• Hurley

    Till er som inte kan gå ner i vikt

    Jag vet inte hur jag ska skriva det här för att inte låta dryg och få en massa påhopp men jag ska försöka =)


     


    Jag har länge undrat hur man förblir väldigt tjock? Jag ser det runt omkring mig dagligen, hos vänner, släktingar, på jobbet och ute på stan. Människor som dras med massiv övervikt, vissa upp mot 100 kg. Det bantas till höger och vänster med olika metoder, pulver och soppor. En del genomgår till och med kirurgiska ingrepp (!) för att bli av med övervikten. Hur hamnar man där?


     


    Jag har själv varit rätt knubbig. Jag vägde 86 kg till mina 160 cm efter mitt första barn. Under graviditeten struntade jag fullkomligt i vad jag åt och svällde som en ballong. När min son var född slutade jag att äta och gick ned 1,5 kg i veckan till jag nådde min målvikt på 55 kg. När jag skriver slutade att äta menar jag inte att jag drabbades av någon ätstörning utan jag åt typ keso och sallad till frukost, magert kött och grönsaker till lunch och middag. Åt inget socker, inga kolhydrater och drack ingen alkohol. Visst var jag hungrig som en varg vissa dagar men det dör man ju inte av. Det finns människor på vår jord som lever på mycket mindre om dagen än det jag åt under min viktminskning.


     


    Det jag undrar är hur man kan ställa sig på vågen och se att man väger x antal kilo för mycket men trots det fortsätta äta massa skräp? Det är ju bland det enklaste i världen att gå ner i vikt. Alla vet hur man gör. Jag vet att det finns ett fåtal människor som har någon form av sjukdomsbild som gör att de inte kan gå ner men det är ytterst få. De flesta blir tjocka av det de stoppar i munnen.


     


    Ni som har svårt att gå ner, vad händer om ni drar ned på maten och inte äter något onyttigt på låt oss säga ett halvår? Får ni ångest? Mår ni dåligt på något annat sätt som gör att ni måste överäta?


     


    Hoppas jag inte trampar på alltför många tår med inlägget, det är isf inte min mening.


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-02-25 12:23
    Oj vilken respons! Jag vill bara säga ett par saker.

    Jag har fått frågan om jag är man eller kvinna??? Jag skriver om min graviditet och det borde ju vara en liten ledtråd =) Jag är kvinna, 33 år gammal och mamma till två pojkar.

    Jag ser INTE ser på överviktiga!! Jag stirrar inte på överviktiga i badhuset (hur larvigt som helst att påstå det). Det är inte det inlägget handlar om! Var någonstans har jag sagt det? Visst, jag har fått en hel del elaka kommentarer här och det har runnit över och jag har svarat med något drygt. Det var inte min mening och om någon tagit illa vid sig ber jag om ursäkt. Min mamma är gravt överviktig och det är även min allra bästa vän i hela världen. Det jag var ute efter var att få veta hur man kan må så dåligt av att äta nyttig mat att man hellre drar på en massiv övervikt?

    Jag har aldrig skrivit att den som väger 100 kg har övervikt. Det beror på hur lång man är och hur mycket muskler man har. Jag skrev att det finns människor som drar på en övervikt på 100 kg. Förstår ni skillnaden?

    Nästan alla här inne är medicinska under. 98% av er som är kraftigt överviktiga äter sunt, syndar nästan aldrig och motionerar minst en timme om dagen.

    Jag riktar inte detta till er som lider av sjukdomar eller äter medicin som gör att ni går upp och har svårt att gå ned.

    Det är farligt att lida av fetma, det kan ingen säga något mot. Vidare tycker jag mig se en tendens som skrämmer mig. Nu menar jag inte alla så inget ramaskri nu men de flesta barn jag ser som är överviktiga har överviktiga föräldrar. Att tillåta sig själv bli och förbli tjock är en sak, det tar man som vuxen ansvar för själv men att låta sina barn bli det, det är vanvård.
  • Svar på tråden Till er som inte kan gå ner i vikt
  • Anova
    beccagranen skrev 2010-02-24 12:02:46 följande:
    Ja, på sikt så kommer div. sjukdomar som följd av övervikt, då kostar medeciner, personal, sjukgymnastik etc smahället en massa penger. Kollar man ännu längre fram så skulle det bli som i USA en medel vikt på 91kg. Alla extrema fall skulle innebära stora omkostnader för samhället, all utrustning på sjukhus, transportmedel, fastigheter skulle byggas om osv. Inte nog med det så för man en dålig och osund matkultur vidare till sina barn.
    Då ska vi beskylla alla som har kroniska sjukdomar också. De lär kosta mer än "oss andra"?

