Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

Maia

Äldre 5 May 21:57
1601 svar

Citera Återställ Anmäl

Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

Wicke skrev 2010-05-05 20:49:44 följande:
Läste om ditt 2009 förut i tråden och ja, vad ska man säga...värdefullt att du kämpar på, hittar ljusglimtar och har vilja (kanske inte alltid, vem har det? men kanske tillräckligt?)...men vilket år du måste haft?! Missade om det var då man förstod att du var bipolär eller om det var tidigare?
Minns inte. Jag tror att jag fick diagnosen bipolär när jag var gravid -08...eller var det strx efter..?...eller före?
Fick diagnosen borderline när jag var inlagd nån gång förra året. Hade tydligen samtal med läkaren om det men minns ingenting. :/
Jag förstår att du inte vill knapra piller, vill egentligen inte jag heller men har fått inse fakta, jag måste ha dem.
Maia

Äldre 5 May 21:58
#495

Citera Återställ Anmäl

Stealth skrev 2010-05-05 20:54:25 följande:
Vad är det för idiot som jobbade där *kramar om* hej igen alla, ni kan nog gissa vem jag är, jag har vart med tidigare i tråden och har bara bytt namn
Jag vet inte.
Maia

Äldre 6 May 06:09
#498

Citera Återställ Anmäl

TigerLily; helt sjukt att han skickade hem dig i det skicket plus inte hade koll på(eller ville ha koll) att du börjat ny medicin som kan ge såna biverkningar.

Hoppas du mår bättre idag. Kan du kontakta din egen läkare så han kan ha koll på om det är biverkningar eller inte? Sånt behöver följas upp.
Ha det bra och ta det lugnt nu.Kramar!
Maia

Äldre 6 May 07:24
#500

Citera Återställ Anmäl

Idag ska jag till Gemet sista dagen för veckan. Det är faktiskt skönt att göra nåt men guuud vad trött jag är efteråt. Jag är för tillfället i köket innan cafét öppnar och igår när jag kom så sa de att det var bra att jag ville vara i köket igen för det skulle bli sressigt då de var kort av personal och hade även ett par beställningar till möten. Oj då, tänkte jag. Ska jag verkligen klara stressen som kök ofta innebär... Det var ju inte i närheten av vad jag kallar stress! Vi hade tid att stå och småprata osv. Om det är det de kallar stress så vet jag inte vad jag ska kalla stressen i mina tidigare arbeten. *lol* Blev nästan irriterad då jag var uppvarvad och kände mig snuvad på konfekten.

Nästa vecka ska jag gå 5h/dag 3dar/vecka. Kommer ju vara dödstrött och dessutom extremt uttråkad om det inte händer mer än det gjort den här veckan.
Jag hatar att stå sysslolös! Det är väl lite det som är meningen med det här stället, de ska inte vara för beroende på att jag ska orka men jag blir galen om det inte händer nåt konstant. Kanske kan höra med dem om jag kan vara på 2 stationer per dag så jag kan springa lite emellan.
Tanken är ju att jag ska lära mig att inte bli hypoman i arbetet men jag kan inte ta det lugnt och bara lulla!
Maia

Äldre 6 May 07:57
#502

Citera Återställ Anmäl

TigerLily skrev 2010-05-06 07:27:52 följande:
kul att du verkar trivas endå! Har du trevliga arbetskamrater där?
Ja, dom är super!!
Maia

Äldre 6 May 12:29
#504

Citera Återställ Anmäl

TigerLily skrev 2010-05-06 07:24:48 följande:
Och jag sa till honom bokstavligt talat att jag var livrädd för att svackorna skulle bli djupare och att jag i ren panik skulle slänga mig framför ett tåg eller nått. Inte att jag PLANERADE att ta mitt liv, för jag vill inte dö, har ju barnen, men att det skrämde mig så mitt mående som pendlande nått så vidrigt grymt sista dygnet och bara escalerade... och så skickar han bara hem mig. endå. Mitt i natten. Ensam. .
Det är tjänstefel så det skriker om det! Mår man så dåligt ska man bli inlagd för är humöret så pendlande att du säger att du i ren panik skulle kunna göra nåt sånt så ska det tas väldigt allvarligt på. Risken finns faktiskt att man får en knäpp och inte vet vad man gör.
Maia

