• Lady Dahmer

    Jo, jag är en manshatare.

    Jag hatar Mannen och allt han står för. Jag hatar könsrollen och allt vad den står för. Det Manliga.

    Jag har blivit utsatt för sexuella kränkningar och övergrepp sen jag var liten.  Inte av en man. Inte av två. Inte av tio. Utan många många många fler. I år. I en livstid. Majoriteten av män jag träffat är svin. Majoriteten av mina vänner har blivit utsatta för sexuella kränkningar och övergrepp. Majoriteten av kvinnor jag haft kontakt med har blivit utsatta för sexuella kränkningar och övergrepp.

    Av NORMALA män med normala liv. De är pappor, makar, vänner - . Inga monster alls. (för ett monster ser man) De är de slags män vars fruar och vänner och barn säger "inte han, han är så snäll så! Inte min man!"

    Jag vet att min bild och mina känslor är färgade av min verklighet och mina erfarenheter, men den vetskapen betyder ingenting. Känslan är ändå där. Jag hatar män. Jag litar inte på dem. Jag blir nervös av dem. De skrämmer och hotar mig.

    Det positiva är dock att detta gjort mig mer övertygad genusförespråkare. Könsroller och könsbunden fostran skapar offer och förövare. Män fostras att vara sexuellt aggressiva, att de ska ta för sig, ragga, inte ta ett nej, de fostras även att vara starka och kraftfulla. Kvinnor fostras att vara passiva sexuellt, att ta emot, att passa upp, att säga ja.

    Och det förlorar vi alla på.
    Confessions of a Neurotic Attentionwhore - ladydahmer.blogg.se/
    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-02-25 10:03
    jag har skrivit lite mer om just hur vi fostrar pojkar till förövare och flickor till tacksamma offer här:

    www.familjeliv.se/Forum-5-109/m50899574.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-02 19:10
    För er som är extra tröga, saknar läsförståelse eller helt enkelt inte läst ts ordentligt:

    Jag hatar inte individer. Jag går inte runt och är arg hela dagarna eller blänger på och hatar varje karl jag träffar.

    Jag skiljer på den enskilda mannen och Mannen/kollektivet/mansrollen.

    Jag hatar inte människor pga kön. jag hatar mansrollen. Könsrollen. Män är inte sin könsroll. Det är inlärt beteende. En social konstruktion.

    -----------

    tips! klicka på (visa endast) bredvid mitt namn och läs mina andra inlägg om nåt är otydligt.
  • Svar på tråden Jo, jag är en manshatare.
  • Lady Dahmer
    NiXxI skrev 2010-03-02 10:14:11 följande:
    Jag kom inte in med någon tro alls utan jag läste det du skrivit i TS, att du hatar mannen och allt han står för (etc etc).Sedan att du går vidare på att det nu är mansrollen du hatar gör väl ingen större skillnad i din TS, då kanske du bör ta bort din TS eller omformulera den.
    Jag valde en provokativ TS för att det drar till sig läsare. Men jag hoppades ju givetvis att de flesta skulle läsa HELA ts innan de gav sig in i diskussionen. Jag vill ju absolut inte ta bort den, då försvinner 59 sidors diskussion.
    NiXxI skrev 2010-03-02 10:14:11 följande:
    På vilket sätt känner du att duhar förklarat det annorlunda?För om det nu är mansrollen du hatar, på vilket sätt anser du att det är en mansroll att göra sexuella övergrepp? Eller kränkningar?
    Ah, en fråga. Det skulle ta väldigt lång tid att förklara exakt HUR manrollen i sig bidrar till att skapa förövare, men jag ska kortfattat försöka och hoppas att du förstår hur jag menar ändå.

    Män ska vara tysta och starka. Gråta är omanligt. Att prata ut är omanligt. Osv.

    Ofta när pojkar utsätts för brott, sexuella eller våldsbrott så uppmuntras de mer (än flickor) att bita ihop. "ta det som en man", hålla det för sig själv. Det är skamligt och tabu. En man som misshandlas av sin fru eller våldtas blir ju nästan utskrattad osv.

    Denna könsroll, denna förväntan på hur män ska vara, i kombination med en taskig fostran och ofta våldsam barndom så kan det slå slint.