    Jag kostar nog samhället mer än vad en fet gör.. Jag är ganska normalviktig..
  • La Lola
    Anova skrev 2010-02-24 12:06:22 följande:
    Då ska vi beskylla alla som har kroniska sjukdomar också. De lär kosta mer än "oss andra"? Jag kostar nog samhället mer än vad en fet gör.. Jag är ganska normalviktig..
    O tänk alla idrottsmän/kvinnor som skadar sig...o alla övriga som sportar....illa illa!
    *mamma till Alma 9 år och Hedda född 13 mars-09*
  • Tärning6
    Hurley skrev 2010-02-24 11:00:43 följande:
    Jag vet inte hur jag ska skriva det här för att inte låta dryg och få en massa påhopp men jag ska försöka =)   Jag har länge undrat hur man förblir väldigt tjock? Jag ser det runt omkring mig dagligen, hos vänner, släktingar, på jobbet och ute på stan. Människor som dras med massiv övervikt, vissa upp mot 100 kg. Det bantas till höger och vänster med olika metoder, pulver och soppor. En del genomgår till och med kirurgiska ingrepp (!) för att bli av med övervikten. Hur hamnar man där?   Jag har själv varit rätt knubbig. Jag vägde 86 kg till mina 160 cm efter mitt första barn. Under graviditeten struntade jag fullkomligt i vad jag åt och svällde som en ballong. När min son var född slutade jag att äta och gick ned 1,5 kg i veckan till jag nådde min målvikt på 55 kg. När jag skriver slutade att äta menar jag inte att jag drabbades av någon ätstörning utan jag åt typ keso och sallad till frukost, magert kött och grönsaker till lunch och middag. Åt inget socker, inga kolhydrater och drack ingen alkohol. Visst var jag hungrig som en varg vissa dagar men det dör man ju inte av. Det finns människor på vår jord som lever på mycket mindre om dagen än det jag åt under min viktminskning.   Det jag undrar är hur man kan ställa sig på vågen och se att man väger x antal kilo för mycket men trots det fortsätta äta massa skräp? Det är ju bland det enklaste i världen att gå ner i vikt. Alla vet hur man gör. Jag vet att det finns ett fåtal människor som har någon form av sjukdomsbild som gör att de inte kan gå ner men det är ytterst få. De flesta blir tjocka av det de stoppar i munnen.   Ni som har svårt att gå ner, vad händer om ni drar ned på maten och inte äter något onyttigt på låt oss säga ett halvår? Får ni ångest? Mår ni dåligt på något annat sätt som gör att ni måste överäta?   Hoppas jag inte trampar på alltför många tår med inlägget, det är isf inte min mening.
    Det spelar inge roll vad jag än äter eller hur mycket jag än tränar jag blir inte small i alla fall.
    Desutom så är det nyttit att äta fett att ha grädde i maten och så vidare men i måtliga mängder.
    Det spelar inte så sor roll vad du äter bara du äter i måtliga mängder man ska äta lite men ofta.
    Det är vad jag fått höra och vad jag har läst mig till.
  • hemljuvahem
    Hurley skrev 2010-02-24 12:00:45 följande:
    Är man normalviktig KAN man äta chips till middag någon gång om man känner för det men det kan man inte om man är tjock för då går man inte ner i vikt. Ni kan inte inbilla mig att ni äter nyttigt och lever hälsosamt och trots det är tjocka. Det är en omöjlighet. Om ni inte lider av någon sjukdom vill säga.
    Total lögn.. !

    Sen handlar det inte bara om man är smal eller överviktig.. det handlar om hur det ser ut i dina vener om du äter chips till middag.. totalt igenstoppade av fett lär de vara!

    Skulle du se mig skulle du aldrig kunna gissa min vikt...jag väger himla massa och har kanske 30kg övervikt...but it's all on the right places hun ;))

    säger bara en sak f*ck bmi..sämsta mätstickan ever
  • beccagranen
    La Lola skrev 2010-02-24 12:04:34 följande:
    Nu tror ju jag då att de som drabbas av div sjukdomar oxå är stillasittande o det är inte jag. Jag är mycket noga med att inte föra över mina dåliga vanor till mina barn.
    Om du hade motionerat och ätit hållsosamt hade du inte vart överviktig, om vi uteslutar sjukdomar som har ett samband med övervikt. Nu vet jag inte hur gamla dina barn är, men tids nog som märker dom allt av att mamma sitter och gottar sig med chips/godis/cola på kvällarna. Inte kan du väl vräka framför barnen och sedan säga att dom inte ska äta för att det är onyttigt. Och inte lagar du olika måltider till familjen vid middagstid.
  • Hurley
    La Lola skrev 2010-02-24 12:02:01 följande:
    Jag är 158 cm o väger 84 kg. O den vikten har jag hållt i ca 10 år nu (förutom när jag var gravid men då gick jag ner de direkt, 6 kg resp 10 kg). Jag har kollat mitt hjärta o allt ser ut som det ska.
    Du har viktklassen fetma, ett BMI på 33.

