BP: jag har fått löfte om att få samma behandling igen (Innohep) så jag hoppas jag får det utan trassel. Men funderar lite på om jag ska höra av mig till KK innan vi börjar försöka för att vara säker på att jag får komma dit tillräckligt tidigt.
MB; Fragmin i tablettform???! Det har jag svårt att tro, behandlar dagligen patienter med Innohep och vi skulle förstås gärna slippa sticka dem så jag tror att det snabbt skulle spridas info om det fanns i tablettform.
Grattis Bettan!
Mitt bästa överleva-sömnbrist-tips är att låta mannen gå upp tidigt på mogonen med Mini så att du får sova ett par timmar ostört innan han går till jobbet. Min P gick upp riktigt tidigt, typ 4-5 många morgnar, det gjorde STOR skillnad för mig. Ofta kunde jag då amma när han gick till jobbet och sen kunde vi båda sova vidare en stund till.
Hoppas ni kommer på nåt som passar er!
Vi håller tummarna för dig på onsdag Lycka!
LillaD; Hej, det var länge sen!!
LillaD; jag har egentligen längtat efter en till och att vara gravid igen sen lillaN var ett par månader... Min hjärna har på nåt sätt förträngt all skit verkar det som, jag minns lyckokänslan av en stor mage. När jag tänker efter så minns jag ju det andra med, men när jag känner efter så är det bara nåt slags positiv längtan. Väldigt konstigt!
Hur som helst har vi en plan, det ska bli bröllop snart och en resa till USA i sommar. Sen syskon. Men visst inser jag att det kanske inte går så lätt, att jag kanske inte får samma behandling igen så lätt (men tror det, drG har ju lovat). Man kan ju få vanliga missfall även med behandling. Jag har ju iaf haft väldigt lätt att bli gravid, hoppas på att det fortsätter...
Mest längtar jag! Och har faktiskt med pirr i magen gått och köpt folsyratabletter...
LillaD; Haha! Låter som att apotekarna fick lite kul att prata om på fikarasten! Med dig i åtanke ska jag nog gå en vända till olika apotek när jag ska köpa motsvarande... Förstår att ångesten kommer tillbaka när det är dags på riktigt. Just nu går jag själv i nåt slags drömvärld och längtar efter att försöka bli gravid (!). Men jag FATTAR ju att det inte kommer att bli rosa fluff den här gången heller.
Vi ska försöka i sommar, åker tre veckor till USA först och då vill jag vara orosfri, men när vi kommer hem blir det pangpå. Kan bara inte bestämma mig för om jag redan innan ska ringa till KK och kolla att de är med på att ta in mig på tidigttidigt UL för att konstatera intrauterin grav och skriva ut Innohep eller om jag ska ringa sen när jag väl är gravid, med risken att de krånglar.
Roligt att vi är flera på gång att försöka igen samtidigt! Och vem vet, kanske halkar vi över i gräddfilen?! (yeah, right...)
Hejhej!
Krusbär; förstår tvekan. Det är ju skitläskigt när det närmar sig försök... Men tänk på att om du blir gravid kan du skylla extrakilona på det!
För vår del är det verkligen snart dags, vi åker till USA på fredag och det är den resan som har hindrat oss från försök under våren. Som sagt skitläskigt. Jag kör än så länge strutsmetoden och låtsas som ingenting. Ska försöka att sluta med kondomer utan att tänka så mycket mer, men känner jag mig själv rätt så sitter jag och tempar och analyserar ägglosssningssmärta om 4-5 veckor... Bara att be om Albyl minor på apoteket framkallade ju lätt panikångest. Nej, nu måste jag förneka lite till!
"lalala" *blundar och håller för öronen*
Nästa månad!!! :-O Det låter ju vansinnigt, men ja. Jag förtränger det intensivt eftersom jag tänker ha en rolig och avslappnad semester först. Och ägglossningen kommer ju lämpligt nog strax efter att vi kommit hem. Men visst, jag har ätit folsyra i några månader och tänkte börja med ASA när jag får nästa mens. Innohep ska jag jaga/fixa/kräva när jag väl är gravid. Vi får väl se hur lång tid det tar den här gången...
