga ihop med hur du mår om du får mer sug? jag vet att i perioder då jag varit djupt nere har jag tröst o hetsätit enorm. som nån slags ånegstlindrare
Svar på tråden Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2