    Nåt som de flesta våldsförövare har gemensamt är trauman i barndomen, antingen jobbiga händelser eller misshandel eller nån annan form av vanvård. (nu undantar jag de som har fel i huvudet)

    Men varför är det just män i så fall så blir förövare och inte lika många kvinnor? kvinnor utsätts ju t.ex för mer sexuellt våld som barn än män men ändå så reagerar de olika?

    Det inte är misshandeln och förödmjukelserna i sig som gör ett oskyldigt barn till ett monster. I stället är det tvånget att förtränga gärningarna som förvandlar personligheten.  Alice Miller kallade det för själamord.

    Pojkar får inte gråta, prata ut om sina känslor på samma sätt som flickor. Flickor tillåts sörja, vara ledsna, visa känslor och kan på så sätt bearbeta sina upplevelser. 

    Pojkarna är tvugna att hitta andra sätt att hantera sina upplevelser på och ett av de sätten är ilska och ibland även att ta på sig skulden "jag gillade det, det var mitt fel" . (och därmed är risken för att de ska upprepa beteendet större)

    Pojkar förväntas även lösa sina problem genom att vara fysiska (det är socialt acceptabelt för män att slåss eller visa ilska utåt) medans kvinnor förväntas bete sig ordentligt. Pojkar blir utåtagerande medans flickor väljer att vända sig inåt. (blir självdestruktiva
    NiXxI skrev 2010-03-02 10:14:11 följande:
    Det är nog mest ditt hat som är svårt för mig att förstå, å andra sidan förstår vi inte alltid alla i vår omgivning. Vissa väljer då att göra det till en fördom, andra väljer att gå vidare.Så, som sagt var, du får gärna vara manshatare och ilsk och jag får gärna tycka synd om dig.Vi kommer ändå ingen vart någon av oss i våra olika åsikter.
    Jag hatar inte individer. Jag går inte runt och är arg hela dagarna eller blänger på varje karl jag träffar. Jag kan erkänna att jag kan bli osäker och misstänksam när jag möter okända män - men det är ganska vanligt att kvinnor blir det.

    Jag skiljer på den enskilda mannen och Mannen/kollektivet/mansrollen. Jag har massvis med vänner som är män. Jag är gift med en man och jag har två bröder.
    Gillar du mina inlägg? Läs min blogg! - ladydahmer.blogg.se/
  • DrKejs
    Lady Dahmer skrev 2010-03-02 09:53:36 följande:
    och? och det betyder att jag tycker att alla mammor som är hemma gör fel? det är väldigt svårt att föra en diskussion med nån som drar egna slutsatser och fabulerar fritt ur fantasin.
    Haha! Ser du verkligen inte att du behandlar dig själv enligt en mall men andra enligt en annan mall?
    Du hatar könsrollerna men tycker att de är bra så länge de gynnar dig.
    Du gör ett eget val att vara hemma men om andra gör det så beror det på könsrollerna, inte på det egna valet.
    Fortsätt, det här var riktigt intressant.
  • Triskele
    TessaS skrev 2010-03-02 08:04:11 följande:
    Men om könet är ointressant varför detta manshat? Varför är det då så viktigt att hata män/mansrollen/det som män står för om det inte är könet som är viktigt? Är det inte bättre att hata förövaren inte bara det kön han/hon råkar tillhöra? Jag hatar de som utsätter. punkt... oavsett om det är man eller kvinna eller mittemellan. Jag hatar de som skuldbelägger. punkt... oavsett om det är man eller kvinna eller mittemellen. Den som utsatte mig var en man, de som skuldbelägger mig är kvinnor (notera var plural dyker upp). Skulle man gå på vilka som är flest så skulle jag hatar mitt egna kön mest...
    Men var ser du att jag skulle ha något manshat?
    Jag hatar könsrollerna jämlikt, jag tycker dom är förkastliga företeelser som borde försvinna.
    Jag känner ofta mer ilska gentemot omgivningen som inte lagt sig i än gentemot enskilda förövare faktiskt.
    Men jag förstår varifrån TS kommer, vad hon menar med sina inlägg.
    Den förståelsen gör inte att jag anammar detta tänkesätt, men jag förstår och relaterar till det.
  • Lady Dahmer
    DrKejs skrev 2010-03-02 10:32:15 följande:
    Haha! Ser du verkligen inte att du behandlar dig själv enligt en mall men andra enligt en annan mall? Du hatar könsrollerna men tycker att de är bra så länge de gynnar dig. Du gör ett eget val att vara hemma men om andra gör det så beror det på könsrollerna, inte på det egna valet. Fortsätt, det här var riktigt intressant.
    Alla traditionellt manliga och kvinnliga egenskaper är inte dåliga. Det dåliga är att vi har olika förväntningar på män och kvinnor, pojkar och flickor.