Det är verkligen enormt läskigt!!! Men kul/skönt att det är några till här som ska försöka sig på detta vansinnesprojekt.
Ha en riktigt skön sommar alla! Njut av era små! (en bekant till mig har nyss plötsligt och oväntat förlorat sin lille son, det får en verkligen att uppskatta det man har!)
Vi hörs, om inte annat kommer här väl en ångestharang om jag plussar någon gång... Lycka till ni andra som ska försöka, hejja oss! Har det gått en gång så kan det gå igen!
Oj, vilken fart det har varit här då!
Nu är vi hemma igen efter en härlig semester! Enda tråkiga var att mensen var 2 veckor sen, den är ofta en vecka sen, men två får till och med mig att undra. Särskilt som jag dessutom hade lite ont i brösten, några droppar mjölk och småblödningar till och från. Till sist satte det ändå fart och idag har jag en härlig kombination av mens och svampinfektion... Men när det är avklarat, då börjar jag knapra Albyl i väntan på ÄL. Hua, vad läskigt!
Heja Krusbär! (Tänk vad lätt det är att tänka positivt åt nån annan...)
Och hoppas att spolningen gör susen LillaD.
Jag har faktiskt ingen aning om jag haft ÄL, förra cykeln var ju så konstig. Men det är ju bara 2,5 vecka sedan mensen. Ändå är jag redan skengravid, idag har jag varit hungrig och illamående samtidigt hela eftermiddagen. Och ääär det verkligen inte lite konstigt i brösten? Till slut får man ju ont av att man klämmer så ofta 
Albylen skulle ju förstås kunna förklara att jag är lite konstig i magen. Jag kör som förra gången, 1/3 Albyl Minor tills jag har ett plus och får komma till gyn och få Innohep(hoppas jag, jag har inte kollat med dem innan, men blivit lovad av min förra dr så jag tänker hänvisa till honom). Nu ska vi åka bort några dagar och jag har faktiskt funderat på att ta med mig en sticka. Huuuuu, vad läskigt!
Hejhej!
Idun; jag hade panikångestattacker under perioden vi gjorde missfallsutredningen. Mest fysiska besvär med hjärtklappning och andnöd, ibland vaknade jag av det på nätterna, drömde väl nåt hemskt. Det har dock gett med sig, men jag har nåt slags grundångesttillstånd som på nåt sätt måste hållas i schack. Minns inte om jag alltid har varit sån eller om jag tidigare bara haft lite ångestperioder. Träffade iaf en bra KBT-terapeut under sista graviditeten, det hjälpte mig mycket då och jag försöker använda de tips hon gav mig.
Jag har inte tränat så mycket sista tiden fram tills för ett par veckor sedan, då började jag springa och det är så himla skönt. Jag gör det mest för att må bra psykiskt, så jag tror jag ska fortsätta även om jag är gravid. Kanske köpa en pulsklocka och hålla pulsen lägre än 140, har för mig att jag läst någonstans att det då inte är risk att placentagenomblödningen påverkas. Minns dock inte var det stod, får väl kolla upp det igen om det blir aktuellt.
Vilket jag nästan tror att det blir. Har som sagt varit skengravid i en vecka. Illamående till och från, lite ilningar i brösten, svullen mage och igår och idag knivsmärta i symfysen (kan kanske förklaras av gårdagens löppass... och resten av symtomen av albylen...). Tänkte försöka mig på en sticka imorrn bitti, säkert för tidigt, men jag måste så snart som möjligt veta för att kunna boka en ögonlaseroperation om jag inte är gravid. Tack vare att jag erbjudits en op-tid hoppas jag nästan att jag inte är gravid, men bara nästan.
Nu ska jag och maken (vi gifte oss i våras!) ta ett glas vin! (jag tänker inte leva "tänk-om-jag-blir-gravid-snart-liv" utan anpassa mig först när det händer och försöka ha så trevligt och roligt som möjligt fram tills dess!