Äldre 6 May 18:23
#507

Citera Återställ Anmäl

TigerLily skrev 2010-05-06 12:44:20 följande:
kan jag anmäla honom för tjänstefel?
Undrar faktiskt om du inte kan det... Måste ju finnas nån man kan ringa och anmäla klagomål om inte annat.
Jag vet dock inte hur eller vart man ska vända sig.
Hur mår du idag då?
Maia

Äldre 6 May 18:34
#508

Citera Återställ Anmäl

Satt ju här imorse och klagade över att det är för lugnt på stället jag är nu. Jag var riktigt hypoman och sprang runt som en galning här hemma, rotade fram skor ur stora kartongen och sket i att lägga tillbaka de andra osv osv, ja ni fattar. Kommer till ssk för att hämta medicin och är riktigt uppvarvad och irriterad att det är ett så jävla mesigt ställe jag hamnat på. Bla bla bla!

Kommer till Gemet och det första jag gör är att rycka tag i en av arbetsledarna som även hämtade den köksansvarige så vi skulle sitta tillsammans och prata. Jag ville ha mer ansvar, mer kontroll och helt enkelt mer att göra. Sa att jag fattade inte vad jag gjorde där när man bara får stå och rulla tummarna!! De var vänliga, svarade lugnt och sansat och samtalet i sig var bra. Till slut sa jag att nej, nu går vi och sätter igång.
Fick i uppgift att städa ur kylen och det fick mig faktiskt att varva ner. Sa till köksansvarige sen att hon nog hade bevittnat hur jag är när jag är hypoman och på väg att bli hysterisk=panikattack. Nu lyckades detta hindras för att de var så lugna och sakliga med mig.
Herregud! Vad ska det bli av mig? Vad tusan kommer jag klara i framtiden?? Nu är jag iaf ledig i 3 dar så ska försöka mysa med lillen.
Maia

Äldre 6 May 19:09
#510

Citera Återställ Anmäl

Lade detta inlägg i en annan tråd men tror det passar bättre här.

Idag har sambon varit på dåligt humör sen jag kom hem. Jag vet inte hur jag ska bete mig. Antingen fjäskar jag för honom eller så, som idag, blir jag förbannad och vill inte ha med honom att göra. Gick och la mig och sov några timmar, sen var det dags att göra sonen klar för kvällen och nu sover han och sambon och jag sitter på skilda håll som vanligt.
Mina diagnoser börjar ta över mig igen nu. Jag avskyr sambon och vill bara dra men vet inte om det är rätt eller fel. Stannar av rädsla för att ta fel beslut... Vet inte vad jag ska ta mig till för det är väldigt påfrestande att känna nästan äckel för den jag bor med och jag tror att jag egentligen älskar honom. Han dumförklarar mig, tex idag så frågade jag om det var ok att jag köpte lite smågodis. (vi har väldigt ansträngd ekonomi nu, därför fråga jag) Ja, sa han, men inte lakrits. Blev sur och sa att jag visst ska ha det och då började han bli skitirriterad på mig. Jag får huvudvärk om jag äter lakrits för mycket men det är väl för fan mitt beslut, jag är ingen jävla barnunge som ska göra som pappa säger!
Känns som jag börjar komma ur den förvirrade gråzonen som jag inte kan handskas med och är tillbaka i mitt svart-vitt tänkande. Jag avskyr min sambo, pappan till mitt barn. Jag vill inte vara med honom längre. Jag föraktar honom! Han är en lite smula på golvet som jag skulle dammsuga upp!
Mitt huvud är i kaos och jag mår skit!! Han kan inte fatta det... Han muckar på mig som att han vill bråka och säger att jag har börjat bli kaxig som jag var förut när jag var destruktiv osv. Sluta lägga dig i och trigga mig!!!
Jag vill ha bort honom, jag vill gråta jag vill vara destruktiv jag vill vara ifred utan hans jävla åsikter och jag orkar inte med han och hans löjliga åsikter. Idag sa han att imorgon ska vi köra en ordentlig städdag. Min åsikt då? Jag kanske är jätte nere imorgon? Med lite tur så är jag hyper fast på ett bra sätt men grejen är att han bestämmer att det ska vara så utan minsta tanke på vad jag vill och orkar. Vill han ha en städdag så visst men dra inte in mig ofrivilligt i skiten!
Maia

Äldre 6 May 19:47
#511

Citera Återställ Anmäl

Nu tappar jag förståndet! Det är kört, fixar inte detta måste lämna honom NU. finns inga alternativ. jag sprängs

«
‹
Sida 18 av 46
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

INNEHÅLL