Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

Du fick en ursäkt men du kunde inte ta den. Om detta var din nödventil, så tycker jag att du skall vända dig hit när och hur som du bäst önskar. Jag gav dig ett tips och berättade hur de har vart för mig med min självkänsla. Jag har själv gått hos en beteendevetare och psykolog. Att man inte skall görmma sig barkom sin diagnos skrev jag bara för att allt beror inte på sjukdomen utan de kan vara människan bakom som haft en låg självkänsla med med  sig pga annat. SOm sagt alla är olika och har olika åsikter. Alla kan inte svara precis efter en mall.

Har du någon kontaktperson att vända dig till förutom terapeuten? Jag har en kontaktperson men vi ses bara när jag har behov av de. Oftast räcker de med att jag ringer och får höra hennes råd så vänder de för mig och jag kommer på rätt köl igen. Har även en grupp med bipolära, en studiecirkel, som jag brukar träffa ibland, var med mera förut, för några år sedan. Jobbar du eller är du sjukskriven, pluggar?

Nej, ingen kontaktperson, ingen grupp för bipolära än vad jag vet, terapeuten skulle kolla upp det, men bor i en liten stad så det är inte säkert att det finns nått sånt här. Jag har oftast svårt att öppna mig för folk, att säga att jag mår dåligt, jag har alltid varit den starka och klarat mig själv, 3 år sen det brast och jag va tvungen att be om hjälp så det är fortfarande lite nytt därför e jag glad att denna tråd finns just nu :)

Jag är nog lite av din motsats, har lätt att prata om problem men önskar ibland att jag tog saker mera med mig själv innan jag berättade om saker för andra. Har lärt mig genom beteendevetare och psykolog att de inte är så hemskt att känna efter själv först och tänka igenom innan man delger andra. Hoppas verkligen att terapeuten hittar nån studiecirkel. Verkar inte vara så många aktiva i denna tråd, eller har jag fel?

hallå jag ahr inte startat denna tråd för att det ska bli en massa tjaft.
ber en person om ursäkt så ska man ta emot den.
vi är alla bara människor o i olika faser i måendet så det är lätt att det blir missförstånd.
bättre att reda ut det än att hota med att lämna tråden.
ALLA som är här har rätt att vara här o ger man råd så gör man det inte för att vara elak utan för att hjälpa.
tjafsas det mer här så får jag dra mig undan ett tag (INTE lämna tråden) för jag orkar inte läsa om sånt nu mitt i min sorg.
jag hoppas det fortsätter vara det klimat det har varit tidiagre i tråden men ber man om råd o svar så får man ta de svara man får då vi alla är olika o har olika erfarenheter. jag ahr själv rått folkmånga ggr här att prata med sin läakre etc då jag känt att detta kan bara proffsen svara på o ingen har blivit sur för det.
red ut det nästa gång för det mesta kan bero på missförstånd.
när man skriver så är det lätt att det blir det.

Jag kan ha lätt att prata om problem, just när jag Inte är nere å behöver det som bäst.
När jag får neråt perioder skriver jag inte ett ord här hehe så mycket jag skriver nu har jag inte skrivit på länge, jag får mina perioder. Tråden är aktiv periodvis, beror väl på hur man mår för tillfället antar jag.

Ja de tror jag med. Jag skallläsa igenom alla inlägg, när jag får tid. Men jag antar att alla som skrivit inte är aktiva, tyvärr. Jag är med i tråden i hopp om att få mera erfarenhet av hur de fungerar med graviditet och sedan vakna nätter och att ha barn som bipolär. Har fått några svar tidigare, men är nyfiken på hur flera upplever de.

Oj! Här var det känsligt. Blev förvånad..
ALLA ska ha rtt att ställa sina frågor och alla ska ha rätt att svara på sitt sätt efter egna erfarenheter osv. Ofta kan nåt som skrivs låta hårdare än om man talar i verkligheten.
Som susye säger, detta ska vara ett tryggt forum och har alltid varit. Varför dessa plötsliga bråk/missuppfattningar? Gör mig lite irriterad faktiskt. När tom TS vill backa undan ett steg så får ni respektera vad hon skriver och sluta tjafs.

Vad är det här för barn farsoner!? Ni som tjafsar, ge er nu eller backa ur tråden ett tag, tills ni känner er mogna att respektera andras åsikter, frågor och svar.
Förlåt att jag skriver så långt om detta men jag kan inte komma på att det varit så förut. Detta SKA vara en trygg plats. Inte en fl-tråd där folk tjafsar hej vilt.

Vill bara tillägga, utan att ta nåns parti att, jag skriver ofta här när jag mår dåligt. Det är en stöttning att få lite  feedback osv. Man ska kunna skriva här när man är manisk, deppig och stabil.

Slut med det. "skaka hand" och gå vidare. Ingen ska behöva lämna tråden.

 jag har ju 6 barn från 5-23 kan säga att stundtals var det tufft, var dessutom singel mesta tiden då jag har svårt att stanna kvar i en relation, det va ett s k till å från förhållande. Jag visste inget om sjukdommar, trodde alltid att det va mig det va fel på. (också en taskig barndom). Nätterna kunde vara för jävliga och fick jag inte sova var det skitjobbigt, men jag har som tur var haft rätt snälla ungar som aldrig haft kolik eller nått sånt.
Du har fördelen att vara beredd och kanske har ett kontaktnät runt dig. Graviditeterna har varit underbara, inga problem där. Sen jag sökte hjälp har det varit lättare att hantera problem, fått bättre tålamod mm Vet att det är superviktigt med sömnen så där gäller det att ha fasta rutiner när man lägger sig å går upp, barnen fick lära sig rutiner från början och då var det lättare att lägga dom också. När jag har haft de värsta perioderna, typ varit xtra irriterad (på allt) så är jag alltid noga med att prata med barnen efteråt (om man typ bråkat) tror det är viktigt att inte dom får ta på sig något, om dom nu inte gjort nått riktigt fel vill säga, men då får dom också prata om det och vi försöker komma fram till varför det blev som det blev och hur det kan bli bättre.

Missfighter: 6 barn!!!  Låter onekligen som att du har massos av erfarenhet på de området, känns skönt att veta om jag har mera frågor senare.

Maia: Roligt att vi har så många fredsmäklare här inne som skall uppfostra oss andra. Nu var ju detta överspelat så de känns lite onödigt att komma in dagen efter med pekpinnan när de inte är några problem kvar. Susie var själv på henne medrådet att gå till läkare och jag såg inte de inlägget förens senare. Så jag trodde de bara var mig hon reagerade emot vilket de inte var. Susie gav liknande svar som mig angående självkänslan, jag har bett om ursäkt att jag inte menade något illa, jag har förklarat hur jag tänkte.