Låt flickor få vara flickor, och pojkar få vara pojkar!

Jag försöker så gott jag kan att vara "könsneutral" kring mina barn, angående kläder, lekar och vad det nu kan tänkas vara.

Mitt äldsta barn är 2,5 och han är superduktig på fotboll. Klart jag uppmuntrar det. Sen gillar han att ha nagellack, och han får själv välja färg. (brukar bli svart på en fot och rosa på en annan..) Han har precis slutat med blöja, och häromdagen hade han med sig extra kalsonger till dagis.. i en (fejk)gucci-handväska. (Han ville ha en handväska när hans storasyster hade en, så han fick min gamla). Han busar och skojar med killarna på dagis, och han älskar Pippi Långstrump.
Han är liksom 2,5 och vet inte vad flickigt och pojkigt är. Och jag ska göra mitt bästa att inte skilja på just flickigt/pojkigt.

Sen tycker jag att det är svårt att hålla mig borta från rosa fina Hello Kitty-klänningar till min dotter (10 mån), men hon får oxå ärva mycket av storebrorsan. Sen får jag se hur hon blir när hon är äldre, kanske blir en riktig dockmamma, eller inte. Allt uppmuntras!

här har du en till som älskar hello kitty!

nja. väljer bort och väljer bort. Det är ju knappast ett behov barn har att ha klänning eller rysh-pysh. Det finns massvis med saker jag isåfall "valt bort". Mitt barn har inte päls eller kläder som är djurmönstrade heller till exempel.

Inte heller har hon kläder i
- polyester
- läder
- pvc
- nylon
- ull
- genomskinligt/nät
- jeans
- spets

Hon har dessutom inget som är:

- neonfärgat
- pastell
- svart
- grått

och ska vi gå vidare till leksaker så har hon ingen:

-barbie
-mylittlepony
-pippidocka
-superhjältegubbar
-dockhus
-klossar
-dockvagn

osv i all oändlighet

jag ger henne heller inget:
-kött
-ris
-rödbetor

osv i alla oändlighet.

och jag kommer fortsätta bestämma över de inköps som görs eftersom att det är jag som är förälder, inte hon.

tvärtom. eftersom att resten av samhället styr dem åt ett håll så försöker man som pedagog eller förälder styra dem åt andra. Då blir det balans, det hamnar kanske om man har tur i mitten.

"pojkig" tjej? bara att du säger en sån sak är ju nedslående och påvisar min poäng med de olika förväntningarna man har på könen.

Det som man med ett sådant uttalande inte förstår är det faktum att barnen - som det ser ut idag - inte FÅR välja. Vi uppmuntrar direkt och indirekt de traditionella könsroller utan att nödvändigtvis tänka på det.

Genom att erbjuda "mer" av det som inte är så traditionellt typiskt för könet, så jämnar man ut skillnaden, och optimerar förutsättningarna för barnet att inte hämmas av sitt sociala kön.

Gävleprojektet är ett exempel på en lyckat försök att sudda ut ojämlikheterna. Där fick förskolepersonalen frågan om de tyckte att de behandlade pojkarna och flickorna lika oavsett kön, varpå de (likt övriga oupplysta Sverige) svarade "självklart". För att bevisa detta filmade de sig själva i sitt arbete med barnen, och upptäckte att det absolut inte var som de trodde. Tvärtom! De bemötte barnen olika utifrån kön.

De komplimerade flickorna för andra saker än pojkarna, och flickorna fick hjälpa till i större utsträckning än pojkarna.
När flickorna tappade bort - låt säga en sko - så fick de fundera och klura på var den kunde vara och var de hade haft den sist, osv.
Men när pojkarna tappade bort samma sak så blev flickorna i större utsträckning tillfrågade om de sett skon, och flickorna blev med ens involverade i pojkarnas letande. de fostrades således redan i unga år till att hålla ordning och reda, inte bara på sina egna saker, utan på pojkarnas också.