    Det är helt ok för kvinnor att vara hemma och män att jobba, och tvärtom. Du antar så mycket. det är tröttsamt.

    Dock så är jag övertygad om att det är min könsstereotypa fostran (och mannens) som har lett till att vi gjort de val vi gör. Jag tror INTE det är en slump att maken jobbar väldigt hårt, känner stress över att familjen överlever osv -  och att jag inte har större ambitioner än att skaffa barn. Osv.
    Gillar du mina inlägg? Läs min blogg! - ladydahmer.blogg.se/
  • Triskele
    Lady Dahmer skrev 2010-03-02 09:50:13 följande:
    jo drar man saker ur sitt sammanhang så kan man få det att betyda vadsomhelst. Inte speciellt schysst diskussionsteknik dock.
    Dock en vanligt förekommande sådan i denna tråd. ;)
  • Lady Dahmer
    Triskele skrev 2010-03-02 10:34:16 följande:
    Men var ser du att jag skulle ha något manshat? Jag hatar könsrollerna jämlikt, jag tycker dom är förkastliga företeelser som borde försvinna. Jag känner ofta mer ilska gentemot omgivningen som inte lagt sig i än gentemot enskilda förövare faktiskt. Men jag förstår varifrån TS kommer, vad hon menar med sina inlägg. Den förståelsen gör inte att jag anammar detta tänkesätt, men jag förstår och relaterar till det.
    jag hatar faktiskt kvinnorollen lika mycket. ibland mer eftersom att den skapar offer. men den HÄR tråden handlar om min rädsla för män. Kanske gör jag en tråd om kvinnor och vår roll snart.
    Gillar du mina inlägg? Läs min blogg! - ladydahmer.blogg.se/
  • TessaS
    Triskele skrev 2010-03-02 10:34:16 följande:
    Men var ser du att jag skulle ha något manshat? Jag hatar könsrollerna jämlikt, jag tycker dom är förkastliga företeelser som borde försvinna. Jag känner ofta mer ilska gentemot omgivningen som inte lagt sig i än gentemot enskilda förövare faktiskt. Men jag förstår varifrån TS kommer, vad hon menar med sina inlägg. Den förståelsen gör inte att jag anammar detta tänkesätt, men jag förstår och relaterar till det.
    Ok, jag har tolkat din inlägg som att du håller med ts i manhatet, men då har jag tolkat det du skriver fel.

