Användarnamn är för mesar skrev 2010-03-10 08:01:42 följande:
Godmorgon! Jag vill också ha en bebis (eller helst en pott-tränad treåring som kan prata) men jag vill inte gå igenom vare sig en graviditet med allt vad det innebär, eller en förlossning. Det verkar som en enda jävla lång plåga som skulle ta kål på mig både fysiskt och psykiskt.
Nejdå, det är inte så farligt. På en tiogradig gnällskala där Ordis och Nicket hamnat på en åtta så låg jag på en tvåa. OK att förlossningarna gör ont, men det är övergående och man glömmer det. Nu 4 resp 5,5 år senare har jag bara orden kvar. Inga känslor kring smärtan, bara ord som beskriver hur hur det var.
Det som står ut för mig är hur jobbigt det var att fötterna svällde eftersom nerven i foten hamnade lite på sniskan då och ff gör ont när jag samlar vatten (pga mens eller väder)
Men hallå, en fotnerv? OJ så jobbigt.
För det mesta var det fantastiskt att vara gravid.
Bäbisens rörelser, bröstens storlek, gubbens ojjande, tydliga känslor kring vad man ville äta, känslan av att det var OK med stor mage.