För att ändra detta så bestämde personalen sig (tillsammans med genuspedagoger) att bemöta barnen på andra sätt, och "öva" på det som var typiskt för det andra könet. Som vår kloka TS redan nämnt så handlade det såklart inte om att tvinga pojkar att leka med dockor och flickor att leka med bilar!
Flickorna uppmuntrades till att ta för sig mer, stå på sig, och de fick heller inte lika mycket komplimanger för sitt "söta" hårspänne, "fina" skor eller "gulliga" tröja.  Pojkarna å sin sida, fick öva på att bli mer fysiska, de tvingades uttrycka sig bättre (mindre gap och skrik för att få igenom sin vilja) och de fick lära sig att vänta på sin tur.

Resultatet lät inte vänta på sig, och eftersom detta projekt inleddes på mitten av 90 talet så har man haft förmånen att följa dessa barn upp i åldrarna. Gymnasiet rapporterade att det gick väldigt bra för pojkarna. De beskrevs som sociala, lyhörda och kommunikativa. Alltigenom positivt.
Flickorna beskrevs på annat sätt. De var generellt sätt mer bökiga och högljudda än sina "icke-gävleprojekt" klasskamrater.

Detta beror i sin tur på att vi har en annan toleransnivå för flickor än för pojkar. Jag pluggar till socionom och har läst en del om det här med omhändertagande av tonåringar, och hur det skiljer sig när man resonerar kring vilka kriterier som ska uppfyllas för att någon ska anses "på fel spår". En flicka kan ex omhändertagas för att hon lever promiskuöst! En pojke skulle man aldrig omhänderta av en sådan anledning. Överlag har man en lägre toleransnivå för flickor än för pojkar, vilket är intressant när man tittar på resultatet av gävleprojektet.

Pojkarna - som ju egentligen hade mer "flickiga" egenskaper - beskrevs positivt, medan flickorna - som betedde sig som vilken pojke som helst - stack ut från den typiska föreställningen om hur en flicka ska te sig.

Det kan vara värt att fundera över!

Varför får din son inte ha rosa kläder om han vill?

Skulle du inte tillåta din dotter att ha en spindelmannentröja från killavdelningen?

Blir svaret på min andra fråga Ja, så gör du ju en värdering, där pojken (indirekt) står högre i rang än flickan. Helt i enlighet med principen att "byta upp sig" eller "byta ner sig"..

För att jag inte tycker att killar ska ha det, för att rent ut sagt bögigt.
Nej det skulle min dotter inte heller får ha.

Mina barn är precis lika mycket värda bara för att jag vill att min dotter ska ha tjej kläder och min son kill kläder betyder verkligen inte att någon är högre rank!!!!

Bögigt? Du menar att en färg skulle göra din son homosexuell? Eller att andra människor skulle tänka att "nämen titta, här kommer en liten bög på 4 år"?

Eller hur tänker du egentligen?

Ha ha ha!! som om det skulle spela nån roll - om man har en kraftfull tjej som älskar rosa men som styr å ställer "killaktigt" så är det lika mycket som en kille i rosa.. En mespropp till tjej med bruna kläder är lika mesig som en kille i bruna kläder.. Man blir det man blir!

Jag är strängeligen uppfostrad EXAKT enligt Lady Dahmer's stackars Ninja.. Jag hoppas, hoppas, hoppas att Ninja kommer att tvinga sin stränga mamma att köpa rosa tyllkjol och glittrande Hello Kitty och ställa till med ett jäkla helvete för att få det.. Annars, kan jag säga, har Lady Dearest fullkomligt misslyckats med sitt sociala experiment hon utsätter sin dotter för. Vågar hon inte säga emot och vågar hon inte gilla det som mamma inte gillar så är hon underkuvad och DET vore psykisk misshandel..

Länge leve barns egna viljor!!
Länge leve barns egna färgkombinationer!!
Länge leve ALLA färger och former och attiraljer!!

Vi kan vara lyckligt lottade att vi bor i Sverige där vi har möjligheten att låta våra barn klä sig som de vill.. Tänk på det.