    Jag ser dock ingen anledning att hata någon könsroll, för jag ser könsrollen som något annat än bara just den delen av en människa som begår ett brott och/eller övergrepp.
    Jag är inte rädd för män när jag är ute och går själv, jag är rädd att bli överfallen. Idag kan det lika gärna vara av ett gäng rabiata tonårstjejer som av en våldtäktsbenägen man...
  • Triskele
    TessaS skrev 2010-03-02 10:44:09 följande:
    Ok, jag har tolkat din inlägg som att du håller med ts i manhatet, men då har jag tolkat det du skriver fel. Jag ser dock ingen anledning att hata någon könsroll, för jag ser könsrollen som något annat än bara just den delen av en människa som begår ett brott och/eller övergrepp. Jag är inte rädd för män när jag är ute och går själv, jag är rädd att bli överfallen. Idag kan det lika gärna vara av ett gäng rabiata tonårstjejer som av en våldtäktsbenägen man...
    Som jag läst TS så hatar hon mansrollen i första hand, inte män.
    Att hon tar upp sina s.k. förbjudna tankar och luftar dessa i ett separat stycke tyder på att hon inte låter dessa påverka henne i någon större utsträckning.
    Hon erkänner deras existens och går vidare därifrån.
    Jag är inte rädd överhuvudtaget, men jag är beredd att freda mig nuförtiden.
    Den enda som egentligen skrämmer mig nuförtiden är jag själv.
    Däremot är min tillit gentemot främlingar totalt körd i botten, det är den primära skada övergreppen och omgivningens nonchalans lett till.
  • Rochefort 10
    Lady Dahmer skrev 2010-03-02 10:29:24 följande:
    Jag valde en provokativ TS för att det drar till sig läsare. Men jag hoppades ju givetvis att de flesta skulle läsa HELA ts innan de gav sig in i diskussionen. Jag vill ju absolut inte ta bort den, då försvinner 59 sidors diskussion. Ah, en fråga. Det skulle ta väldigt lång tid att förklara exakt HUR manrollen i sig bidrar till att skapa förövare, men jag ska kortfattat försöka och hoppas att du förstår hur jag menar ändå. Män ska vara tysta och starka. Gråta är omanligt. Att prata ut är omanligt. Osv. Ofta när pojkar utsätts för brott, sexuella eller våldsbrott så uppmuntras de mer (än flickor) att bita ihop. "ta det som en man", hålla det för sig själv. Det är skamligt och tabu. En man som misshandlas av sin fru eller våldtas blir ju nästan utskrattad osv. Denna könsroll, denna förväntan på hur män ska vara, i kombination med en taskig fostran och ofta våldsam barndom så kan det slå slint. Nåt som de flesta våldsförövare har gemensamt är trauman i barndomen, antingen jobbiga händelser eller misshandel eller nån annan form av vanvård. (nu undantar jag de som har fel i huvudet) Men varför är det just män i så fall så blir förövare och inte lika många kvinnor? kvinnor utsätts ju t.ex för mer sexuellt våld som barn än män men ändå så reagerar de olika? Det inte är misshandeln och förödmjukelserna i sig som gör ett oskyldigt barn till ett monster. I stället är det tvånget att förtränga gärningarna som förvandlar personligheten.  Alice Miller kallade det för själamord. Pojkar får inte gråta, prata ut om sina känslor på samma sätt som flickor. Flickor tillåts sörja, vara ledsna, visa känslor och kan på så sätt bearbeta sina upplevelser. Pojkarna är tvugna att hitta andra sätt att hantera sina upplevelser på och ett av de sätten är ilska och ibland även att ta på sig skulden "jag gillade det, det var mitt fel" . (och därmed är risken för att de ska upprepa beteendet större)Pojkar förväntas även lösa sina problem genom att vara fysiska (det är socialt acceptabelt för män att slåss eller visa ilska utåt) medans kvinnor förväntas bete sig ordentligt. Pojkar blir utåtagerande medans flickor väljer att vända sig inåt. (blir självdestruktiva Jag hatar inte individer. Jag går inte runt och är arg hela dagarna eller blänger på varje karl jag träffar. Jag kan erkänna att jag kan bli osäker och misstänksam när jag möter okända män - men det är ganska vanligt att kvinnor blir det. Jag skiljer på den enskilda mannen och Mannen/kollektivet/mansrollen. Jag har massvis med vänner som är män. Jag är gift med en man och jag har två bröder.
    Ett nästan ordagrant liknande inlägg skrev du tidigare i debatten, vilket får mig att tro att det är någon annans urpsungliga åsikter du använder dig av, men strunt samma.
    På det inlägget ställde jag en fråga, på vilken jag tror att jag aldrig fick ett svar, det vore mycket intressant om jag fick ett.

    Du skriver att män och kvinnor bearbetar trauman på olika sätt, männen blir aggressiva och kvinnor inåtvända och själdestruktiva, jag utgår från att du gör en grov generalisering här, och det är ok.
    Jag är övertygad om att den olikheten har sin grund i att vi faktiskt sitter på en del biologiska och hormonella skillnader, vilket inte på något sätt berättigar olika maktbeteenden som vädtäkt och misshandel.
    Men så till frågan, männen agerar utåt och blir aggressiva för att de inte "får" gråta. En kvinnas gråt är däremot helt acceptabel vilket borde vara till stor hjälp i bearbetningen av traumat, men hon väljer ändå att vända sig inåt alltför många gånger och bli självdestruktiv. Varför är det då så begärligt att ändra på mäns sätt att bearbeta trauman?

    Missförstå mig inte, självklart tycker jag att en man ska kunna gråta utan att för den sakens skulle behöva känna sig omanlig. Men det verkar ju inte som att der kvinnliga sättet är det ultimata. Jag tycker nog snarare att man skulle få fler kvinnor att utagera sina aggressioner, vilket man kan göra utan att andra människor påverkas.
Svar på tråden Jo, jag är en manshatare.