Tack Krusbär, jag ska prova ryggläget ikväll. Och när det gäller sömnen är den sådär, har ingen annan att skylla på än mig själv, är rätt stressad över en massa saker...
Idag har jag iaf kontaktat min chef och min handledare och avsagt mig en del arbetsuppgifter för att få tid till det jag måste göra och för att kunna ta ut flex någon eftermiddag i veckan. Vi får väl se hur långt det räcker, men jag hoppas slippa sjukskrivning.
Grattis MB!!!
Ikväll petar liten snällt på mig. Och vi räknar dagarna till RUL; 3,5.
Aaaaa, grattis Krusbär!!!!
I fredags fick vi också se en liten välmående krabat vinka till oss från magen på RUL. Så härlig känsla när man ligger där med kladdig mage och fånler!
Allt såg fint ut och nu ska jag göra vad jag kan för att inte oroa mig. Tyvärr tycker jag dock att de här veckorna fram tills fostret börjar räknas som barn (och räknas som någon som ska räddas till varje pris) är jobbigt snubbla-på-mållinjen-oroliga. Men som sagt, nu ska jag fokusera på värmen i bröstet vid varje litet pet i magen!
Hoppas ni alla har en fin första advent!
18 april, men här får man det på första RUL så det har vi vetat länge!
Här är det verkligen stiltje i magen i ett par dagar. Typiskt jobbigt!
Hej Krusbär!
Jag vet inte om jag kände mycket eller lite med dottern, men har moderkakan fram både då och nu så det spelar säkert roll. Något känner jag varje dag nu, men framförallt när jag ligger/sitter stilla en stund.
Jag håller helt med dig om magen, ge fan i den! Jag har dessutom redan gått upp 8 kg (!!! och vägde redan några för mycket innan...) så jag känner mig verkligen tjock och det blir ju inte direkt roligare av att få kommentarer. Känns riktigt trist att jag gått upp så snabbt, hoppas verkligen att det inte fortsätter i den här takten, men nu mår jag iaf inte så illa längre så nu kanske det stannar av lite om jag inte måste äta hela tiden. Med dottern gick jag upp 14 kg och det var rätt lagom. Men ändå fick jag ju ont i fötterna i 2 år efter förlossningen så nu vågar jag inte tänka på hur det ska gå.
Hej Lilleskuttan!
Min man tyckte att det var jobbigt men okej. Som jag. Vi visste att vi ville ha syskon någon gång och han ville ha minst 3 år emellan så när det väl var dags så var vi inställda på det sedan länge.
Varför vill inte din sambo, för att det var jobbigt förra gången? Eller för att han vill ha fler år emellan eller inte ha fler barn?
Lilleskuttan; kanske skulle ni tillsammans kunna prata med någon i sjukvården (kanske din BM från förra graviditeten om hon var bra) igen om vad som hände och varför och risker vid en ev ny graviditet.
Bettan; hihihi!