    Fetma är skadligt och kan bidra till allvarliga sjukdomar. Överviktiga personer löper 2-3 gånger så hög risk att dö i förtid än vad normalviktiga gör.


    En överviktig person har ökad risk för en hel del sjukdomar och riskerna ökar med vikten. Exempel på sådana sjukdomar är diabetes, cancer, astma, hjärt- och kärlsjukdomar, högt blodtryck, fertilitetsproblem, etc.


    Ytterligare ett problem vid svår övervikt är risk för olyckor vid narkos om man behöver genomgå en operation.


    Riskerna kan minskas betydligt om man går ner lite i vikt. Nyligen genomförd forskning har visat att om man minskar sin vikt med 10 % så minskar dödligheten med 20 %. Dödligheten i cancer minskar med 40 % och dödligheten i diabetes minskar med 30 %


    En liten viktminskning kan alltså betyda mycket for hälsan och välbefinnandet.


    Om patienten är sjuk i någon sjukdom förvärras det ofta av övervikten.

  • Joncan

    Jag kan bara svara för mig själv. Är inte överviktig, 162 cm och 58 kg. Har varit gravid 2 gånger och då gått upp ca 25 kg. Att bli av med dom kilona har krävt MYCKET. Det finns inga genvägar, har provat de mesta, viktväktarna, soppa osv. Men det enda som hjälper i slutändan är rätt kost och motion. För mig fungerar LCHF bäst.

    Att skylla på att man inte kan gå ner i vikt är inte en ursäkt. Visst, det är svårt, men dom flesta kan det. Dom fysiologiska orsakerna till att man inte skulle kunna gå ner i vikt är ganska få. Dom psykiska är dessto fler.

  • La Lola
    beccagranen skrev 2010-02-24 12:11:55 följande:
    Om du hade motionerat och ätit hållsosamt hade du inte vart överviktig, om vi uteslutar sjukdomar som har ett samband med övervikt. Nu vet jag inte hur gamla dina barn är, men tids nog som märker dom allt av att mamma sitter och gottar sig med chips/godis/cola på kvällarna. Inte kan du väl vräka framför barnen och sedan säga att dom inte ska äta för att det är onyttigt. Och inte lagar du olika måltider till familjen vid middagstid.
    Nä, jag har aldrig påstått att jag inte skulle se ut så här om jag levde på ett annat sätt?

    Hur gamla mina barn är ser du i min sidfot.
    O jag äter chips, godis o cola på lördagar. Det får man va?
    Det gör oxå min äldsta dotter.

    Olika måltider lagar jag inte näe.
    Men hur tror du att vi äter eg? 2-3 portioner var som dryper av flott?
    *mamma till Alma 9 år och Hedda född 13 mars-09*
  • Tärning6

    även om man har högt bmi behöver man inte vara fet. Muskler väger mer än fett så om man ska kolla vikten mät med mått band å kolla centimetrarna som försvinner i stället

  • La Lola
    Hurley skrev 2010-02-24 12:12:11 följande:
    Du har viktklassen fetma, ett BMI på 33. Fetma är skadligt och kan bidra till allvarliga sjukdomar. Överviktiga personer löper 2-3 gånger så hög risk att dö i förtid än vad normalviktiga gör. En överviktig person har ökad risk för en hel del sjukdomar och riskerna ökar med vikten. Exempel på sådana sjukdomar är diabetes, cancer, astma, hjärt- och kärlsjukdomar, högt blodtryck, fertilitetsproblem, etc. Ytterligare ett problem vid svår övervikt är risk för olyckor vid narkos om man behöver genomgå en operation. Riskerna kan minskas betydligt om man går ner lite i vikt. Nyligen genomförd forskning har visat att om man minskar sin vikt med 10 % så minskar dödligheten med 20 %. Dödligheten i cancer minskar med 40 % och dödligheten i diabetes minskar med 30 % En liten viktminskning kan alltså betyda mycket for hälsan och välbefinnandet. Om patienten är sjuk i någon sjukdom förvärras det ofta av övervikten.
    Nämen tack för faktan!
    Jag hade verkligen ingen aaaning om vad mitt BMI ligger på o allt det andra!

    Jorå, såklart hade jag det för det är nog sällan som vi överviktiga är dumma i huvudet pga våra kilon.
    *mamma till Alma 9 år och Hedda född 13 mars-09*
Svar på tråden Till er som inte kan gå ner i vikt