Till er som inte kan gå ner i vikt
Jag vet inte hur jag ska skriva det här för att inte låta dryg och få en massa påhopp men jag ska försöka =)
Jag har länge undrat hur man förblir väldigt tjock? Jag ser det runt omkring mig dagligen, hos vänner, släktingar, på jobbet och ute på stan. Människor som dras med massiv övervikt, vissa upp mot 100 kg. Det bantas till höger och vänster med olika metoder, pulver och soppor. En del genomgår till och med kirurgiska ingrepp (!) för att bli av med övervikten. Hur hamnar man där?
Jag har själv varit rätt knubbig. Jag vägde 86 kg till mina 160 cm efter mitt första barn. Under graviditeten struntade jag fullkomligt i vad jag åt och svällde som en ballong. När min son var född slutade jag att äta och gick ned 1,5 kg i veckan till jag nådde min målvikt på 55 kg. När jag skriver slutade att äta menar jag inte att jag drabbades av någon ätstörning utan jag åt typ keso och sallad till frukost, magert kött och grönsaker till lunch och middag. Åt inget socker, inga kolhydrater och drack ingen alkohol. Visst var jag hungrig som en varg vissa dagar men det dör man ju inte av. Det finns människor på vår jord som lever på mycket mindre om dagen än det jag åt under min viktminskning.
Det jag undrar är hur man kan ställa sig på vågen och se att man väger x antal kilo för mycket men trots det fortsätta äta massa skräp? Det är ju bland det enklaste i världen att gå ner i vikt. Alla vet hur man gör. Jag vet att det finns ett fåtal människor som har någon form av sjukdomsbild som gör att de inte kan gå ner men det är ytterst få. De flesta blir tjocka av det de stoppar i munnen.
Ni som har svårt att gå ner, vad händer om ni drar ned på maten och inte äter något onyttigt på låt oss säga ett halvår? Får ni ångest? Mår ni dåligt på något annat sätt som gör att ni måste överäta?
Hoppas jag inte trampar på alltför många tår med inlägget, det är isf inte min mening.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-02-25 12:23
Oj vilken respons! Jag vill bara säga ett par saker.
Jag har fått frågan om jag är man eller kvinna??? Jag skriver om min graviditet och det borde ju vara en liten ledtråd =) Jag är kvinna, 33 år gammal och mamma till två pojkar.
Jag ser INTE ser på överviktiga!! Jag stirrar inte på överviktiga i badhuset (hur larvigt som helst att påstå det). Det är inte det inlägget handlar om! Var någonstans har jag sagt det? Visst, jag har fått en hel del elaka kommentarer här och det har runnit över och jag har svarat med något drygt. Det var inte min mening och om någon tagit illa vid sig ber jag om ursäkt. Min mamma är gravt överviktig och det är även min allra bästa vän i hela världen. Det jag var ute efter var att få veta hur man kan må så dåligt av att äta nyttig mat att man hellre drar på en massiv övervikt?
Jag har aldrig skrivit att den som väger 100 kg har övervikt. Det beror på hur lång man är och hur mycket muskler man har. Jag skrev att det finns människor som drar på en övervikt på 100 kg. Förstår ni skillnaden?
Nästan alla här inne är medicinska under. 98% av er som är kraftigt överviktiga äter sunt, syndar nästan aldrig och motionerar minst en timme om dagen.
Jag riktar inte detta till er som lider av sjukdomar eller äter medicin som gör att ni går upp och har svårt att gå ned.
Det är farligt att lida av fetma, det kan ingen säga något mot. Vidare tycker jag mig se en tendens som skrämmer mig. Nu menar jag inte alla så inget ramaskri nu men de flesta barn jag ser som är överviktiga har överviktiga föräldrar. Att tillåta sig själv bli och förbli tjock är en sak, det tar man som vuxen ansvar för själv men att låta sina barn bli det, det är vanvård.
om nu kan ens räkna det som viktnedgång 
Höll på med GI i ett halvår utan resultat!
men jag ger inte upp! det går neråt iaf...